Familjehemskonferens dag 2

 Ja då är vi inne på slutspurten av årets familjehemsdagar. 
Efter frukost och småprat med deltager som klivit upp med tuppen och personal, så gick jag till vårt konferensrum och började förbereda för dag 2. 

Kl 09.00 startade vi dagen med Charlie Michelsen - Vilse bland diagnoser och hemmasittare. 
För att skapa en bättre förståelse kring NPF, pykisk ohälsa och hemmasittarproblematiken, var Charlie det perfekta valet. Hennes föreläsning bjöd på inte bara på på djup insikt och användbara tips utan också ett nytt perspektiv på dessa ofta missförstådda områden, allt presenterades med ett hjärta fullt av värme och med glimten i ögat. 
Charlie är journalist, komiker, föreläsare och ensamstående ADHD mamma till 3 barn med NPF. ( två med autism och tre med ADHD)
Föreläsningen var rolig, sorlig, hoppfull och för många av familjehemmen även igenkännande. Med en komikers tajming och tempo tog hon oss på en resa genom barnens uppväxt och alla träffar med skolan, BUP, privata psykologer, olika team och socialtjänsten. 
- Utan socialtjänsten har jag inte klarat detta säger Charlie. 
Otroligt intressant, höll alla vakan på lördagsmorgon. 

Charlie Michelsen 

Sen kom polisen och fältarna från Skellefteå kommun och berättade om hur de kriminella gängen rekryterar barn till att jobba för dom. Hur såg kontaktnätet ut för ca 7 år sedan och hur ser dom ut i dag. 
Fruktansvärd utveckling och hur det kan finnas människor som lurar in små barn i denna värld.
Så ung som nio år har dom tagit hand om i Umeå. Nio år???
Rekryterings plattformen är nätet, fotbollsplanen och andra ställen där barn befinner sig. Nu går det lika bra att rekrytera i lilla Norsjö som i Malmö när det mesta sker på nätet, i barnens mobiler. 
Hemskt med otroligt nyttigt att höra. Dom gör ett fantastiskt jobb, men här måste hela samhället hjälpas åt. 

Måste säga att helgen har bestått av fantastiska möten, bra samtal och en otroligt lärorik helg. Både socialsekreterare och familjehemmen uppskattar både den betydelsefulla kunskapen dom får, men också de kontakter som knyts och alla känner sig nog lite mindre ensamma i sina uppdrag och jobb. 
Nu ska jag kolla igenom utvärderingarna och så inom kort börjar planeringen för konferensen 2027. 

Vi syns!