Fika och folkbildningssnack med Gunnar Strömmer och Jan Nilsson

 Ja, vad hjälper det att man har semester, när Gunnar Strömmer och Jan Nilsson hör av sig och vill ta en fika på Näslunds och snacka om folkbildning. 
Man kommer! 
Sanningen är den att detta var  faktiskt planerat sen Gunnar var i Nordmaling sist och vi hann inte med mina frågor om folkbildning.
Han erbjöd sig då att träffa med mig och Jan Nilsson ( Kommunalråd i Vännäs) digitalt eller fysiskt. 
Så i söndags kom det ett liten meddelande med frågan när det skulle funka att träffas över en kopp kaffe och svara på mina frågor. 
Måndag kl 10.00 bestämde vi att träffas på Näslunds konditori. 

Jag hade förberett många frågor om folkbildning, men vad hände. När vi hade köpt fika och slagit oss ner vid ett bord, så började jag och Jan prata om vikten av folkbildning och varför det är så otroligt viktigt i ett samhälle.
Hur situationen för Medborgarskolan Nord ser ut? Vilka effekter vi märker av efter neddragningarna och omstruktureringarna, och vad innebär de nya demokrativillkoren? Hur länge kommer studieförbunden att kunna hantera en krympande budget? Både jag och Jan Nilsson drog exempel ur verkligheten där folkbildningen verkligen gjort skillnad för människor. 
Mina uppskrivna frågor var som bortblåsta. 

Det var faktiskt Gunnar som ställde frågorna till  mig och Jan och vi svarade ivrigt i mun på varann ( nästan)
Jag kände verkligen under vårt samtal att Gunnar var genuint intresserad och nyfiken. 

Otroligt bra samtal, jag är så tacksam att han tog sig tid och när vi skulle bryta vara jag tvungen att fråga Gunnar - Vad tar du med dig från vårt samtal? 

Gunnars reflexion och svaret på min fråga.

- Folkbildningen är inte mitt område, men jag menar att folkbildningen absolut har en uppgift också framöver.
Samhället är större än staten och folkbildningen kan förutom många konkreta nyttor och utbildningsinsatser utgöra ett demokratiskt kitt som gör samhället robustare. Inte minst i oroliga tider.

Det behövs bredare mötesplatser i ett allt mer uppdelat samhälle där många lever ganska isolerade från andra.

Staten behöver styra det man finansierar, men utan att detaljstyra och ta ifrån folkbildningen egenarten. 

Transparensen är viktig och kriminalitet, extremism och missbruk av medel måste hållas borta. Missbruk av medel kan t.ex. vara att närliggande organisationer mjölkar studieförbunden på pengar. Det allvarliga som hänt i Botkyrka får inte upprepas.

Vi har ett annat samhälle idag än under folkbildningens tidigare år. Den måste utvecklas med samhället. Bland annat behöver mer verksamhet riktas mot unga.

Slutligen måste finansieringsfrågan följa en idé. Politiken måste komma fram till en hållbar och transparent modell som motverkar fusk och gör att verksamheterna fokuserar på rätt saker.

Tack!

Gunnar Strömmer, Åsa Lindström 
Agneta Nilsson och Jan Nilsson 

Folkbildning = Sveriges mest underskattade superkraft

Nu har jag jobbat med Sveriges superkraft i många år som verksamhetsutvecklare på Medborgarskolan och känner att det är viktigare än någonsin att förmedla denna kraft som också kan benämnas som Folkbildning. Världen känns oroligare än någonsin och om demokratin blir svagare i världen så kommer också folkbildningen att försvagas. Och det vill jag inte, vi skryter så sällan om folkbildningens storhet (superkraft) eller bara förmedlar vad vi gör.

En folkrörelse är som en gruppchat där alla får vara med, människor som går ihop för att förändra något – nykterhet, rösträtt, miljö, odling, demokrati eller lära sig något nytt. På något magiskt sätt lyckas folkbildningen få saker att hända utan att någon behöver titulera sig som chef eller styra med järnhand. Det som finns är en rapportör eller cirkelledare som ser till att lokalen är i ordning och som med ett leende fixar lite kaffe.

Det är ett lärande utan prov, utan prestiges och utan att någon ropar - plugga mera, snart blir det prov på er kunskap.
Bara nyfikenhet, samtal och en känsla av att världen blir större varje gång vi möts.

Tillsammans har folkbildningen och folkrörelsen byggt allt från demokratin till föreningslivet till att sänka trösklar för personer att komma vidare i livet. De är som landets osynliga motor. Inte så högljudd, med väldigt uthållig