torsdag 10 juli 2014

Nils Eric Eriksson


I går fick jag en sån fantastisk fin bild på  Nils Eric Eriksson av hans dotter Karin.
Nils - Eric växte upp hos familjen Ernberg (disponent familj) på herrgården och har i vuxen ålder betytt väldigt mycket för bruket. Utan Nils-Eric så är det inte säkert att Olofsfors bruk har varit det besöksmål det är i dag och att vi fick pengar att bevara alla industrimaskiner och byggnader.
Många som talade på - industriminnes dagen nämnde honom som en viktig person, en eldsjäl och vi var många som skulle vilja att han fick uppleva dagen då vi fick ta emot priset som årets industriminne. Tyvärr så levar han inte. Men en av hans döttrar Lena var med på utdelningen och var ställföreträdare åt pappa :)

Måste få dela med mig av en reflexion jag gjorde på prisutdelningen. (årets industriminne 2014)
Man känner sig lätt ensam när man jobbar här på bruket. Man verkligen sliter för att bevara, berika och förmedla historien och att få folk att förstå det unika med Olofsfors bruk.
När jag går omkring i dessa fantastiska byggnader och nästan varje dag så upptäcker jag nya föremål, industriminnen, delar i byggnaderna osv som vittnar om livet förr, träffar människor som levt på bruket och får höra deras berättelser,  så  önskar jag att jag fick bäst sändningstid i tv 4 varje dag och berätta för världen om Olofsfors bruk. (en känsla jag beskriver nu)
För det är ett bra ställe!
Vi har ett stort och välbevarat bruk med ca 60 historiska byggnader kvar. Det är ett levade bruk, man bor och lever ff på bruket, man driver restaurang, kafé, konstnärer och  byggnadsvårdsbutik året runt och den industri som startade 1762 lever ju faktiskt kvar i dag och tillverkar bla slipstål och traktorband.
Men.... när vi var ca 100 st personer som samlades när prisutdelningen ägde rum ( 17 juni), så kände man verkligen att vi är ganska många som brinner och har brunnit för bruket. Jag kände mig plötsligt inte så ensam längre och det var en jätte härlig känsla. En stund som jag verkligen hade velat delat med Nils Eric.
Jag får lust att återsamla dessa 100 personer och bara sitta och prata om bruket, vad har det betytt och vad betyder det? Hur kan vi hjälpas åt att bevara och utveckla? Lära av varandras misstag och lyckade evenemang. Vi är ändå många som vill bruket väl och det känns bra.

På den nedre bilden är Nils Eric en liten pojke som är med när dottern till Viktor Fredrik Ernberg gifter sig på herrgården.

 
 
 

Inga kommentarer: