måndag 29 september 2014

Tid för reflextion

Ja då var det måndag morgon igen.
Det är en väldigt märklig situation att plötsligt jobba halvtid.
Det påverkar jobbet och en som person mer än vad man tror.
Jag tror att alla som arbetat som intendent här på Olofsfors bruksmuseum känner igen sig i beskrivningen att man bär hela bruket på sin axlar. Att stegen från att driva ett eget företag, från att ha arbetat på bruket som intendent är minimalt. Och det är nog mera en känsla än en sanning. Men man blir oersättlig i känslan på något vis. Gör inte jag detta vem gör det då? Om inte jag bryr mig, vem bryr sig då? Om inte jag ser till att bruket utvecklas, vem utvecklar det då? Vem ser till att besökarna vill återkomma, om inte jag gör det? Ja ni förstår känslan.
Men med att vara borta från bruket halvtid, så kryper en ångest på,  men också en känsla av att släppa taget. Bruket står kvar och ser ganska sig likt ut, även om jag varit borta i 2,5 dag.
Nu måste jag fokusera på det som är viktigt, så att min tid blir så effektiv som möjlig. Även om jag knappt vet vilka arbetsuppgifter jag släppt, så har jag släppt. Jag kan inte göra allt jag gjort på 100 % på 50 %.

Sen dyker plötslig ett privatliv upp som fått stå åt sidan under en längre period, man har fått föra in träffar med släkt och vänner i kalendern för att hinna med.
Nu har jag två torsdagar på raken åkt in till Umeå för att hälsa på min son och strosa på stan, med min dotter och mittbarnbarn. Jätte lyxigt och balsam för själen.
Jag har påbörjat en home make over i köket som jag väntat på så länge. Jag kan nyttja helgerna till något kul, inte bara ligga och dö framför tv:n.

Förstå mig rätt nu, det kanske låter som om jag varit fånge i mitt jobb. Å det har jag inte. Men det är ett otroligt intensivt, roligt, intressant, utvecklande jobb som man lätt slukas av. Och det är så lätt att säga att man måste se jobbet som ett jobb, men det är lättare sagt än gjort.
Jag, sa så till Lennart Olofsson som jobbade här tidigare -  det är bara ett jobb Lennart, du måste se det så.
Men..jag vet faktiskt inte vad som händer eller var det börjar att ändras ???
Samtidigt som man har den mest fantastiska arbetsplats, så slukar den en helt och hållet och alla ens tankar och sinne finns i Olofsfors.
Det är jätte konstigt!

Men nu vecka för vecka, så känner man mer och mer att - detta är ett jobb. Man kan inte hur länge som helst ge bort hela Åsa. Och det är denna halvtid som gett den distansen och ett liv utanför bruksområdet. Det är både otroligt skönt och skrämmande. Nästan lika skrämmande som att sjunga med Caroline af Ugglas :)





tisdag 23 september 2014

Flytta in

I dag fick man i all hast leta fram vantar och skrapa bilrutan.
Hösten är här.
Vädret ser helt fantastiskt ut när jag sitter på min kontorsstol och tittar ut. Men kommer man ut så vill man ganska snabbt in. Det biter på i fingrarna och känns betydligt kallare än vad det ser ut som. Men luften är lätt att andas.

I dag klipps gräsmattan på bruket för sista gången i år och jag har plockat in alla uteblommor,men en förhoppning att kunna få dom att överleva till nästa säsong. (jag har inte gröna fingrar)
Så mitt kontor /bruksinformationen börjar likna en blomsteraffär.

I dag förbereder jag lite papper som måste vara med på styrelsemötet i morgon och julmarknadsanmälningen som måste gå ut på webben senast måndag.
Ska på em prata med personer angående lucia också. Det närmar sig och sångövningarna måste påbörjas.
KL 13,30 ska jag träffa arbetsförmedlingen och en som gärna vill göra praktik här på bruket.
Så då får vi se hur det går. Alltid bra med en extra hand och kan man hjälpa till så att personer får en trevligare vardag /rutiner osv inte mig emot.
Vårt lilla tisdags möte är avklarat och arbetsuppgifter fördelade och det vi missat från förra mötet fixat bla (infoskylt på dörren )



söndag 21 september 2014

Klä upp sig eller klä ut sig, det är frågan.


Dom som flyttar in till Nordmaling blir erbjudna att åka med på en busstur genom delar av kommunen och i år då börjar man med en guidtur på Olofsfors bruk och fortsatte  sedan ut i kommunen med bussen, Järnäsklubb närmare bestämt.
Så till tolv i dag hade kommunen bokat guidning.

Som vanligt så tar jag på mig guidekläderna.
När jag står där på kontoret och byter om kan jag inte låta bli att undra varför jag gör det? Borde det inte gå lika bra med mina privata kläder, eller? Vad händer när man tar på sig liknande kläder som mjölkerskorna hade på bruket under 1800-talet? Vad händer med mig och vad händer med besökarna / åskådarna? Det kan man verkligen undra.
Till saken hör att jag verkligen älskar kläder i alla former och jag njuter av att se kostymfilmer.
När jag själv går på guidetur så uppskattar jag om guiden är tidsenligt klädd.
Men jag vet inte om det är hela sanningen.

Det är inte bara för skoj och på lust som jag fick Norrlandsoperan att fixa baroquekläder till Nordmaling baroque & beyond festival( från operan i Stockholm), som vi hade i augusti/september i kommunen. Jag tycker verkligen att det har betydelse, med helhet och att känna sig bekväm.
Det kan tyckas konstigt för många att det känns bättre att stå med en 1600 - tals klänning i insläppet på baroquen än en t-shirt med baroquetryck på.
Bättre att stå i en 50 - tals klänning i insläppet på - när rocken kom till Sveg, än vanliga kläder. Medeltidsklänning när jag skulle ha medeltida lekar med gamla Pumpex osv.
Ja ni förstår.
Det är säkert otroligt pinsamt för många, men NÄÄ.
Jag vet inte hur det kommer sig, men det känns bara så mycket bättre att försöka förstora känslan man vill förmedla. Jag har en roll i insläppet oavsett jag har tidsenlig klädsel på mig eller inte, jag ansvarar för att första mötet blir bra. Så varför inte löpa linan fullt ut? Bjuda på en upplevelse.
Det är så j..kla kul!

Så är det även med gudingen, folk har betalat för att få höra historien på Olofsfors bruk och om jag smälter in i byggnaderna och miljön och lyckas förstärker upplevelsen, så gör jag det mer än gärna. Kläderna kanske gör att jag lättare går in i en roll, kommer ihåg alla fakta osv.
Sen finns det säkert förklaringar i leklust, bra självförtroende, intresse för kläder, att lätt och lagom aldrig har varit min grej osv
Eller?
Kanske är det så enkelt att jag är bara snäppet barnsligare än gemeneman :)








tisdag 16 september 2014

Det är kvinnan som gör kläderna, inte tvärtom.

I dag har vi haft vårt första APT (arbetsplatsträff) sedan jag gått ner på halvtid. Vi bestämde sist vi träffades i mötesform, att varje tisdag kl 10.00 sitta ner i några minuter så att vi kan stämma av hur veckan ser ut och vad som måste göras.
Vi jobbar så olika tider nu, Jonny 08,00-17, Sören 08,00-12, Kent 10,00-14,00 och jag 08,00-17,00 måndag och tisdag och 08,00-12 på onsdag, ledig torsdag, fredag. Då uppkom verkligen behovet av att sitta ner alla och tillsammans scanna av veckan. Å..nu är det gjort!
Det är mycket som händer när man ändar i arbetstider och tjänstgöringsgrader. Och eftersom Jonny och Sören jobbar ute på området nästan jämt, så är dörren låst ganska ofta, ingen som svarar i telefon osv. Men det är verkligen inte stora bekymmer, men ändå något som vi måste lösa.

I dag fick jag så otroligt rolig kommentar om min kläder av en kommuninnevånare /besökare på bruket. En äldre man som jag samarbetat mycket med när det gäller utvecklingen i kommunen bla. Så vi känner varandra.
 - Har du klätt upp dig för att matcha /smälta in på bruket säger han.
Förvånat tänker jag vadå? Börja titta på min egen klädsel och förstår inte riktigt vad han menar.
- Nä, blir mitt svar.
- Ska du guida frågar han?
- Nä, svara jag. Ser jag gammeldags ut i klädsel frågar jag.
- Nä säger mannen. Du såg bara så matchade och harmonisk ut mot bruket.
- Tror du jag försöker matcha slaggsten eller vadå? Kläderna är nyinköpta och jag har aldrig tänkt eller trott att jag ser gammeldags ut.
- Nä svarar mannen, det är jätte, jätte fint. Men det är alltså din egna privata klädstil ?
- Ja
- Det är så kul med människor som törs klä sig som dom vill, jag tycker verkligen om din stil, man blir glad, avslutar han med.
Jag började tokskrattade tillsammans med honom och jag vet fortfarande inte riktigt om jag förstår vad han såg.
Ett sådan här samtal kan lätt bli kränkande eller konstigt, men det här blev bara så tokigroligt för oss båda tror jag.
Han försökte nog ge en komplimang, men började lite konstigt.
(Samtalet var lite längre, men helt fantastiskt)

Kläder kan nog påverka människor mer än vad man tro, både dom som bär dom och dom som måste se dom.

Ja, så här såg jag ut :)



måndag 15 september 2014

Vem har ätit korven?

Måndag morgon !
Dagen efter en intensiv natt, som rösträknare i valet.
Känns som om några valsedlar fastnat på mina ögonlockar, typ. Man har både varit  vaken länge och haft en enorm spänning i kroppen över hur det skulle gå i detta val. För mycket har stått och vägt / stått på spel och jag tror att ingen kan känna sig riktigt nöjd med resultatet. Och än vad som händer i dag på jobbet, så kommer jag inte att vara i närheten av Stefan Löven måste förhandla och klura med för att få till det. Phu!
Jag ska försöka att med kaffe riva valsedlarna från mina ögon och försöka kvickna till och fokusera på jobbet.

Direkt jag kom på jobbet så ringde jag UR-nära Vännäs och jag fick två sidor med punkter som måste rättas till på de redovisningar vi skickat in för två projekt. Man tycks vara sååå noga, men icke. Det var inte så alvarliga punkter, men helt klart några stycken att fixa. Vissa frågor mer komiska än andra som - vem har ätit korven ? Både jag och Marianne på Ur-nära var tvungen att skratta högt när hon påpekade/frågade. Jag vet vem som åt korven, så det är lugnt.

Vädret är ju helt otroligt och jag har bara haft lust att fixa med saker ute på området, som att rädda pelargonerna mot frost, tömma brevlådorna med gamla infoblad, plocka bort styltor osv. Men....pappersgörat har varit viktigare i dag.
Ibland kan det ta flera timmar att få ordning på en ansökan eller nått som ska skickas iväg. Man fattar inte hur det går till. Några rader och det blir så komplicerat. Man hittar inte ord, förståelsen i texten försvinner ju mera man skriver, plötsligt blev det för högtidligt, sen för vardagsaktigt. Så tar man bort en mening som blev konstig, då måste man skriva om allt, för ett nyckelord försvann.
Man blir galen.
Nu har jag skickat iväg en skrivelse för granskning hos en i styrelsen. Bra ha människa är vad han är :)

Konferensgruppen som är på bruket i dag får verkligen se bruket i sin finaste klädsel.




Vem åt korven?





onsdag 10 september 2014

Dessa fantastiska guidegrupper

Dagen började väldigt segt, med en otroligt konstig kropp. Kände mig febrig, orkeslös i, lite illamående och ont i huvudet. Illa illa, och kl 10.20 skulle det komma en guidegrupp från Umeå. Phu...började förbereda Kent Ottosson om att ta den gudingen, då hamnade jag plötsligt i en tävling om vems kropp som var mest slut :) Jag har lätt att göra allt till en tävling, inte säker på att Kent uppfattade det hela så.
Han har nämligen varit sjuk ett tag och kände sig inte heller i from. Så vi beslöt, den som står upp tar gudingen.
09.30 kom Sebastian Rechlin (smeden) med en hemmagjord äppelpaj till kaffet och tro det eller ej jag kände mig lite bättre efter det. Vet inte om det var kaffet, pajen eller sällskapet som gjorde susen, men piggare blev jag.

Jag tog gudingen! Å det är ju bara så fantastiskt trevligt. Varje, varje gång får jag något nytt att fundera på och så blev det i dag också.
Konstig att ladugården låg så nära herrgården där disponenten bodde, sa en kvinna.
Det var väldigt observant tänkt.
Kvinnan som undrade var själv bondjänta och visst hur ladugårdar luktade, spred flugor osv. Var var gösselstacken?
Har aldrig ens tänkt tanken, men det är sant ladugården ligger väldigt nära boendehuset. Hm.....
Sen var det också en annan kvinna i gruppen som varit guide i Umeå och vi bytte erfarenheter om guidejobbet, det fantastiska med det osv. Jätte jätte trevligt.

Sen gjorde jag klart en liten projektansökan som måste läggas på lådan i dag och slutade vid lunch. Halvtid ni vet!
p.s
Läsglasögonen kom med rentvätten i dag från Holmsund.



tisdag 9 september 2014

Senilsnöre och vidarekoppling

I dag har jobbet verkligen gått i möte, papper, telefon och datorns tecken.
Projektmedel som ska ansökas om  på flera håll, möten som måste bokas och styrelsemöten att planera.
Kan låta lite tråkigt, men det är uppgifter som måste göras och det känns bra när dom är gjorda.
Har några förfrågningar eller vad jag ska kalla det,  att skriva i morgon också, men den som spar han har.
Kent Ottosson har även lyckats fått till ett telefonsvar på vår telefon, så nu blir ni hänvisade till olika nummer om vi inte svarar. Jag vet och erkänner att vi varit grymt dåliga på att vidarekoppla när vi inte varit inne på kontoren. Men efter personalmötet i dag lovade vi varandra bättring. Nu har vi både vidarekoppling och hänvisning.
Man kan bara göra sitt bästa och bättre sent än aldrig.  ( En dåres försvarstal)

Efter ett lyckat personalmöte på Näslunds konditori, så fick jag ett sms av Erik på Holsundstvätt att i morgon kommer rentvätt och mina läsglasögon :) Dom hittade glasögonen i en tvättsäck, hela och rena. Glasögonen försvann för drygt en vecka sedan då jag renbäddade sängar, tydligen med häftigare rörelser än jag minns. Glasögonen flög då uppenbart ner i tvättsäcken och fick sig en tur till Holmsund.
Trodde faktiskt att han skulle ringa och säga, vi hittade dom men tyvärr är dom trasiga, men icke.
Fantastiskt!
Dags att skaffa senilsnöre!

Så här kan också vardagen se ut på Olofsfors bruk.

måndag 8 september 2014

Skördat både äpplen och tid

I dag har jag för förta gången på länge känt att jag kunnat ägna mig helhjärtat åt bruksmuseet och det som ska göras på Intendenttjänsten. ( inte bara med vänsterhanden)
Det känns fantastiskt mycket bra.
Tro nu inte att jag inte gillade att sköta konferens och boende, för det gjorde jag verkligen. Jag skulle nog kunna tänka mig att starta ett eget pensionat någonstans, bara jag hittade ett stort hus med ett perfekt läge :)
Men boende konferens tarvar väldigt mycket tid.

När man också i intendenttjänsten ska leda en arbetsgrupp och ledaren bara springer omkring och städar, fixar papper och pennor, skriver räkningar och talar med kommande konferensgäster, så förstår man att gruppen känt sig lite på sidan och inte riktigt veta vad som händer eller vad som förväntas. Man tappar lite färdriktning.
Nu är det slut på det.

I morgon kl. 08,00 ska arbetslaget träffas för att planera både dit och datt. Vi ska komma överrens om färdriktning och tillsammans försöka ta oss dit. Steg två är sedan att se till att arbetsgruppen riktning överensstämmer med styrelsen/stiftelsens färdriktning.
Det är detta som man kallar visioner och mål och till sist men inte minst att anpassa arbetsgruppen med arbetsuppgifter.
Kan låta enkelt men....vi får se :)
Vi ska faktiskt träffas på Näslunds konditori, å det kanske kan tyckas lite konstigt. Vi har ju ett och annat konferensrum och våra kontor här på bruket. Men sitter vi här så, ringer telefonen och besökare kommer i all välmening. Man börjar snegla på något papper som man inser att - oj det där måste jag fixa...å tappar fokus.
Mötet blir effektivare om vi är någon annanstans tror jag.
Vi har mycket höstpyssel att göra på bruket, så mötet får inte bli allt för långt.

I dag har jag smakat på ett av äpplena på våra nyplanterade äppelträd här på bruket. Så väldigt gott det var, lite dålig i skalet. (så jag skalda det) Men smaken var väldigt bra.
Det är nu ingen idé att ni vallfärdas hit för att smaka på våra äpplen, för det finns kanske bara tre-fyra stycken kvar. Men ett annat år kanske :)






söndag 7 september 2014

Denna dag kräver två blogginlägg

Vilken avslutning på denna dag det blev. Det kräver faktiskt ett blogg inlägg till.
Efter konserten på OASEN med Finnish Baroque Orchestra åkte orkestern till Olofsfors bruk där dom skulle sova och äta middag innan dom åkte tillbaka till Finland och ledaren Peter Spissky tillbaka till  Köpenhamn. Vi som hade varit med och arrangerat Barogue festivalen i Nordmaling fick äran att äta med gänget.
Och det blev ingen vanlig middag kan man säga. Helt plötsligt så bjöds det på finsk körsång, helt fantastiskt. Dom kunde alltså inte bara spela utan även sjunga som värsta änglakören.
Efter kaffet så smet vår bordskamrat Peter Spissky ut och kom tillbaka med sin fiol. Han spelade två tjeckiska låtar., som också är hans hemland. Helt magiskt, han gav oss rysningar. Jätte, jätte vackert. Han försökte gå ut efter en låt, men vi klappade in honom, så han fick lova att spela en till.
Ja det var verkligen en annorlunda kväll. Vi fick till och med höra Erik Palm från Norrlandsoperan hålla ett tal på finska, jag kan inte lova att han faktiskt pratade finska....med finländarna skrattade och verkade förstå vad han sa.

Peter Spissky / helt magiskt 

Finnish Baroque Orchestta, Ville Matvejeff och Peter Spissky överraskade  oss med sång



Utveckla inveckla och avveckla!

Söndag morgon.
Gubben i älgskogen, hunden rastad, kaffe på säng med nyhetsmorgon på tv:n, ligger och tänker på gårdagens konsert i hyttan med ett leende på läpparna. Det var riktigt bra!
Borde räcka för livskvalitet kvoten skulle vara uppfylld för en stund. Men.... när lugnet infinner sig, så börjar tankarna direkt snurra kring jobbet (Olofsfors bruk) Och det är inte så konstigt tror jag, eftersom bruket ger mig lust att utveckla och invecklas i all problematik som finns( som på de flesta arbetsplatser.) Och när man känner sig lugn, så får också tankarna utrymme att poppa upp.
Och det gör dom, jag lovar!

Hur harmonerar man personalstyrkan med arbetsuppgifter? Finns nästan alltid finns mer arbetsuppgifter än det finns personal.
Utifrån personaltätheten, vad prioriterar vi?
Hur kan vi utforma våra egna evenemang så att vi kan hantera dom, gällande ekonomi, personal, roll på själva evenemanget osv. ? Tex julmarknaden, Lucia, bruketsdag osv.
Hur gör vi förändringar som påverkar besökarna så bra som möjligt ?
Jag tror att folk förstår att med ex 4 st halvtids tjänster så kan man inte ha öppet sjudagar i veckan i två månader. Men vi måste förmedla " övertydligt " dom förändringar vi gör.
Vad kan vi utveckla? Förmedla historien är en viktig arbetsuppgift. Kan vi utveckla gudingen?  Spökvandring? Kvällsvandringar?
Vad gör vi på bruket som vi kanske inte behöver göra? Ibland ärvs arbetsuppgifter från tidigare anställda som andra kan gör bättre eller som inte behöver utföras längre.
Har vi råd att inte ta entré? Hur skulle det fungera?

Ja, detta är såååååå spännande och intressant att man glömmer att det är söndagmorgon, då jag skulle kunna ligga i soffan och läsa en bok, gå en långpromenad eller cykla till mitt barnbarn och tokleka.
Men nu när ett dokument är producerat med rubrikerna övertid, personaltäthet, evenemang, att tänka på osv, så ska jag i lugn och ro njuta av söndagen och vila mig i form till måndag morgon då dessa rubriker måste diskuteras med personalen.

Sommarminne att tänka tillbaka på när hösen närmar sig 

lördag 6 september 2014

Baroque i hyttan och i kommunen

I dag var vädergudarna verkligen med oss. Ett fantastiskt väder över kommunen (Olofsfors bruk) och baroquefestivalen.
Konserten i hyttan var fantastisk - Brassemusik från 1600-talet med Norrlandsoperans brasskvintett.
Helt magiskt ! Bach med blåsinstrument, det hör inte till vanligheterna fick jag lära mig.
Vi som stod i insläppet hade tidsenliga kläder från Operan i Stockholm, likt drottningar hälsade vi publiken välkomna.

Ni som missade konserten i hyttan har en chans i kväll. Kl 19.00 i kyrkan får ni lyssna till Acqua Alta - en konsert för miljön. Givoanni Gabriel, Barbara Stozzi, Dario Castello för att nämna något ur programmet.

Söndag kl 16.00 har vi Ambrosian Delights i OASEN, Bach, O.Virtaperko, Jean-Baptiste Lully bla på programmet.

Efter konserten i dag så fick jag en fråga om att få fota i hyttan, konstnärliga porträtt och konstnärliga bilder. Självklart! Kanske kan det bli en fotoutställning nästa säsong, med konstnärliga bilder från bruket. Vem vet, men spännande med folk som ser möjligheterna på bruket.








torsdag 4 september 2014

Jobbledig!

Ja,  hur var nu min första ledig eftermiddag i går kan man undra?
Joo, jag tillbringade kvällen med att flytta Norrlandoperans instrument som hade blivit ställt in på fel ställe. Dom skulle inte till hyttan, utan till ett annat ställe på bruket där musikerna kunde övning till föreställningen på lördag i kyrkan. (inte föreställning i hyttan på lördag ) Musikerna till föreställningen i kyrkan bor nämligen på bruket.
Men problemet med flytten av instrumentet var att dom vägde ton och är otroligt känsliga för stötar, fukt osv. Fick ringa Stefan Markström (konstnär på bruket) och Hanna som fick lova att hjälpa till. :)  Tack!
Hade tänkt vara med på Navets träff som utspelade sig exakt samma tid på bruket som instrument flytten, så det blev inget.
Livet blir så mycket mer spännande när inte allt flyter på, även om jag tror att organisten inte tycker att detta var så lustigt.

Min första lediga dag har jag försökt vara ledig, men det klart nog har jag svarat på några samtal och läst några mail, kopplat ihop några personer och träffat en ur styrelsen. Jag är övertygad om att det kommer att ta ett tag att släppa och ett tag innan alla får nya telefonnummer att boka på osv. Så detta är nog bara helt naturligt att det blir lite som "jobbledigt"


Bastun/ gamla tvättstugan

onsdag 3 september 2014

Första dagen på mitt nya liv

Idag är det första dagen som jag kommer att känna av att jag ska börja jobba halvtid. Jag ska nämligen sluta efter lunch. Hm... Jag kommer troligtvis att jobba måndag och tisdag heldag, onsdag halvdag, ledig torsdag och fredag. Dom veckor det fungerar utifrån mötet och aktivitet.
Jag har inte jobbat halvtid sedan 80-talet, så vi får väl se hur det känns.

I dag har vi haft en guidegrupp från Umeå på bruket. Kent Ottosson visade runt i våra byggnader trotts lite rossligt bröst.

Holmsundstvätt har hämtat och lämnat tvätt tidigt på morgonen i dag. Jag fick lov att ringt till Erik på tvätteriet och förvarnat om att mina läsglasögon ligger nog i någon av tvättsäckarna, efter en intensiv renbäddning förra veckan så försvann dom. Mycket att hålla reda på när man blir äldre :)
Jag fick en smailgubbe tillbaka av Erik och han lovade leverera dom vid nästa tillfälle dom ska lämna tvätt om han hittar dom hela.

Norrlandoperan har levererat fler instrument i dag. Spänningen stiger och konserten närmar sig. Lördag kl 15 är det som gäller.

I dag hämtades sista delarna ur sommarutställningen vi haft på bruket, de lokala konstnärerna. Det har varit en väldigt uppskattad utställning och man blir verkligen stolt över våra lokala förmågor.
Inte behöver man då alltid gå över ån efter vatten.

Ja....vad ska man hitta på i morgon då??? Tror jag ska på badhuset med mitt barnbarn :)
Kanske går jag på Navets möte nere på Olofsfors bruk i kväll?
Ja vi får se vad som händer!

Liten smygtitt på det som levererats från Norrlandsoperan

tisdag 2 september 2014

Vi hade i alla fall tur med vädret

Morgonen börjar på kommunhuset där jag både träffade facket (Vision), kommunalrådet och Jörgen på personalavdelningen. Jörgen bjöd in två praktikanter tillvårt samtal angående varsel och det var jätte trevligt. Dom läser till personalvetare och kommer att vara i kommunen i ca 8 veckor. Jag gillar verkligen praktikanter. När jag jobbade på kommunen var jag en av dom som alltid tog emot praktikanter, både från högstadiet och arbetsförmedlingen.
Jag erbjöd Jörgen att ta med sig tjejerna och komma förbi bruket så jag fick en chans att visa något riktigt intressant, Olofsfors bruk. Och dom nappade :) Vi får väl se när dom kommer.

I dag dök Norrlandsoperan upp på bruket med en lastbil och lastat av lite instrument, eller ett stort instrument och kablar inför lördagens Barouqe föreställningen i hyttan.
Även haft samtal från Norrlandsoperan där vi gått igenom logstiken inför lördag, när kommer teknikerna? Vem tar emot? När kommer orkestern? Var får dom värma upp? osv. Nu ser jag verkligen fram emot konserten och inte minns för att då ska jag ha en fantastisk rosa klänning från Operan i Stockholm :) Hoppas verkligen att ni kommer!

Har även försökt avsluta så mycket jag kan på boende och konferens tjänsten, skrivit ut alla fakturor som inte är gjorda, städat (för sista gången ) tre rum sedan i helgen, kollat var alla material till konferenserna finns osv.
Jo det är troligtvis så att herrgården kommer att ta över boende och konferensen och jag går ner på 50% Intendent. Ja, så blir det nog. Allt är inte riktigt klart än, men nästan. Boende konferensen ska ligga på herrgården så är det bara.
Fortsättning följer :)

Vi fick i alla fall bra väder i dag, kan man säga. Helt otroligt vad sommaren klamrar sig fast och knuffar hösten bakom sig.  Tog kaffe ute på eftermiddagen och det var otroligt varmt. Man tänkte nästan, var är besökarna ?





måndag 1 september 2014

Var är pojken med guldbyxorna?

Det mesta jag skriver om i bloggen och delar med mig av är roliga möten, aktiviter och trevliga händelser.
Men det är inte alltid det är lättsamt och lustfyllt att arbeta på ett museum.
Som på de flesta företag, arbetsplatser, organisationer m.m, så måste man också ta tag i de svåra frågorna och försöka hitta lösningar och förändringar.

I dag har jag ägnat hela dagen åt att diskutera i olika sammanhang Olofsfors bruks utvecklingsmöjlighet, hur kan man öka inkomsterna på bruket? Vilka områden på bruket måste vi utveckla ? Frågorna är väldigt många.
Det man skulle vilja få svara på är :
Hur tjänar vi mer ifall besöksantalet ökar? Var finns samarbetspartners? Var finns utvecklingsmöjligheterna? Kan man utveckla en modell som är överföringsbar till andra besöksmål?
Som det ser ut i dag så får museet ingen ökat intäkt även om besöksantalet fördubblas till 60 000 st besökare per år, om inte alla går en guidetur.
Det är ingen bra affärsmodell.

Det finns bara ett musen i Sverige som inte har bidrag, så på det sättet är vi inte unika. Med den vetskapen, så ska vi inte skämmas för att vi brottas med ekonomin. Men vi måste anstränga oss för att hitta nya lösningar.

Detta är verkligen en utmaning som jag tror alla intendenter och styrelser sen flera år tillbaka har arbetat med, en budget i balans.
Undra om man skulle samla alla gamla intendenter och ordföringarna tillbaka i tiden och spåna.? Vad har dom gjort som lyckats? Misslyckats? Utbyta erfarenheter genom olika årtal och utvecklingsstadier. Hm..något att fundera lite extra på kanske.

Ju mer jag fundera på dessa frågor, ju mer känner jag att detta är spännande och inte tråkigt. Det är ju detta som kallas utveckling. Om man inte tvingas att stanna upp och fundera så är det lätt att hamna i gamla hjulspår och fastna där. Och efter regn kommer sol, så även över Olofsfors bruk.

Jag hoppas att dagens möten kommer att resultera i en utvärdering som resulterar i en långsiktig affärsmodell för Olofsfors bruk.

Olofsfors bruk är ett fantastiskt järnbruk som bara måste få fortsätta förmedla sin historien och visa alla fantastiska byggnader som står kvar.
Vi har ett av Sveriges mest välbevarade Järnbruk i vår lilla kommun.
Det är stort!