Varning för långt men viktigt inlägg
Den 21 april träffades #vimåstepratas referensgruppen på kontoret i Stockholm. Medborgarskolan, NBV, Sensus och Bilda.
I vanliga fall så träffas vi digitalt så klart, men plötsligt hände det - fysiska möten toppar allt.
Dagen började att jag klev upp 04.45, gjorde mig klar och satte mig i billen och körde mot Umeå flygplats. Väl framme så stod bommen öppen in till långtidsparkeringen, jag körde in. Väl inne tänkte jag, men hur kommer jag ut i kväll när jag ska hem.? Gick tillbaka till automaten och där stod ett gäng killar och försökte betala, men det gick inte. Bara en automat som lyste grön, på dom andra stod det ur funktion. Kön växte och tillslut skrek en herre- va fan gör ni. Chilla svarade jag, dom försöker betala.
- Skit i det vi missar ju planet.
Jag lämnade killarna i bilen och den irriterade mannen i bilkön och gick in.
Väl inne på flygplatsen efter en "slumpmässig" kontroll, så satte jag mig ner med ABF tjejerna som skulle på verksamhetsutvecklarträff i Eskilstuna.
Sen dök den lite irriterande mannen upp, då blev jag tvungen att går fram till honom och fråga om han kunde betala. Nä det kunde han inte. Vad gör vi nu när vi ska hem, frågade jag - ta fart och kör genom bommen, var hans svar och log. Sen visade det sig att han skulle landa samtidigt som mig på kvällen. Då tänkte jag, det ska bli kul att se när han knäcker bommen, men också skönt att veta att det var fler än jag som skulle få problem att få ut med bilen.
Framme i Stockholm gick jag till #vimåstepratas kontoret för att äta mackan jag köpt. Vårt möte skulle börja 12.00 och nu var kl strax efter 09.00. Eva från Bilda i Kalmar var redan på plats och behövde det rum jag satt och fikade i för ett digitalt möte. Flyttade mig till det rum där vi skulle skulle ha mötet, men då kom Hanna, Jonas och Kajsa och skulle ha ett möte innan vårt möte. Då gick jag ut i solen.
Där träffade jag Pa Modou, kul ! Vi satte oss på en parkbänk i solen och pratade om ditten och datten. Alltid kul att snacka med den mannen. Han har mycket spännande på gång och vi hoppas att vi får till en föreläsning i Umeå.
Då ringde Hanna - var är du? Nu går vi på förintelsemuseet. Jag, Hanna och Jonas traskade iväg i det vackra vädret.
Otroligt intressant och viktig utställning
Utställningen svart på vitt handlar om svensk media och förintelsen- om det som skrevs och sändes, men också om det som ströks. Om texter som inte fick tryckas och åsikter som inte fick tyckas. Vi fick fördjupa oss i tidsandan, det svenska medielandskapets och antisemitism.
Påverkade nyhetsrapporteringen oss i Sverige? Och vad är skillnaden mellan att läsa, veta och förstå?
 |
| Rosa-Maries känga som hon hade på sig under sin tid i de olika koncentrationslägren. Och som hon hade på sig när hon kom till Malmö. |
 |
| Modell över stegen mot folkmord. Ju längre ner man kommer, desto svårare blir det att förhindra folkmord. |
Efter lunch började vårt möte. med en föreläsning med Elena Namli, professor i etik på teologiska
institutionen vid Uppsala universitet. Elena arbetar med kritiska perspektiv på
mänskliga rättigheter.
Otroligt klok och intressant kvinna, hon sa så mycket klokt och var brutalt rak. Det som bet sig fast i mig var. ( rykt ur sitt sammanhang, men jag kan inte skriva en bok)
Många är idag bekymrade över utvecklingen att man inte längre tar hänsyn till
remissvar, lagrådet och utredningar. Kritik har kommit från både organisationer,
forskare och från internationellt håll. Till exempel pekar man på att sätta barn i
fängelse och visitations zoner som djupt problematiskt.
Vi måste fortsätta skapa möjligheter för människor att fortsätta diskutera, skapa och organisera. Det ses idag ofta som naivt att låta ”alla vara med” och man vill istället ha ”ordning, lydnad och homogenitet”. Vi har redan en massa lagar så människor kan inte göra hur som helst, i synnerhet inte minoriteter.
Vi inom folkbildningen bör kunna bli bättre på att lyfta organisering i alla sammanhang då det är förutsättningen för en levande demokrati.
 |
| Tommy Sensus, Hanna MBS och Elena Namli |
Sen pratade vi om vad varje studieförbunden planerar gör inför valet 2026, så intressant.
Hanna Schubert informerade om #vimåstepratas framtid
Vi diskuterat olika scenarion för folkbildningen- våra värsta farhågor och vilka är våra mesta hopp/drömscenariot för folkbildningen.
Otroligt fin dag!
Efter att jag ätit middag med sonen så drog jag mot flygplatsen.
Då kom tankarna igen om hur jag skulle ta mig ut från parkeringen.
När vi landade i Umeå stod den "irriterande " herren där och jag frågade - hur gör vi nu? Ta sats och kör genom bommen var hans svar igen. jag benämner honom irriterande herren, men han hade humor.
Ute på parkeringen var kön av bilar lång, många hade nog drabbats av samma som mig, att inte kunna betala parkeringsbiljetten. Även i denna bilkö var det argsinta män som skrek - vad gör ni ?
Jag blev sist ut och fick ringa en människa som öppnade bommen åt mig som alla andra fick lov göra skulle jag tro.
I dag vaknade 04.45 och kom i säng vid 00.00. Det är nästan så jag började tro att det var långfredag.
Lång med otroligt bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar