Ett kollektivt broderi för fred - Ett Fredstäcke

I nov 2025 fick vi en inbjudan om att tillsammans med andra brodera för  fred och skapa ett fredstäcke. Ett kollektivt broderi som skulle pågå till 28 feb 2026. 
I Nordmaling har Medborgarskolan tre grupper som jobbar med hantverk. Dom grupperna tyckte detta var en mycket bra idé. 
Sagt och gjort börjad vi med att hitta bra tyg att brodera på, gamla linnehanddukar och lite stabilare tyg. varje bit skulle vara 30 x 30 cm.
Dom färdiga alstren skulle lämna på Pilgatans bokcafé. 

När jag var på Folkuniversitetet förra veckan så berättade en av dom som jobbar där att dom höll på sy ihop fredstäcket och frågade om vi ville se det. Men -JAAA. 
När hon kom bärande på täcket och la ut det på bordet, kände jag igen flera broderier som vi gjort i Nordmaling. Det blir såå fint och jag var stolt som en tupp. 
Det blir flera täcken som är ca 2 x 4 meter och första visningen blir nog på Västerbottens museum. Vi kommer också att få visa fredstäcken i Nordmaling. 

Flera av grupperna i Umeå som broderar kommer att fortsätta tills freden i världen/Ukraina är över.

Hantverksgrupperna i Nordmaling har haft olika projekt genom åren. Här är bara några exempel.
Vi har stickat till de krigsdrabbade i Ukraina, barn och till soldaterna, i flera år.
Vi har ett par från Ukraina som har ett sommarställe i Nordmalings kommun, så dom har tagit ner sockor, mössor och tröjor till barn. Sen fick vi kort på små gulliga barn som hade våra stickade alster på sig. Så fint! Dom fick inte ta kort på soldaterna, men dom har också fått mössor och sockar. 
Men vi har också stickat filtar osv och skickat med Filippus ( Ö-vik) som åker ner till Ukraina ganska ofta. 
Broderat för fred - fredsräcke ( texten ovan) 
Nu har vi börjat virka och sticka tröstemöss till operationsavdelningen på NUS. Barn som ska operera sig får en liten tröstemöss som dom får somna till och vakna till. Det känns jätte viktigt och jätte roligt.

En av många broderier från Nordmaling 

Fredstäcke

Fredstäcke

 

"Vänj dig aldrig vid orättvisor" - Hédi Fried

Nu måste ni tro att studieförbunden i Umeå  träffas flera gånger i veckan. Det är inte riktigt sant, inte ens 1 gång i månaden träffas vi. Men den här veckan har varit lite ovanlig - ovanligt kul, två dagar på raken. Vad händer!? 

Men i dag har studieförbunden i Umeå träffats hos ABF för att tillsammans se - Valfrukost 2026. En satsning som #vimåsteprata genomför tillsammans med studieförbunden. Dagens rubrik är - Folkbildningsvalet 2026 med Tomas Eneroth ABF:s ordförande. 
Alla studieförbund får en dag var att ta upp aktuella, viktiga och spännande ämnen. 

Det som är lite ovanligt tror jag, är att studieförbunden i Umeå har börjat se dessa sändningar tillsammans. Det är jätte roligt att besöka varandra. Vi är ett bra gäng som lär känna varandra mer och mer. Och när vi börjar prata med varandra, så händer det grejer. Det har uppstått  samarbeten i projekt, gemensamma föreläsningar och gemensamma aktiviteter inför valet 2026. 
Som det gjorde i dag, släpper man ihop flera folkbildare i samma rum så hände det saker, det kan jag lova. Så nu är det bara att jaga cheferna och förankra och se om det går i lås. 

P.s
Den 26 mars dukade Medborgarskolan upp frukost och såg vår valfrukost tillsammans med studieförbunden och Umeå folkhögskolan, vi var ca 30 personer. Jätte roligt!

Nu har jag i två inlägg pratat om #vimåsteprat, för er som inte vet vad jag pratar om kommer en lite förklaring längre ner :) 

Vad är då #vimåsteprata? 

Vimåsteprata är en demokratisatsning inom folkbildningen, som statade 2018 på uppmaning av Hédi Fried. Arbetet görs ihop med folkbildningen och tillsammans med civilsamhället och andra som står upp för demokratin. Vimåsteprata stärker folkbildbingens demokratiarbete. Arbetet stöds av folkbildningsrådet. 

Vem var Hédi Fried?

Hédi Fried överlevde förintelsen och kom till Sverige tillsammans med sin syster Livia 1945. Under hela sitt liv arbetade systrarna för rättvisa och alla människors lika värde. Hédi Fried initierade ViMåstePrata 2017 och var med i uppbyggnaden. Idag för vi hennes och Livias arv vidare genom att stärka och utveckla folkbildningens demokratiarbete och uppmana till civilkurage i deras anda. “Vänj dig aldrig vid orättvisor!”

Vill du veta mer om #vimåsteprata eller boka upp dig på någon valfrukost så klicka på länken : ViMåstePrata

Demokratidag med filmpremiär: Snö & demokrati

I dag har det varit en ovanligt bra och intressant arbetsdag.
Jag och Mikaela Mikaelsson (regionchefen) for vid 13 tiden från kontoret i Umeå till Folkuniversitetet för en demokratidag.
Alla studieförbund var inbjudna av #vimåsteprata för att diskutera hur vi kan jobba tillsammans i Västerbotten och se filmen som #vimåsteprata och Folkuniversitetet spelat in under Sverker Sörlins författarturné med boken - Snö och demokrati genom Västerbottens inland.

Det är verkligen roligt, viktigt och så lärorikt när alla studieförbund träffas, dom har blivit riktigt viktiga samarbetsparters. Jag skulle nog kunna stäcka mig till att säga kollegor, då räknar jag också in Hanna Schubert och Jonas Torpe Joelson på #vimåsteprata.
Ett gäng man kan ringa till när man behöver prata eller få goda råd. Häftigt! 
  
Det vi bland annat diskuterade var hur studieförbunden i Västerbotten tillsammans kan stärka demokratin genom folkbildningen, specifikt i inlandet. Vi har genomfört två demokratisatsningar, en i Bjurholm och en i Dorotea. Vilka erfarenheter tar vi med oss och hur jobbar vi vidare?
Men vi diskuterade också hur vi kan stärka vårt samarbetet och inom vilka områden.
Många bra tankar bollades upp, togs emot och utvecklades.
Vi kom fram till väldigt bra saker och jag ser verkligen framemot hur vi kommer att ta detta vidare. 

Efter vi fått i oss lite kaffe och macka ute i solen så samlades vi igen för att se filmen som spelades in under Sverker Sörlins bokturné - En bildningsresa genom Norrland. Dom besökte Umeå, Storuman, Tärnaby, Vilhelmina, Åsele, Dorotea, Östersund och Trondheim.

Boken snö - Är en berättelse om snön inom oss, men också om snön som skyddar världen. 
En bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar – om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten.
Snö & demokrati  - hur hänger det ihop ? Vad händer med oss nordbo om vintrar och snön försvinner?

Efter filmvisningen följdes ett samtal ledd av Jonas Torpe Joelson, med Sverker Sörlin och dokumentärfilmarna Lester Castro Nilsson och Alma Puppo.

Det är en väldigt fin film, på ca 30 min. En stor applåd till Lester och Alma, ni har gjort ett fantastiskt jobb.
Vi kommer att kunna visa filmen för tex allmänheten, våra samarbetspartners eller vår personalgrupp. 
Dom har också tagit fram samtalsfrågor för filmvisningarna, samtal om snöns betydelse, klimatförändringarna och demokratin. Vad kan vi göra för framtiden? 
Kommer somna ovaggad i kväll :)

Tack alla för en bra dag!

Samtal efter filmpremiären

Modet, människorna och rösterna som banade väg

Nu har jag läst ut boken - Gloria i rasismens skugga,  Gloria fjorton år som stred för sin rätt att få utbilda sig på samma villkor som vita ungdomar i USA 1957.
Många tankar lämnade boken, stora som små men lämnade mig verkligen inte oberörd. 
Vilket mod av en fjortonårig tjej. Man undrar var modet kom ifrån?
Kan det varit vetskapen att hon hade lagen i ryggen även om samhället och dess invånare gjorde allt för att integrationen inte skulle lyckas. Var det lagen som gjorde att hon kände att hon minsann hade samma rätt till bra utbildning som de vita studenterna? Eller hade hon inget val? Att backa var inget alternativ ? 
Har vi lagar i dag där samhället gör sina egna tolkningar? Har vi samma mod i dag att stå upp för det som inte känns rätt. 
Många har plogat vägen för oss, slitit för rösträtt, mänskliga rättigheter osv, men fortsätter vi hålla vägen plogad?  Pratar vi för sällan om civilkurages? "Vikänslan" bygger den på våra lagar, politiska beslut, den politiska tonen eller en kultur som byggs upp i ett samhälle? 
Jag tror ju att superkraften - Folkbildningen kan stå emot. Jag är övertygad om att fördomar kan rivas, vikänsla byggas och känslan av att vi kan bilda oss och tillsammans stå emot orättvisor.
Men frågan är om vi har tillräckligt med mod. Mycket händer i världen och det känns som historien skulle kunna upprepa sig.
Svarta, judar, muslimer, kommer det bara nya grupper som vi inte vill ska ta del av samhället. Eller?
Ja, jag kan bara säga läs boken. Varför inte stata en bokcirkel, jag skulle så gärna diskutera denna bok med fler. 

Här kommer info om boken 

Gloria Ray var fjorton är när hon stoppades av beväpnade vita soldater från att börja på Little Rocks Central High School i Arkanas. Året är 1957 och deltstatens guvernör vägrar att låta henne och ytterligare åtta svarta ungdomar att ta steget in på den helvita skolan. Den dagen tog min barndom slut, säger Gloria i dag.

Gloria Ray och den andra tonåringarna agerade utifrån högsta domstolens beslut från 1954 där det slogs fast att segregation av svarta och vita barn i amerikanska skolor stred mot grundlagen. Arkansas motstånd var så starkt och våldsamt att president Dwight Eisenhower tvingades sätta in beväpnade elittrupper som dagligen eskorterade de nio svarta ungdomarna till skolan.  

Men priset var högt. De fick utstå trakasserier, dödshot och våld och deras föräldrar och syskon drabbades hårt, liksom de som stöttade deras kamp om rättvisa. 

Några avgörande händelser från Amerikas medborgarrörelses historia:
Några hade tagit striden några år före och några efter Gloria, finns många många fler, men ett blogginlägg är inte en bok. Finns fler exempel i boken. 

1955 Rosa Parkers bussbojkotten, hon arresterades för att hon inte överlämnade sin plats på bussen till en vit.

1960 inledde fyra svarta studenter kampen om att få äta / bli serverade mat på lunchdisken för vita å varuhuset Woolwoths. 

1967 förklarar USA:s högsta domstol att lagar som förbjuder äktenskap mellan olika raser bryter mot klausulerna om lika skydd och vederbörlig process i den fjortonde tillägget till den amerikanska konstitutionen 

Folkbildning = Sveriges mest underskattade superkraft

Nu har jag jobbat med Sveriges superkraft i många år som verksamhetsutvecklare på Medborgarskolan och känner att det är viktigare än någonsin att förmedla denna kraft som också kan benämnas som Folkbildning. Världen känns oroligare än någonsin och om demokratin blir svagare i världen så kommer också folkbildningen att försvagas. Och det vill jag inte, vi skryter så sällan om folkbildningens storhet (superkraft) eller bara förmedlar vad vi gör.

En folkrörelse är som en gruppchat där alla får vara med, människor som går ihop för att förändra något – nykterhet, rösträtt, miljö, odling, demokrati eller lära sig något nytt. På något magiskt sätt lyckas folkbildningen få saker att hända utan att någon behöver titulera sig som chef eller styra med järnhand. Möjligen finns det en rapportör eller cirkelledare som ser till att lokalen är i ordning och som med ett leende fixar lite kaffe.

Det är ett lärande utan prov, utan prestiges och utan att någon ropar - plugga mera, snart blir det prov på er kunskap.
Bara nyfikenhet, samtal och en känsla av att världen blir större varje gång vi möts.

Tillsammans har folkbildningen och folkrörelsen byggt allt från demokratin till föreningslivet till att sänka trösklar för personer att komma vidare i livet. De är som landets osynliga motor. Inte så högljudd, med väldigt uthållig 

Hantverks Lan mitt på dan!

Min arbetsdag i dag har gått i 100 knyck, kastats mellan högt och lågt, digitalt och fysiskt, praktiskt och databaserat, ja allt mellan himmel och jord. 

Men mitt på dagen, närmare bestämt kl 13.00 hade jag bjudit in till HantverksLAn mitt på dan! Kom till Medborgarskolan med ditt hantverk och förkovra dig tillsammans med andra intresserade och  intressanta människor. 

Ingen anmälan krävdes, så lite nervös började jag bli när klockan närmade sig kl 13.
En klev in med ett leende och tog av sig skorna och hoppet om att vi kanske skulle blir några fler tändes. Och mycket riktigt, det klev in några till som satte sig till bords. 
Jag hade förberett mig med att hämta några stickmönster på vantar hos "Olofsfors garn och tyger", med tillhörande garn och stickor. I lärande syfte.
Men det var ett garvat gäng som kom, dom hade stickat mer än en vante i sina dagar. Och så jag som lätt blir stressad av att det tar lite tid med hantverk. 
Men dom plockad upp sina både påbörjade och helt nya mönster och sen kom pratet igång. 
Så fruktansvärt mysigt!
Vi pratade om olika hantverkstekniker, olika hantverk, delade erfarenheter och tipsade varandra om garner och erfarenheter. 
Jag bryggde lite kaffe och vi fortsatte prata om åldrande, sysselsättningar, kurser, havet och stuglivet, att vara tvilling, vi visade varandra foton och hade allmänt super mysigt. 

Nu till det mest chockartade -  jag blev sååå sugen på att sticka ett par sockar. Det såg så mysigt ut där dom satt så avslappnade och småpratade om livet och stickade
Ja jag är helt medveten om att jag inte kommer att känna så när jag börjar, jag har stickat ett par sockar i hela mitt liv, men jag tror det är dags för nr 2 nu. Kan inte ålder ha gjort sitt? Har jag inte mognat? Fått ett inre lugn? Tanter ska väl kunna sticka sockar, jag är ju mormor för tusan. 
Tror jag gick på högstadiet när sockpar  nr1 kom till, fruktansvärt snygga sockar om jag får säga det själv. Klarade jag det då måste jag väl klara det nu, eller? 

Jag har lagt undan garn, mönster och stickor hos Gertrud (Olofsfors garn och tyger) väldigt snyggt garn och jag kan se framför mig ........hur alla på nästa HantverksLan får hjälpa mig och lugna mig. 
Hoppas verkligen att ålder har gjort sitt!! ( för allas skull) 
Men jag längtar till nästa tisdag då jag också ska sitta och småprata, sticka och mysa. För dom som kom i dag kommer tillbaka nästa vecka. En av deltagarna skulle lära oss något konstigt, minns inte ens vad det var, men resultatet var en mössa.
Lycka! 

Från skoterkurs till verksamhetsberättelse på en helg!

 

Ibland snurrar jobb och privatliv ihop sig mer än vanligt till en boll som man inte riktigt vet var den kommer ifrån eller till vem man ska passa. Kollegor eller familj och vänner. Och vet ni ? Jag har som inga problem med det, snarare tvärtom. Många vill att jobb och familjeliv ska vara två olika "bollar". Jobb är jobb och hemma är hem. Men...När dom här två bollar blir till ett, mår jag nästan som bäst.

Helgen var lite så.....bollen sattes i rullning
Familjeutflykt med skoter, grillning och lek ute i solen, men barn, barnbarn och några till. Redan när vi skulle iväg från huset, så fick vi problem - hjälm. Vilken skulle jag ha? Den hjälm som jag har till motorcykeln verkade vara den som Pether har till skotern. Den som barnbarnen brukar ha fick jag inte på mig. Tanken börjar komma- måste jag ha hjälm, vi skulle ju bara en liten bit. Kanske kunde jag gå? Nä packpulkan hade vi inte på gården och vi hade lite grillgrejer som skulle med och dom var nog enklast att köra på skotern och lite för långt att gå med den packningen. Men utan hjälm? 
Då kickade jobbet in, jag sitter med ung som gammal och examinerar skoterprov flera gånger i veckan just nu. Jag kan bara INTE åka skoter utan hjälm och samtidigt messa om vikten av säkerhet och följa alla lagar och avtal. 
Det var bara att leta fram en hjälm, fanns inget annat. 
Sen på utflykten ville barnen bli dragen av skotern men spännband och pulka runt en liten liten runda. 
Ungarna hade jätte kul och jag stod och tänkte - är detta ok? 

Nu i skrivande stund tänker jag- är det så bra att jobb och vardag mixas i mitt huvud till en enda boll? För någon minut sedan tyckte jag det och tror nog att jag ff tycker det. Jo, jag är helt säker! 

I dag hade jag bestämt att vinterbada kl 13.
Har gjort det en gång tidigare, men varit med flera flera gånger, då vi erbjuder prova på vinterbad på Medborgarskolan ( jobbet) Första gången jag gick ner i en isvak var verkligen något speciellt. Kände direkt att det inte var sista gången. Jag blev pigg, otroligt pigg och glad. 
I dag följde syrran med sambo och mågen men, även dottern var med som fotograf. 
Vad var då orsaken till fotograf och dopp just nu. Jo jag vill ha en bild på vinterbad, med medborgarskolan mössa på huvudet- till verksamhetsberättelsen som skrivs just nu. 

Men här ska jag vara ärlig- vet inte om kortet till verksamhets berättelsen bara var ett svepskäl till att få orsak att bada eller om bilden till VB är det viktiga. Jag är inte helt säker på om min chef kommer att ta med bilden eller inte och det gör mig ingenting. Så badet kanske vara viktigare? 
Men oavsett så flätade jag snyggt ihop privatliv och jobb i tanken, återigen.
Badgruppen på Messenger vet att jag badade för kortet skulle och krävde också att jag la upp kortet i badgruppen. Det är gjort, så jag känner att jag är klar. 

Kan bara tillägga att vi har platser kvar på prova på vinterbad den 27 feb och 6 mars kl 13.00. Har ni inte prova så kan jag start rekommendera det. 
Det är en fysik och psykisk kamp som man går igenom. Hjärnan skickar ut alla signaler, impulser, tecken den kan - KLIV FÖR HEL...TE UPP! Det sticker och värker i kroppen och man går ändå ner. En match jag tycker ni ska gå med er själv. Sen är upplevelsen före och efter doppet otroligt individuellt, men detta är min beskrivning. Jag vill gärna höra din! 

Hänger ni med på en krasch till?

I perioder så har jag försökt starta upp bloggen igen och det kraschar alltid.
Den startades för att jag skulle kunna beskriva/ förklara vad en Intendent gör på Olofsforsbruk gör när museet inte är öppet. För den frågan fick jag ofta - men vad gör du när det inte är öppet? Så slappt jobb.
Allt jobb görs när bruket inte är öppet, vill jag bara upplysa er om!
Det var fantastisk roligt och läsarna insåg att det hände mer än vad man kunde tro och jag fick min lust till skrivandet tillfredsställt. 
Sen började jag som ombudsman för Umeå arbetarekommun. Då blev det inte lika enkelt att skriva, kände att jag var tvungen att vara lite politiskt korrekt, som jag inte alltid är. Kände inte att jag kunde skriva ironiskt, vridet och kul. Lusten dog.
Men...kan jag ha vilat mig i form? 

Nu när jag jobbar på Medborgarskolan med folkbildning, utbildning och allt däremellan så har tanken slagit mig lite nu och då, att det finns stunder och ögonblick som vore fantastiska att dela med mig av. Känner lite som med Olofsforsbruk, undra om folk verkligen förstår vad jag gör på jobbet och vilket otroligt intressant jobb jag har. Alla fantastiska möten med organisationer, människor, föreningar, samarbetspartners, ja kort och gott människor. 
Sen att återigen få jobba i den kommun som jag både är född, uppvuxen och levt hela mitt liv i, är fantastiskt. Man får tycka vad man vill om Nordmaling, men det är underbart att gå ut genom dörren ( hemma eller på jobbet) och jag vet att jag inte behöver gå många meter innan jag säga hej till någon, stannar och prata en stund eller få en fråga - När startar ni Meditationskursen som jag läste om? 
Fantastiskt! 

Min dag i dag var ett bra exempel på en dag där människor och jobb länkar ihop sig. Mina möten med människor i dag gjorde jobbet bättre och människorna jag mötte fick hjälp att komma vidare i sina funderingar tack vare mitt jobb. 
Jag fattar, svårt att hänga med, men känslan är som handen i handsken. 

Men vi kör väl, hänger ni med på en krasch till? 

I din närvaro känner jag......

Nu har jag gått ombudsmanna utbildningen klart och jag sitter här dagen efter sista internatet och kan inte riktigt släppa vare sig innehållet eller de fantastiska människorna som jag lärt känna och som lärt mig så mycket, om mig själv, livet och jobbet.
Ibland kan det hjälpa till att sorter i huvudet med att skriva av sig, så jag provar.

När man börjar tillhöra en grupp så vet man aldrig hur den utvecklas eller vart den tar vägen. Så var det också i detta fall, det var som vilken grupp som helst ( nästan) Några hade jag träffat tidigare, men de flesta var helt nya bekantskaper. Men en sak hade vi gemensamt- vårt jobb i partiet. Det som började knyta oss samman var det lika upplevelser av partiets ledarskap och ombudsmannen roll. Vi upplevde alla nästan exakt samma sak i hela landet, från Umeå till Malmö. Det gjorde att man kände sig lite tryggare i sin egna känsla och man kunde börja fokusera på innehållet i tjänsten och släppa tanken att man hamnat på totalt fel plats i livet. För första gången upplevde jag att jag verkligen hamnat rätt och bara valet 2018 var över så skulle det här bli bra.

Sen gick gruppens känsla över till att lära av vandra, ta goda råd och hjälpa varandra vidare i tankar, uppgifter och det som är lite förvånande här är att gruppen fortsatte vara grupp ( utan små grupper i gruppen) även när det kom in några nya. Det säger också en del om gruppens storhet.
Dom nya uttryckte det i utvärderingen att dom var lite orolig att komma in i en grupp som jobbat ihop sig, men varken dom eller vi kände av det. Det kändes nästa som om dom fattas gruppen mer än att dom kom in och förstörde gruppsammansättningen.
Efter denna träff så tog jag med mig tips och trix hem och genomföre vissa förändringar på hemmaplan. Tex så genomföre jag en träff för nya medlemmar på ett annat sätt och det kändes såååååå bra.

Nu har jag varit på sista tredagars internatet och nu har jag lämnas med en känsla av rikedom att jag fått det här fantastiska kontaktnätet, ett förtydligande på att jag tycker att mötet med människor är det som tar oss framåt och att jag måste ta avstamp utifrån mina egna värdering i mitt jobb.
Det är inga nya upptäckter, men den här utbildningen och gruppen tydliggjorde det så otroligt mycket.
Jag tycker verkligen om när man får träffa människor och utvecklas tillsammans, att få göra det på ett enkelt och glatt sätt, man måste ha roligt även om ämnena som man behandlar är tunga.

I en övning som vi avslutade utbildningen med  - i din närvaro känner jag ......... Alla fick sitta mittemot varandra och börja övning med texten i din närvaro känner jag .....och så skulle vi fylla i vad vi kände när vi satt mitt emot just den personen.
Och för första gången så fick jag höra du är så klok. Jag har gjort liknande övning tidigare och får alltid höra, glad, inspirerande osv. Har alltid varit avensjuk på dom som fått höra, klok och lugn.
Men nu hände det! Jippi!
Det som också stärkte gruppen så här i slutet var just den övningen, vilket gäng på att snappa upp, formulera sig och vilka människokännare.
Grymt stark avslutning. Jag fick inte bara höra att jag är klok, utan också i denna övning fått  den absolut finaste komplimangen i hela mitt liv någonsin.
Det här är min egna kortversion av utbildningen och det här gänget. Finns säkert fler känslor och tankar, men jag kan inte ge annat än min.

Den här gruppen kan flytta berg med sin kunskap, vilja och insikt.

Julkalendern är pågång igen.....

När jag 2017 i sep började som ombudsman i Umeå arbetarekommun, var det väldigt mycket som var nytt. Valrörelsen, hur man tar sig till jobbet och kollegorna. För att på något sätt ha koll på något, så tänkte jag att det skulle vara en bra ide att göra en julkalender med alla ordföringar i nämnderna. Sagt och gjort, det gjorde jag.
Jag fick jaga många av ordföringarna, men jag fick också lära känna dom väldigt bra. Så idén var inte så dum, även om det var svettigt.
Nu har det gått ett år och kalendern är pågång igen, så nu får ni lov att följa lucköppningarna hela vägen fram till julafton, kl 08.00 varje dag.
Men..... nått har hänt!
Jag spelade oftast in filmerna på min privata telefon, som har grymt bra kamera, la in filmen på Facebook via datorn och la in schemaläggning på när den skulle visas. På det sättet kunde jag bara fokusera på att göra luckor och dom visades med automatik.
I år  är det inte lika lätt och jag fattar ingenting, det bara jävlas.
Så om jag tyckte att 2017 var kämpigt att få ihop, så kommer 2018 års kalender att vara knöligare från min sida om jag inte löser problemet med att schemalägga kalendern.
I morgon är det en fantastisk lucka med Andreas Lundgren, ordförande i individ- och familjenämnden, men som jag jobbat i dag att få den schemalagd, det funkar inte. Vet inte om den är för stor, nätet är svagt, fel upplösning eller vad f...är det.
Så i morgon är det bara att ägga ut direkt från telefonen kl 08.00, det är det enda sättet som funkar. Och bara det är konstigt tycker jag.
Det är jäkligt störigt att det inte går att schemalägga från telefonen, det vore bra.

Men som äkta norrlänning så gillar man ju att det går lite tungt, det ska inte vara enkelt. Man cyklar ju helts opumpat i lite uppförsbacke, då känns det att man lever.

Jag ska till Stockholm onsdag - fredag, för att gå sista delen i ombudsmanna utbildningen, känner mig så peppad. Det är ett jäkligt skönt gäng jag går med och det är en väldigt bra utbildning. Sen är det lite lyxigt att någon gör frukost, lunch och middag till en. Behöver inte städa eller nått, bara supa in lärdom i vacker miljö.
Man blir trött det ska jag erkänna, men det är väldigt utvecklande och kul.