Världen behöver fler som vågar följa sina drömmar

I dag är det två kvinnor som gjort intryck på mig, på självaste Nationaldagen. 
Agneta och Ketty som bägge har vågat följa sina drömmar. 

Jag såg filmen Je mappelle Agneta i dag. Ja jag vet jag kanske är sist i Sverige att se den filmen. Men så himla bra film, så fin och inspirerande. Det finns mycket att säga om den.
Jag har nämligen börjat läsa boken som är fortsättningen på filmen - Je mappelle Agneta och kände att jag kanske ska se filmen först innan jag läser fortsättningen. 
Måste bara säga att Emma Hamberg är en oroligt bra författare - sommarens författartips. 

Jag har också i dag varit på Nationaldagsfirande på församlingsgården och träffade Ketty som tilldelats priset - årets Nordmalingsbo 2026, med motiveringen - För sitt mångåriga arbete med att dokumentera, bevara och sprida kunskap om Nordmalings historia. Genom forskning, författarskap och dokumentation av människors berättelse har hon skapat ett bestående värde för vårt gemensamma kulturarv. 
Så värd det priset.
Ketty har jag samarbetat med i flera år, både som cirkelledare för släktforsknings gruppen och som drivande i Hembygdsforskning Normalingsbygden. Stort GRATTIS Ketty!

Om jag ska försöka sammanfatta vad jag tycker att filmen handlar om, och på vilket sätt Ketty passar in i samma beskrivning. Jag vet — jag gör det inte lätt för mig. Men jag gör ett försök.

Filmen tycker jag handlar om att ta ansvar för sitt liv och sina drömmar, att acceptera hela sig. 
Att göra det man vill handlar inte om egoism. Jag tror att när man följer sin egen kompass blir man mer närvarande, mer generös och mer äkta i mötet med andra. Man blir oftast en människa som inspirerar. Det gör verkligen Ketty — och Agneta, även om hon “bara” är en karaktär.

Man blir både imponerad och inspirerad av Kettys driv, hennes hängivenhet i den historiska forskningen och de böcker hon skapat. Och av Agnetas mod: att tillslut våga leva, acceptera sin kropp, gå sin egen väg och modet att bli au pair i Frankrike som femtioåring.

Och kanske är det just det som är grejen: världen behöver inte fler människor som försöker passa in. Den behöver fler som vågar följa sina drömmar — och både Ketty och Agneta visar att det aldrig är för sent att börja.

Och om vi nu ska försöka knyta ihop säcken - vart kan man få hjälp att hitta/ utveckla sina drömmar? Var kan man tillsammans med andra nöta ner fördomar och utvecklas som människa? Vart kan man tillsammans med andra utveckla samhället man bor i? Joooo - Folkbildningen - Studieförbund. 
 
Välkommen!