Hantverks Lan mitt på dan!

Min arbetsdag i dag har gått i 100 knyck, kastats mellan högt och lågt, digitalt och fysiskt, praktiskt och databaserat, ja allt mellan himmel och jord. 

Men mitt på dagen, närmare bestämt kl 13.00 hade jag bjudit in till HantverksLAn mitt på dan! Kom till Medborgarskolan med ditt hantverk och förkovra dig tillsammans med andra intresserade och  intressanta människor. 

Ingen anmälan krävdes, så lite nervös började jag bli när klockan närmade sig kl 13.
En klev in med ett leende och tog av sig skorna och hoppet om att vi kanske skulle blir några fler tändes. Och mycket riktigt, det klev in några till som satte sig till bords. 
Jag hade förberett mig med att hämta några stickmönster på vantar hos "Olofsfors garn och tyger", med tillhörande garn och stickor. I lärande syfte.
Men det var ett garvat gäng som kom, dom hade stickat mer än en vante i sina dagar. Och så jag som lätt blir stressad av att det tar lite tid med hantverk. 
Men dom plockad upp sina både påbörjade och helt nya mönster och sen kom pratet igång. 
Så fruktansvärt mysigt!
Vi pratade om olika hantverkstekniker, olika hantverk, delade erfarenheter och tipsade varandra om garner och erfarenheter. 
Jag bryggde lite kaffe och vi fortsatte prata om åldrande, sysselsättningar, kurser, havet och stuglivet, att vara tvilling, vi visade varandra foton och hade allmänt super mysigt. 

Nu till det mest chockartade -  jag blev sååå sugen på att sticka ett par sockar. Det såg så mysigt ut där dom satt så avslappnade och småpratade om livet och stickade
Ja jag är helt medveten om att jag inte kommer att känna så när jag börjar, jag har stickat ett par sockar i hela mitt liv, men jag tror det är dags för nr 2 nu. Kan inte ålder ha gjort sitt? Har jag inte mognat? Fått ett inre lugn? Tanter ska väl kunna sticka sockar, jag är ju mormor för tusan. 
Tror jag gick på högstadiet när sockpar  nr1 kom till, fruktansvärt snygga sockar om jag får säga det själv. Klarade jag det då måste jag väl klara det nu, eller? 

Jag har lagt undan garn, mönster och stickor hos Gertrud (Olofsfors garn och tyger) väldigt snyggt garn och jag kan se framför mig ........hur alla på nästa HantverksLan får hjälpa mig och lugna mig. 
Hoppas verkligen att ålder har gjort sitt!! ( för allas skull) 
Men jag längtar till nästa tisdag då jag också ska sitta och småprata, sticka och mysa. För dom som kom i dag kommer tillbaka nästa vecka. En av deltagarna skulle lära oss något konstigt, minns inte ens vad det var, men resultatet var en mössa.
Lycka! 

Från skoterkurs till verksamhetsberättelse på en helg!

 

Ibland snurrar jobb och privatliv ihop sig mer än vanligt till en boll som man inte riktigt vet var den kommer ifrån eller till vem man ska passa. Kollegor eller familj och vänner. Och vet ni ? Jag har som inga problem med det, snarare tvärtom. Många vill att jobb och familjeliv ska vara två olika "bollar". Jobb är jobb och hemma är hem. Men...När dom här två bollar blir till ett, mår jag nästan som bäst.

Helgen var lite så.....bollen sattes i rullning
Familjeutflykt med skoter, grillning och lek ute i solen, men barn, barnbarn och några till. Redan när vi skulle iväg från huset, så fick vi problem - hjälm. Vilken skulle jag ha? Den hjälm som jag har till motorcykeln verkade vara den som Pether har till skotern. Den som barnbarnen brukar ha fick jag inte på mig. Tanken börjar komma- måste jag ha hjälm, vi skulle ju bara en liten bit. Kanske kunde jag gå? Nä packpulkan hade vi inte på gården och vi hade lite grillgrejer som skulle med och dom var nog enklast att köra på skotern och lite för långt att gå med den packningen. Men utan hjälm? 
Då kickade jobbet in, jag sitter med ung som gammal och examinerar skoterprov flera gånger i veckan just nu. Jag kan bara INTE åka skoter utan hjälm och samtidigt messa om vikten av säkerhet och följa alla lagar och avtal. 
Det var bara att leta fram en hjälm, fanns inget annat. 
Sen på utflykten ville barnen bli dragen av skotern men spännband och pulka runt en liten liten runda. 
Ungarna hade jätte kul och jag stod och tänkte - är detta ok? 

Nu i skrivande stund tänker jag- är det så bra att jobb och vardag mixas i mitt huvud till en enda boll? För någon minut sedan tyckte jag det och tror nog att jag ff tycker det. Jo, jag är helt säker! 

I dag hade jag bestämt att vinterbada kl 13.
Har gjort det en gång tidigare, men varit med flera flera gånger, då vi erbjuder prova på vinterbad på Medborgarskolan ( jobbet) Första gången jag gick ner i en isvak var verkligen något speciellt. Kände direkt att det inte var sista gången. Jag blev pigg, otroligt pigg och glad. 
I dag följde syrran med sambo och mågen men, även dottern var med som fotograf. 
Vad var då orsaken till fotograf och dopp just nu. Jo jag vill ha en bild på vinterbad, med medborgarskolan mössa på huvudet- till verksamhetsberättelsen som skrivs just nu. 

Men här ska jag vara ärlig- vet inte om kortet till verksamhets berättelsen bara var ett svepskäl till att få orsak att bada eller om bilden till VB är det viktiga. Jag är inte helt säker på om min chef kommer att ta med bilden eller inte och det gör mig ingenting. Så badet kanske vara viktigare? 
Men oavsett så flätade jag snyggt ihop privatliv och jobb i tanken, återigen.
Badgruppen på Messenger vet att jag badade för kortet skulle och krävde också att jag la upp kortet i badgruppen. Det är gjort, så jag känner att jag är klar. 

Kan bara tillägga att vi har platser kvar på prova på vinterbad den 27 feb och 6 mars kl 13.00. Har ni inte prova så kan jag start rekommendera det. 
Det är en fysik och psykisk kamp som man går igenom. Hjärnan skickar ut alla signaler, impulser, tecken den kan - KLIV FÖR HEL...TE UPP! Det sticker och värker i kroppen och man går ändå ner. En match jag tycker ni ska gå med er själv. Sen är upplevelsen före och efter doppet otroligt individuellt, men detta är min beskrivning. Jag vill gärna höra din! 

Hänger ni med på en krasch till?

I perioder så har jag försökt starta upp bloggen igen och det kraschar alltid.
Den startades för att jag skulle kunna beskriva/ förklara vad en Intendent gör på Olofsforsbruk gör när museet inte är öppet. För den frågan fick jag ofta - men vad gör du när det inte är öppet? Så slappt jobb.
Allt jobb görs när bruket inte är öppet, vill jag bara upplysa er om!
Det var fantastisk roligt och läsarna insåg att det hände mer än vad man kunde tro och jag fick min lust till skrivandet tillfredsställt. 
Sen började jag som ombudsman för Umeå arbetarekommun. Då blev det inte lika enkelt att skriva, kände att jag var tvungen att vara lite politiskt korrekt, som jag inte alltid är. Kände inte att jag kunde skriva ironiskt, vridet och kul. Lusten dog.
Men...kan jag ha vilat mig i form? 

Nu när jag jobbar på Medborgarskolan med folkbildning, utbildning och allt däremellan så har tanken slagit mig lite nu och då, att det finns stunder och ögonblick som vore fantastiska att dela med mig av. Känner lite som med Olofsforsbruk, undra om folk verkligen förstår vad jag gör på jobbet och vilket otroligt intressant jobb jag har. Alla fantastiska möten med organisationer, människor, föreningar, samarbetspartners, ja kort och gott människor. 
Sen att återigen få jobba i den kommun som jag både är född, uppvuxen och levt hela mitt liv i, är fantastiskt. Man får tycka vad man vill om Nordmaling, men det är underbart att gå ut genom dörren ( hemma eller på jobbet) och jag vet att jag inte behöver gå många meter innan jag säga hej till någon, stannar och prata en stund eller få en fråga - När startar ni Meditationskursen som jag läste om? 
Fantastiskt! 

Min dag i dag var ett bra exempel på en dag där människor och jobb länkar ihop sig. Mina möten med människor i dag gjorde jobbet bättre och människorna jag mötte fick hjälp att komma vidare i sina funderingar tack vare mitt jobb. 
Jag fattar, svårt att hänga med, men känslan är som handen i handsken. 

Men vi kör väl, hänger ni med på en krasch till?