lördag 25 november 2017

Min berättelse

När jag förra veckan skulle åka på konferens i Sollentuna, fick vi alla en uppgift. Att skriva vår egna berättelse,  om vilken händelse/ vad som gjorde att vi valde att engagera oss i Socialdemokraterna. Jag ska inte säga att jag gjorde uppgiften rätt, men jag tänkte i alla fall till och fick till en berättelse. Det var en väldigt roligt uppgift som fick mig att reflektera över både det ena och det andra och så klart fick jag idéer som Umeå Arbetarkommun kommer att bli drabbade av. 

Min berättelse
När jag fyllde femton år träffade jag min nuvarande sambo, jag femton år och han nitton år.
Han bodde med sina föräldrar på en hästgård fylld med djur och en massa människor.
Hans familj var familjehem, så det varierade under åren hur stort middagsbordet var.
Vi delade övervåningen med killar från olika delar av Sverige, med egna eller familjeproblem med behov av stöd från samhället.
På nedre plan bodde svärföräldrarna.
Familjehemmet fick ofta utstå ryktesspridningar, gjorde man det för pengar, varför skulle dom dra hit gangsters från Stockholm osv.
Dom kunde nog ses som jobbiga och annorlunda, som inte alltid uppförde sig enligt den normala mallen och då pratar jag faktiskt både om familjehemmet och dom som tillfälligt bodde där.
Var det någon i huset som behövde prata, hjälp med läxor eller låna något så delade man med sig.
Man var som en enda stor familj och nästan aldrig ensam.
Det var alltid någon hemma som man kunde umgås med, - ska vi baka en sockerkaka och fika ute under vårsolen? Japp, du bakar sockerkaka och jag fixar rent utemöblerna. Vi hjälptes åt att rykta och mjölka kossan (Rosa), bygga ny bur till kalkonerna, fånga grisar på rymmen och massa annat.
Det var många livliga och heta diskussioner, det var vanligt med olika åsikter, man fick ofta höra förklaringar på hur samhället fungerade och vilken hjälp man kunde förvänta sig av samhället och var det egna ansvaret trädde in.
Jag har fyra systrar och den minste har alltid älskat hästar, så hon var gärna och ofta på gården. Gården rymde många fler än dom som bodde där.
Det var även vanligt att Romer kom förbi på gården för att sälja hästgrejer eller prata hästar. Helt naturligt och helt okomplicerat stannade de på fika.
Min mammas reaktion när jag som sex åring tog hem en Roms familj, var lite annorlunda.
Jag lekte på lekparken bredvid vårt hus, när en Romsk mamma kom fram till mig och frågade vart jag bodde och om hon kunde få fylla på en dunk med vatten – jaa, svarade jag, för vatten hade vi ju, det visste jag.
När jag kom hem med den Romska familjen så blev mamma nog lite chockad, drog in mig och sa- vi har inget vatten. Så klart av rädsla, men för mig som liten blev det jättekonstigt. Jag minns inte om mamma förklarade sig efteråt, men jag minns händelsen väldigt tydligt.
Så här i efterhand förstår jag verkligen skillnaden på att vara ensam hemma med två barn och främlingar vill komma in, mot att vara på en gård fylld med folk och främlingar kommer förbi.
Min familj skilde sig ganska mycket från den familj jag pga. av min sambo hamnade hos.
Kärnfamiljen var viktig, att få ett riktigt jobb och göra rätt för sig. Jag minns inte så många samtal om framtiden, livet, samhället, utbildning m.m.
Det som inte följde den normala normen, var lite konstigt och fel.
I mitt barndomshem pratade man jakt och de flesta som hälsade på hade jakt eller hundintresse. Jag har hört allt man kan höra om ståndskall, olika upptag och jag har hört många, många jakthistorier. Vi hade alltid hundar hemma, ofta hade vi också valpar som skulle skötas om, fantastiskt roligt med det gjorde också att familjen knöts till hemmet.
Men mamma följde gladligen med till Korptjärn och badade med oss barn, bakade och sydde b.la julklänningarna åt oss.
Jag har alltid fått mycket kärlek och en väldigt trygg uppväxt, helt utan faror.
När jag gick från ungdomsvärlden in i vuxenvärlden hade jag tillgång till två ganska olika sätt att leva på.
Tidigt fick jag lärde mig att familjeproblem kan drabba alla, även i det absolut översta toppskiktet i samhället, viktigt att jobba och göra rätt för sig, tidigt insåg jag hur mycket jag uppskattar människor och speciellt samtalen mellan människor.
Jag såg snabbt det fantastiska med mångfald och tidigt byggdes mitt samhällsengagemang upp.  
När jag första gången skulle rösta och välja parti så funderade jag - var fanns partiet med störst famn?
Det blev socialdemokraterna och det förhållandet har hållit ända sen dess. 




1 kommentar:

Alex sa...

wow, fin berättelse Åsa!