lördag 31 januari 2015

Hårt gäng på besök i hård miljö.

I veckan fick jag ett roligt samtal.
Vår praktikant kom ner springande från övervåning och sa att jag hade telefon. Jag tog luren och i örat sa en kille - Hej ! jag har en liten konstig fråga, är du svarthårig? Jo, det skulle man kunna uppfatta mig som, svarade jag.
Då berättade han att jag hade sett honom när han fotade på bruket och att jag tyckte att han skulle fortsätta fota i hyttan. Så jag låste upp och han började fota inne i hyttan.
Han talade om att han hade fått jätte fina kort och jag svarade att det är inte konstigt i en sådan häftig, vacker, unik miljö.
Nu till frågan - skulle jag kunna få komma tillbaka till hyttan och fota ett musikband och deras affisch. Bandet hade sett hans foton och tyckte att dom var så bra att det var där dom vill ta korten till affischen.
Självklart blev mitt svar. Har jag fått några att uppskatta hyttan lika mycket som jag, så självklart.
Komm bara kom, men några få villkor ;)
Han tackade så mycket (Henry, Henke Olsson) och tackade så mycket för min vänlighet och lade till - du är väldigt ovanlig. Va? - det är få som är så lättsamma. Det var väldigt snällt sagt tyckte jag. :)

Nu i dag, lördag så kom dom vid 11.00.
Det visade att jag träffat två av bandmedlemmarna tidigare på bruket när dom sov över och skulle spana på spöken.  Det var ett minnesvärt möte : ), ett möte som jag gärna berättar om när spöken kommer på tal i något sammanhang.

Vi kom överens om att det skulle vara så häftigt att spela in deras video i hyttan och sen ha en konsert i sommar.
Dom spelar hårdrock med lite influenser av Country (banjo) och vad passar bättre att spela i en hytta där man tillverkat järntackor, än hårdrock.
Ja den som lever får se.

Jag längtar nu att få se några provbilder som vi ska få lägga ut på hemsidan (och bloggen)
Henke skulle skicka några prov i mitten på veckan.
Såå spännande.
Jag hoppas verkligen att jag får jobba med dessa grabbar mera, båda band och fotograf. Fotoutställning kanske???? Hmm

Här nära några bilder jag tog när dom i jackor leta bra bakgrund för fotografering. Ni kanske känner igen bandmedlemmarna. Om inte så får ni en Cliffhänger tills jag kan visa några foton som tog i dag och avslöja bandnamnet.
Men det börjar på Hell......






tisdag 27 januari 2015

Livspusslet är inte alltid lätt.

Det är faktiskt svårare än vad jag trodde att ha två halvtidsjobb. Jag var säker på att pendlingen skulle vara jobbig, men den är ingenting mot att ställa om för varje jobb.
Nu har jag planerat och planerat olika saker, det går ju bra. Men när man sen ska börja göra verklighet av planerna, då märker man hur lite tid man har att spela på.
Snacka om att veckorna rinner iväg. Träffa nya guider, träffa och planera utställning, träffa bruksgruppen, flytta mitt kontor, göra nya skyltar inför säsong, ordna en shop m.m.  Då gäller det att ta flera möten per dag för att få det att fungera.
Jag är evigt tacksam för vår praktikant - Carina Olofsson, som just nu sitter och skriver text på löpande band.
Att planera och strukturera har aldrig varit viktigare än nu.

Sen har jag ju dessvärre egna fritidsintressen också. Som ordförande i Nordmalings musik och teaterförening, där går vi mot årsmöte, med verksamhetsberättelser och verksamhetsplaner förutom nya som ska in i styrelsen och våra föreställningar.
Sen träffas vi ju några kvinnor varannan vecka, både med invandrar bakgrund och svensk bakgrund.
Integration!
Det är så trevligt och roligt. Gruppen bara växer och växer, så nu har vi fått lov att byta lokal, vi har vuxit ur Studiefrämjandes lokal och kommer nu att vara nere på ungdomsgården hela våren.

Ja det är ett kärt besvär att ha mycket att göra. Skriver det verkligen inte för att beklaga mig eller nått.
Men det känns av mera nu när man måste vara på tå konstant på jobbet och hoppa mellan olika sysslor. För i varje jobb är det också så extremt många olika uppgifter.
Tur jag gilla att ha mycket omkring mig.

Men...sen finns det ju ett stör moment till......barnbarnet.
Hm... man borde få vara mormor ledig på något vis. Inte bara ha möjligheten att ta ut vård av barn.(VAB). Nä, man borde få arbeta halvtid med heltidslön och bara umgås med sina barnbarn  (om man vill)
Å det skulle jag verkligen vilja. Det är inte klokt så fort dom växer och så fantastiskt gulliga, roliga och smarta dom små liven är. Det är verkligen guldkanten i livet.
Tänk om jag kunde vinna flera miljoner, då skulle jag på den mest perfekta tomten bygga tre stora hus. Inte så jätte tätt, man ska känna att man har ett eget hus och egen tomt. (men på samma stora tomt) Ett skulle jag och gubben bo i, dom andra skulle mina två barn bo i och då så klart även barnbarnet och alla andra kommande barnbarn. Det skulle vara så fruktansvärt bra miljö, hus och allt så till och med mina barns respektive inte skulle vilja bo någon annanstans. :)
Eller hur Alex och Chrille?

I dag har Carina bjudit på semlor, kan man ha bättre praktikant?




Pussel!
 

fredag 23 januari 2015

Att tågturen var inställd, gjorde min dag!

Idag var det första gången sen jag börjat pendla med tåget till Umeå, som tåget inte kom i tid. Vi var ett gäng som blev tvungen att ta bussen. Okej, man blir lite sen till jobbet,  men det är verkligen inget att reta upp sig på.
När vi kom till Sörmjöle var bussen nästan knökfull. En ung herre som jag gissar går på gymnastiet satte sig bredvid mig. Efter honom kom en dam med grått hår och jag hann själv tänka, undra om någon kliver upp och erbjuder henne sin plats. Vad händer...jo den unga mannen bredvid mig kliver upp och säger- ta min plats. Det var för honom helt naturligt.
Damen tackar så mycket och slår sig ner bredvid mig.
Vilken go kille, var jag tvungen att viska till henne. Kände du honom eller? Nä svarade damen, jag hälsade på honom när vi stod och väntade på bussen bara.
Sen pratade vi hela vägen in till Umeå, en fantastiskt kvinna som skulle på begravning där en 93 årig dam skulle begravas.
Det var verkligen en lyckad busstur, först den fantastiskt väluppfostrade killen och sen den super trevliga kvinnan som jag fick äran att prata med.
Att tåget var sent/inställt,  gjorde min dag!

Väl inne på jobbet/sliperiet, så började jag knöla med siffror och bokföring, fakturering och försökte klura ut hur man räknar procent bakvägen. Jag gick bet,, även om jag faktiskt gillar matte och siffror. Jag fick lov att ta en livlina- ring en vän.
Å, jag fick hjälp och lyckades med räknevurpan som jag gjorde.

Eftermiddagen hade vi personalmöte på sliperiet. Första mötet som jag var med på, trevligt att hälsa på dom som sitter på våning tre, vi sitter på våning två.
Det börjar mer och mer att känna som min arbetsplats : )

Sen dök mitt underbara barn och barnbarn upp och vid dagens slut så gick vi på bildmuseet som ligger i byggnaden mittemot kontoret.
Bra dag!





måndag 19 januari 2015

Så blev läraren elev och eleven blev lärare

Efter att jag legat sjuk en vecka snart, så spritter det i kroppen när man kommer på jobbet.
Jag har känt mig så kreativ så att jag har nästan inte kunnat sitta still på kontorstolen. Så.... jag tog och klädde av vår skyltdocka som fortfarande hade luciakläder på sig. Ner med henne på sängen som finns i utställningen, av med kläderna, håret och armarna (ni som jobbat i butik vet vad jag menar med att armarna måste av) och på med nya kläder, nu i lite bondstil. För att tala klarspråk - mina guidekläder. Jag var glad att ingen kom just när vi gräjjade på i sängen, såg nog inte så trevligt ut när hon låg där utan armar, kläder och hår :)
Bort med det gamla och in med det nya, stämmer inte bara på julsaker, utan också på ett museum. Nu känner man starkt att vi är påväg in i ny säsong. Städa bort saker som legat framme nog länge och börjat att rensa bort saker.
Bokade också tid med bruksgruppen och började att planerade några förändringar som kommer att ske på bruket inför sommaren. Så spännande och roligt. Detta kallas cliffhanger.

På nåt konstigt vis så är man så less på året just innan det tar slut, man vill bara få börja om på ny kula.
Tänka framåt och göra om, göra nytt, göra bra, göra rätt, möjligen göra samma, men på en ny oskriven säsong. Det är det som är så fantastiskt med mitt /vårt jobb. Varje ny säsong innebär nya utmaningar, nya guider, lära av förra säsongen, nya utställningar och kontakter. Det är så roligt.
Och för någon dag sen hörde jag att en av min lärare på högstadiet tackat ja till att bli guide på bruket. Va? Jag ska få lära upp min lärare, det känns så fantastiskt roligt. Vi får se hur ombytta roller funkar :) Kan gissa bättre, tror att han är mera intresserad av vad jag har att säga nu, än vad jag tyckte på 80-talet om det han sa. Men vem vet, han kanske blir busfröet i klassen ?
Jag blev i alla fall väldigt glad när han tackade ja, allt annat får tiden utvisa.






tisdag 13 januari 2015

Kan man drömma sig till målet ?

I dag har det verkligen varit en skrivardag med tusch av sifferräkning.
Skrivit ansökningar, text om organisationen (OF) som behövs till ett kvällsmöte, leta texter och leta olika planer som är skrivna sen tidigare, räkna på utgifter och inkomster m.m.
Jag säger det igen, när organisationen krymper så växer verkligen behovet av struktur och planering.
På gott och ont kan man säga.
Det goda är att man får tänka till om vad man gör och inte gör och det blir också synligare, det onda i det är att det alltid känns som om man gör fel saker eftersom det alltid är något som inte blir gjort.
Men jag hoppas att det kommer att klarna och inte bli suddigara och suddigare :)

I skrivande stund har vi en provsjungning i hyttan, testa ljudet inför ett bröllop i helgen.
Få rätt kabel på rätt ställe och bästa möjliga ljud för gästerna.
Det är verkligen inte bara att arrangera och hyra ut lokaler här på bruket. Jag säger inte att det inte är kul, men för att få det att funka så krävs verkligen arbetsinsattser.

Om man fick drömma för en stund, så skulle det vara fantastiskt att vara ett team på tre personer till här på bruket, på heltid.
En som ägnade sig åt marknadsföring på alla sätt, fixa skyltar, marknadsföringsplan, annonser, affischering, såg till att vara på olika möten och informera om bruket, marknadsföringsvaror att sälja på bruket, guideutbildningar, nya sätt att förmedla historian på osv.
En som planerade säsongen, utställningar, träffar med bruksgruppen, synkade med turistbyrån, kommunen och andra besöksmål, ställde ordning alla lokaler inför säsong, uppdaterade utställningarna , fixade sommar personal och såg till att dom var inskolade, ordnade med julmarknaden, lucia och bruketsdag osv.
Och en tredje som sökte projekt, fixade medfinansiering, samarbete med andra museum, omvärldsbevakade, utvärderade vad vi skulle ta in pengar på, planera för utveckling, såg till att universitetet gjorde utredningar åt oss, fixade lite med ekonomi och budget osv.
Va? Så jäkla lyxigt! Ser ni hur bruket växer i tanken/fantasin? Helt underbart.
Det är verkligen ett mål! Man ska ha högt uppsatta mål för att komma någonstans, för tänk om man bara lyckades med hälften? Då har man lyckats :)
Så på halvtid Intendent skulle jag se till att all personal hade de verktyg som de behövde, ge förutsättningar för alla att växa på arbetsplatsen, samordna vår vision och se till att vi alla arbetade mot samma mål, se till att OF var den praktikvänligaste arbetsplatsen i Nordmaling /Västerbotten/ Sverige, öppen arbetsplats med kreativa arbetsmetoder, se till att arbetsplatsen var i ständig rörelse....bla bla
Man får drömma !





måndag 12 januari 2015

Kreativ arbetsmiljö - träningsvärk

I dag tog Olofsfors gänget tåget till Umeå för att gå igenom budget och lite annat smått och gått. Planeringsmöte helt enkelt.
Det är bra när man har tillgång till två kontor och kan välja vart man sätter sig och vart man får mest gjort.
Sitter vi på Olofsfors så blir det så oroligt, man vill alltid hinna göra något annat, telefonen ringer och det kommer folk som vill något.
Nu fick vi sitta ifred på sliperiet och vara riktigt effektiva. Sen tycker jag att det är bra att gänget i Olofsfors vet var jag är när jag inte är i Olofsfors, vart mitt andra jobb är.
Liten kul gräjj bara:
När vi kom i morse så den första vi ser är Felix Wink som sitter på sliperiet och jobbar. ( en av våra aktörer på bruket) Så Olofsfors var nog överrepresenterade i lokalerna på sliperiet i dag.

Vi har kommit på några väldigt bra idéer som kan innebära lite förändringar på bruket, för den ena förändringen kan ge en dubbeleffekter osv. Vi får bara klura vidare....

Jag kommer att fortsätta min dag i Umeå, medan OF gänget åkte hem vid 12.45, efter vi ätit lunch tillsammans. Skulle också titta förbi på bildmuseet, men det var stängt ( borde jag som jobbar på museum veta)

Ni får se en bild på vårt kreativa kontor, min kreativa arbetsmiljö.
Ja det är sant, jag sitter oftast på en boll när jag jobbar. Vi har riktiga stolar, men bollen är skönare och ger en skön känsla i rygg och ben (även kallat träningsvärk)
Men jag har redan lärt mig hur jag låser fast bollen så att den inte blir så rörlig och mindre jobbig att sitta på och det är inte bra. Allt för att slippa träna :)


Kontorsstolen boll!

onsdag 7 januari 2015

Olofsfors bruk på nyhetsmorgon

Varje morgon fikar jag på säng och tittar en stund på nyhetsmorgon. Så också i dag.
När jag lagt mig tillrätta och tagit tag i koppen med kaffe, så slog jag på tv:n. Å vad fick jag se, jo Torsten Nilsson, tidigare Intendent på Olofsfors bruk och nu Intendent på arbetes museum i Norrköping. Han pratade om ljud som kommer att försvinna och vilket ljud tror ni hördes i tv rutan?
Jo stångjärnshammarens bankande från Olofsfors bruk. Det enda stället i Sverige där man kan höra det ljudet, sa Torsten.
Visst är det en bra start på dagen?
Tack Torsten för den reklamsnutten !

Nu har första riktiga arbetsdagen börjat efter en lång julledighet. Det har varit fantastiskt med ledigt, men det är också väldigt spännande att ha ett helt OF år framför sig som är blankt och som vi får vara med att fylla.
Så efter att Jonny varit till Manufaktursmedjan och försökt stoppa ett vattenläckage, så kunde vi sätta oss ner och boka in ett möte där vi ska planera in 2015.
Eftersom styrelsen gjort en budget för 2015 så vet ju utifrån den hur vi ska lägga upp saker och ting.
Utställningar, öppentider, olika fördelningar mellan olika poster som marknadsföring, reparationer, snöröjning, försäkringspremier, marknadsvård drivmedel, inhyrning av personal osv.
Det kommer att lösa sig på något sätt. Men eftersom att jag nu jobbar 50% i Nordmaling och 50% i Umeå så blir det ännu viktigare med planering för att få verksamheten att fungera.


måndag 5 januari 2015

Släktträdet

Hela veckans inlägg av dikter och kåseri skulle ju få mig att skriva igen. ( min dotters önskan)
När jag lagt ut gamla saker så har jag på nästan varje inlägg ändrat något ord och fixat och trixat lite med de gamla texterna. Och det har väckt skrivlusten lite....det känner jag.
Och plötsligt i går var jag bara tvungen att börja skriva om det som jag och min sambo gjort hela ledigheten, släktforskat. Det började på julafton och har inte riktigt stoppa än.... vi har sprungit på kyrkogården och fotoat släktgravar för att få in rätt datum och personer. Det har varit så jätte spännande. Hittat nya sidor på datorn som tajt oss längre och längre bakåt i tiden.
I dag ringde jag på pastorsexpeditionen för att få veta var en av mina släktingar ligger begravd, för kring henne har vi hitta lite mystiska saker. Dom kommer att höra av sig på onsdag.
Nu har vi gått  över till att försöka fylla släktträdet med foton så gått det går.

Så här kommer det första jag skrivit på flera år :)


Släktträdet

Jag skrev in mitt namn och mitt personnummer
Och sen började en resa tillbaka i tiden
En resa som nästan aldrig tog slut
En resa som inte tog mig speciellt långt i Sverige eller i världen
Utan nästan bara på ställen i min närhet

Namn, födelsedatum, dödsdatum och vigseldatum staplar sig på hög
Andrietta, Maria, Ester, Augusta, Ida, Valter, Johan, Erik,
Bjurholm, Baggård, Holmön, Norrbyskär, Nordmaling,

Jobbar mig fram likt en detektiv och då nystas namn och platser fram
Tar vägar som jag inte trodde var möjliga
Nya grenar träder fram och trädet börjar ta form.
Släktträdet
Ett spretigt, stort, välfyllt träd med personer som bildar rötter

Nyfikenheten stiger och fantasin slår på
Och bilder av kvinnor i gamla kläder dyker upp i huvudet
Detta är personer som jag aldrig träffat
Aldrig sett ens på bild
Aldrig firad en jul eller födelsedag med
Ändå väcker de en enorm nyfikenhet och jag känner en stor gemenskap

Vad är det som lockar? Vad vill man hitta?
Vem är det man söker?
Är det sig själv man söker
Söker en likhet
söker förståelse för hur man blev som man blev
Söker man spänning?
Tänk om jag hittar något riktigt mörk människa som sitter på någon gren, som mördare.
Eller tänk om det sitter någon där med blått blod i ådrorna.
En kung eller greve som bodde i ett stort slott
Eller varför inte en sjörövare, Präst eller någon stark kvinna som blivit bränd på bål som häxa

Troligtvis har jag många bönder, hushållerskor och sömmerskor på mina grenar
Vanliga människor som kämpade för att överleva.
Slet för att få mat på bordet och födde många barn
Än hur mitt släktträd ser ut, så är det mitt.
Mitt unika träd
Ett träd som inte är likt någon annans
Med personer som bildar mina rötter

Min momor Greta 1 år :)

lördag 3 januari 2015

Gömda barn - nr 7

Jag har under hela mitt vuxna liv har jag engagerat mig i barn och ungdomar. Har någon sagt till mig när jag just gått ut gymnasiet att jag aldrig skulle jobba professionellt med barn /ungdomar hade jag aldrig trott dom.
Men livet tar vägar som man inte riktigt kan styra känns det som ibland. Men min fritid har jag ägnat åt barn till stor del, å njutit. Fosterhem, jobbat med barnhem i Ryssland, Skatebord killarna i kommunen, sommarläger för barn och bara barn /ungdomar i allmänhet på badhuset, sport träningar  osv.
Jag har också haft en förkärlek till de barn /ungdomar som inte haft det helt enkelt, lite stökiga lite bökiga barn har lockat mig. Inte konstigt att jag ville sitta i socialnämnden och försöka göra skillnad.
Och nu när jag blivit mormor så växer detta engagemang, nu har jag två generationer barn att bry mig om.
Detta är en av många dikter/kåseri som handlar om barn.

Gömda barn

När det sårade barnen är små
svikna av vuxenvärlden
skadade i kropp och själ
otrygga
Ensamma och övergivna

Då känner vi stort ansvar
Vårt egna behov av att ge trygghet sväller
Vi har lätt att uppleva delaktighet
De vuxnas svek mot dessa små känns avskyvärt

När samma barn övergår till ungdom
Fått större uttrycksredskap
Kan klä sin sorg och besvikelse i dåd
När ohörda rop blir hörda skrik

Då känner vi inte samma ansvar
Behovet av att erbjuda trygghet gäller inte mig längre
Rädslan ökar
Delaktigheten sjunker

Omedvetet börjar vi delta i sveket
Vill att problemets flyttas
Från mitt hem
Mitt kvarter
Min kommun

I dessa ungdomar finns fortfarande
Det svikna lilla barnet
Som sårats i både kropp och själ
Känner sig otrygg
Ensam och övergiven


fredag 2 januari 2015

Skräpkammare - nr 6


Lek med ord har alltid intresserat mig.
Skulle tex skräpkammare kunna vara något positivt?
Som låter så tråkigt och jobbig, vem vill ha en skräpkammare?
Jag vet då att jag vill, men....man skulle kunna säga att Olofsfors bruk är en enda stor skräpkammare :)

Skräpkammare
Det känns som jag skulle vilja inreda en skräpkammare
Låter det märkligt?
Inte en kammare med skräp

Nä, en riktigt mysig gammal skräpkammare
Med en nött öronlappsfotölj, skumt sken, hyllor
askar och lådor

Ett ställe där man lägger saker man inte vill göra sig av med
Möjligen oanvändbara och trasiga
Men med minnen, från tiden som varit
Oförglömliga, sorgliga och glada händelser

Mormors ljusblåa bröllopsklänning skulle få hänga där
Farmors brev i en liten ask
Sitta i fåtöljen, läsa och minnas
Barnens första tutte skulle nog också få en ask att vila i

Foton
Den gamla gunghästen
Gamla brev och vykort
Farmors blommiga trasiga lilla fotogenlampa

En kammare där mina bara och barnbarn
kunde få ta på den tid som varit
Se på alla nötta, använda, vikta, lagade saker
I en fin gammal skräpkammare
Låter det märkligt?



torsdag 1 januari 2015

Julefrid - nr 5

Ser på fb att många kastat ut julen och gjort rent för 2015.
Då tror jag att jag kastar in ett julrim, det kan väl vara på tiden.
Saker och ting kan lätt bli försent.
Lite rim, komik och tragik.

Julefrid

Julen tassar kring stugor och hus
med lysande granar och glitter

I källaren står far och väntar på rus
där julölen puttrar och spritter

Barnens längtan är svår att beskriva
hoppet om önskeklapp

Snön faller och bildar skyhög driva
Far tänker, om jag skottningen slapp

Mor hon bakar så det osar och ryker
när pepparkakor och katter ska fram

Hon ner bland degar och formar dyker
när gubben kommer upp, full av damm

Mor blir sned och tappar räkning på tiden
Barnen blir rädda och till sängen i ett kliv

Borta är lugnet och den välsignade julefriden
Men far har aldrig varit så full av liv