Första inlägg på min blogg för i år.
Det har varit en stor besvikelse, förvåning och allmänt trist att inte känna att jag kunnat skriva i min blogg, som varit så stor och rolig del i mitt jobb som intendent på Olofsfors bruk. När jag slutade där och började jobba som Ombudsman i Umeå så har det varit väldigt svårt att både landa i det jobbet och känna - vad kan jag skriva om i mitt nya jobb.
Men nu tror jag att jag känner mig någorlunda trygg för att göra ett försök :)


Mitt nya jobb som ombudsman har varit väldigt prövande och väldigt nyttigt för mig. Jag har alltid jobbat i min hemkommun och haft full koll på människorna, byggnader, organisationer, kulturer, vilka vindar som blåser, varifrån dom blåser osv.
När jag bytt jobb i kommunen så har jag bara behövt fokusera på mina nya arbetsuppgifter. ( det har inte alltid varit bara) men resten har jag kunnat.
Men när jag började i Umeå så skakades hela jobbvärlden om, nya människor, främmande byggnader, områden ( stadsdelar) nya sätt att ta sig till och från jobbet och inte minst att helt tappa det förtroendekapital man byggt upp, vem ska jag vända mig till om jag behöver boka konferenslokaler på stadshuset, när jag behöver hjälp med datorn ( nu  har jag hittat en Anders ) det som i Nordmaling inte skulle varit en fundering ens.
Nu blev allt nytt + arbetsuppgifterna. Men som jag brukar säga så gillar jag utmaningar och tror verkligen att det är i dom man utvecklas.
Vad tycker jag då om mitt nya liv i Umeå ?
Ja... att börja som ombudsman i en valrörelse är inte enkelt, extra mycket ska göras och alla har börjat känna av tävlingsnerven. Kontoren på jobbet fylls med nya kollegor, valarbetare och valmaterial för varje vecka som går.
I SSU:s kontor sitter dom nu fyra stycken och i distriktets kontor är dom tre, men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Ny Micro har vi varit tvungna att införskaffa så att luncherna ska gå att genomföra utan bråk. Så nu är vi ca 11 st på kontoret,  där vi tidigare varit 5-6 st.
Bara det praktiska har börja bli kännbart, vem bär ut soporna, tömmer diskmaskinen, rensar i kylskåpet, hämtar upp papper från källaren, hämtar posten, går med posten, torkar av borden, ställer valmaterial så dom inte är i vägen, har koll på larmet osv, vi har faktiskt larmat in en kille under hans första vecka på jobbet, han var så tyst och visste så klart inte på vilket sätt vi tittade om det satt någon i SSU kontor ( nyckeln måste hänga på utsidan ) Hans kommentar dagen efter - larmet är högt, jätte högt.
Små, små saker men ack så viktiga för att det ska fungerar.

Nu är valet över och en vardag där långsiktighet och planering kan ta plats. En tid då jag kan sätt min prägel på jobbet och staka ut en väg som jag vill gå.

Vi hörs!