onsdag 31 december 2014

Ordlek eller en lek med djurord - nr 4

Ett tag samlade jag på dubbeltydiga ord/ dubbelord, som tex stenrika, silversked, luspank, vinkeljärn högvatten osv. Jag engagerade många runt mig att komma på dubbelord (tror inte det heter så om man ska vara korrekt)
När jag samlade tillräckligt många ord så gjorde jag berättelser av dom. Det blev tre berättelser.
Tillslut hade jag bara djurord kvar på mitt papper, eftersom jag inte ville ha med dom till en början.
Och då skrev jag en berättelse med dubbelord med djur i. Detta är en av min dotters favorit berättelse, så för hennes skull så visar jag denna än fast jag tycker att den är för lång för att tryckas här.

Ordlek nr 4 (fantasifullt namn va?) 

Det var sent en fredagkväll och vårt flockliknande gäng var ute och jagade en bit mat. Vi var inte ett vanligt gäng luspanka plugghästar, utan snarare några typer som var ute efter att få riktigt leva loppan. Det fick gärna bli svindyrt, bara vi fick askul.
Några av oss hade kvällen till ära gjort läckra svinryggar, någon bar hästsvans, vissa fick nöja sig med en liten råttsvans. Men snygga kände vi oss.
I gänget fanns både mink och rävpälsar, krokodil och ormskinnskor, plus en och annan fasanfjäder och boa runt halsen.
Eftersom hälften av oss var riktiga teaterapor och resten härmapor så kanske ni räknat ut att vi var ett gäng transvestiter, utan kvinnligt gäddhäng som var påväg ut.

Turligt nog fick vi soppatorsk precis utanför en till synes lämplig restaurang, där man förutom lammkött även serverade biff a´la Lindström, Janssons frestelse, oxjärpar, pekinganka, grisfötter och kalvdans. Vi klev in.
I dörren stod en enorm vakt med riktig oxnacke, som gav oss alla en bamsekram. Vi kände oss som späda flamingos i hans famn. Förvånade älgade vi vidare.
Inne i lokalen stod en underbar sånglärka och kvittrade. Bakom  henne stod ett gäng hopplärkor och flaxade med benen i underbara färger och scenen såg ut som en påfågelstjärt.
Perfekt!
Här fanns tillräckligt med glitter och glamor.
Vi blev visade till till bordet av en tjusig grabb med örnformad snok  och kattliknande ögon, men han såg ut att vara from som ett lamm. Han lämnade menyn och ålade iväg längst borden.

På restaurangens matsedel stod det till vår häpnad surströmming plus nubbe. Vilken fyllehund som helst skulle ju ta den rätten för supens skull skämtade vi.
Surströmming fick det bli.
När maten kom in spreds en skunkliknande doft i lokalen och vår närmaste bordsgranne svor en lång ramsa, så att svarta grodor började hoppa ur munnen på honom.Vilken muntergök viskade vi till varandra och fortsatte tysta som musslor vårt ätande.

När vi ätit klart och satt avslappnande, proppmätta och njöt av sångfågeln kom en riktig hönshjärna ångande. Stötte till lipsillen i vårt gäng, så han fick kalvdön och stora krokodiltårar började rinna utanför hans kinder.
Men han är inte bara en pipsill, utan även en ettrig terrier. Han reste sig upp, tog tag i boken som bokmalen bordet bredvid satt och läste. Slungade den genom restaurangen och pang träffade den snorvalpen rakt i huvudet. Med svansen mellan bena och med uggleliknande ögon löpte valpen ut ur restaurangen. Lipsillen stod vid bordet och fnös som en tjur, stampade med glitterskon i mattan och med korpsvara ögon gav han till ett lejonvrål.

Vi andra blev som sprättiga nervösa kaniner med fjärilar i magen och kände oss mer  och mer som en skock fårskallar. Det blev knäpptyst. Sen spred sig ett kackel du bara kan hitta i en hönsgård.
Då kom tuppen som ägde stället ut i lokalen.
Ut, skrek han. Han ilade likt en iller mot oss.
Men med en solkatt rakt i ögonen felbedömde han avståndet till vårt bord.
Och plötsligt låg han slingrandes som en orm över tallrikar, glas och servetter i surströmmingsresterna.
För tillfället kunde man inte se att vi vanliga fall var ett gäng latmaskar. Ut flydde vi som skrämda papegojor i klackar och paljetter. Vi skrattade som hysteriska hyenor och i bakhuvudet visste vi, att det vara både första och sista gången vi var på den här restaurangen.



tisdag 30 december 2014

Saknad - dikt /kåseri nr 3

När man nås av den ofattbara nyheten att en bekant har mist sitt barn i en olycka, börjar hjärtat värka direkt och man kan inte fatta hur man klarar sig igenom en sådan händelse.
Och under min skrivande tid så var det via pennan jag skrev av mig. Denna lilla dikt är skrivet på rim och så här i efterhand så kan jag förstår varför jag använda det enklaste sättet att skriva på. Det sätt som jag använt mig av sedan barnsben - rim. Det blir ett moment i hela processen som blir enkel i ett så svårhanterligt  ämne.

Och nu när jag publicerar så kort dikt kan jag lika gärna slänga in en till.
Och eftersom jag arbetar på ett museum så slänger jag in - Den levande sagan.
Men... den kan även vara inspirerad av känslan över att känna igen ett ställe, som om jag upplevt detta förut. Eller något helt annat :)


Saknad
När det plötsligt händer, det som aldrig någonsin fick hända
När livet förändras på det mest smärtsamma sätt
Hur får man då kraften att livet vända
Det är med smärta man inser, det blir inte lätt

För när saknaden känns som den ska spränga ditt hjärta
Kan det vara svårt att finna tröst i allt det fina som finns kvar
För det enda som är säkert är att - varför kommer länge att smärta
Ja, frågorna är många, får vi någonsin något svar?

Den levande sagan
I mitt inre väcks ibland minnen från svunnen tid
Känslor av gammal lärdom, som pulserar i min kropp

Stunder finns då allt upplevs en andra gång
Som om min själ går igen
Och vill berätta om den levande sagan i mig



Saknad


                                      Den levande sagan

måndag 29 december 2014

Skoltrött - kåseri nr 2

Vi har säkert jätte många barn och ungdomar i vårt avlånga land som verkligen njuter av julledigheten fån skolan.
En ledighet som ger dom ledigt från mobbning, utanförskap och ångest.
Skolan som ska vara en plats för gemenskap, lära, lust och en enorm kunskapsbank, är nog inte det för alla.
Då hamnar det på oss föräldrar att vara lyhörda, reagera och stötta. Hur mår våra barn och ungdomar i skolan?
När dessa tankar snurrade under en period så skrev jag den här lilla berättelsen.

Skoltrött

Jag tittar ner på mina nötta gymnastikskor
Hon pratar, skriker och pratar
Jag sluter ögonen hårt, mörkret lägger sig kring mig
Det räcker att höra mammas arga röst
Att se hennes ledsna ögon blir för mycket
Orden tränger djupare och djupare in i mig
Tillslut orkar jag inte, jag snor runt och flyr från anklagelser och hot
Stänger dörren till mitt rum med en hård smäll
Lägger mig på sängen och gråter

Jag står skrikande kvar och ser en dörr smällas igen framför mina ögon
Tänk om hon kunde säga något
Förklara sig
Jag sluter ögonen och genast dyker min dotters ledsna ögon upp
Synen tränger djupare och djupare in i mig
Jag snor runt och springer in i köket
Jag sätter mig vid köksbordet och gråter

Om bara mamma förstod så hemskt jag har det i skolan
Jag vet att hon har det jobbigt, men vadå, det är min uppgift att få henne till skolan
Det är inte mamma jag är arg på
Jag är inte arg, bara ledsen för hennes skull
Jag förstår att mamma skriker när jag skolkar
Hur kan jag vara arg på en som är så nedstämd jämt

Jag reser mig upp och går mot hallen
Där möts vi och jag slår armarna om henne
Vi har båda tårar som rinner nerför kinderna
Förlåt!




söndag 28 december 2014

Kåseriveckans första inlägg

I julklapp fick jag av min dotter en bok - ordspråk, klokt och & minnesvärt.
Hon hade en liten baktanke med den gåvan, att jag skulle börja skriva igen. Det är nämligen så att för flera år sedan så skrev jag en hel del. Jag har alltid skrivit, mest då på rim, men började för några år sedan att skriva på annat sätt. Man skulle kunna kalla det kåseri, tankar eller dikt. Det blev en salig blandning och skrivlusten var konstant i flera år. Jag skrev om vänskap, kärlek, att vara förälder, om att bli sambo, att vara nöjd med sig själv, våra barn, alkohol, om livet på cirkus osv och gärna på ett humoristiskt sätt med allvarlig ton.
I går kväll fick jag en otrolig lust att läsa igenom allt jag skrivit, så det blev en bra stund ( 23.30- 00.50) Dom jag minns att jag var nöjd med, var så där och dom jag minns konstiga tyckte jag var riktigt bra :)
Det är väldigt få som fått läsa vad jag skrivit, min dotters svärmor i Borås tyckte jag bodde tillräckligt långt bort för att få läsa, mina barna och några nära vänner. För på nått sätt så var det bra att få en reflexion över det man just skrivit, men inget behov av att visa. Jag skriver verkligen för mig själv.
Men nu tänkte jag göra en start till att ta upp skrivandet igen, min tanke är att lägga ut sju kåserier, dikter osv i bloggen. För det väcker en lust att visa, läsa igen och fundera kring det man skrivit och det delar jag gärna.
Det blir ett handplock av olika typer, någon kort, någon lång, någon humoristisk, någon som skrivits när någon dött osv.

Jag börjar med en som handlar om att vilja vara någon annan eller kanske vikten att vara sig själv.
Fri tolkning! Ber om ursäkt för färgen bakom texten, skulle testa en sak och får inte bort det.

Greta Garbo
Man beskriver mig ofta som glad och spontan
Öppen och sprallig
Vadå glad och sprallig?

Jag vill vara klok och mystisk

Jag vil vara som Greta 
Greta Garbo
Tyst, mystisk och jordnära

Hur fängslad är en öppen bok, där man redan vet slutet?

Nä, tänk att få vara hemlighetsfull och oförklarlig
Gåtfull från början till slut
Som Greta
En som lämnade jordelivet lika mystisk som när hon föddes

Jag har många som tycks känna mig, alla anses veta vad jag tänker och känner

Eftersom jag gärna samtala med folk, så blir jag inte så hemlig eller gåtfull
Största gåtan med mig kan möjligen vara, var kommer alla orden ifrån och tar dom aldrig slut
Något som Greta säkert aldrig blev beskylld för, att vara en pratkvarn
Nä, hon visste när hon skulle vara tyst
Oftast jämt

Skulle det komma ut en Greta Garbo kurs på ABF så skulle jag anmäla mig

Lära mig tygla mitt temperament och eldiga intryck
Bli sval och lugn
Behärskad och tyglad
Byta ut de färgstarka kläderna i garderoben till några mer jordnära kulörer
De högklackade skorna skulle bytas ut till platta skor som man står stadigt med

Och när kursen var klar skulle jag vara.....

Få se nu, hur skulle jag va?
Tyst och svår att komma in på livet
Färglös och tillknäppt
Vem vill inte vara som Greta?
Greta Garbo




fredag 26 december 2014

Jultankar så här mitt i mellan.

God fortsättning!
Ja nu är julafton förbi och vi alla inväntar det nya året, 2015.
Tänk vad en sådan helg som jul kan medföra traditioner, förväntningar, ångest och ensamhet.
Man backar väldigt lätt tillbaka till barndomens jular och lägger mallen där. Oavsett hur dom jularna såg ut.
Själv backar jag gärna tillbaka till mormor och morfars jular. Man visste att något var pågång när morfar skulle ut och köpa tidningen och vi barn inte längre fick spela pingis i källaren. (där byte han nämligen om)
Ingen utav dom är längre vid liv, så en helg som denna är saknaden faktiskt större än annan tid på året. Det var någon annan som fick ordna julkänslan, jag behövde bara åka med. Och mormor liksom jag och många andra i min släkt gillade att laga mat och hon njöt nog av att fixa och trixa med julmaten.
Nu är det jag som ska föra traditionerna vidare till mina barn. (som är vuxna )
Och lite avtryck har jag nog redan satt, både när det gäller matglädjen och annat smått och gått. För när min dotter nu börjat fira jul vartannat år i Borås och i Nordmaling, så tycker hon det är konstigt att dom inte har tunnbröd på julbordet, öppnar julklappar vi fel tidpunkt osv. Så nått har vi skapat.
För än hur man ordnar med sin jul, så blir det en tradition eller vana som man för vidare. ( och det i sig kan ge ångest :))
Man vill helst att allt ska vara som det alltid har varit. Men är det möjligt?

Jag tänker att det är samma känsla med ett museum, Olofsfors bruksmuseum. Man vill så gärna att allt ska vara som det alltid har varit, men är det möjligt?
Liksom att familjemönster förändras, så förändras besökarmönstret och resemönster under semestern. Vad vill man uppleva?
Sen liksom jul är semestern beroende av den ekonomiska statusen i Sverige (hemskt att säga, men så är det till en viss del)
Hur har folket råd att resa? Besöka olika aktiviteter runt om i Sverige.
Det finns lite att fundera på !

Jag har haft en enormt lugn och skön jul med Sonen och sambon. Jag förknippar oftast julen med lite julstress vid mat osv och har egentligen inte kunnat tänka mig en lugn jul.
Men det gick alldeles utmärkt, fick på riktigt njuta av sonen som var hemma i två nätter och vi fixade och trixade med mat och allt möjligt.
Visst är det härligt när alla i släkten samlas och det blir liv i luckan. Men jag är otroligt glad över julen i år.

fredag 19 december 2014

Sammanfattning av 2014 på Olofsfors bruk

Den 16 dec hade vi årets sista styrelsemöte för Stiftelsen Olofsfors bruksmuseum. Vi hade både en ny styrelseledamot - Erland Johagen (centern)och vårt nya kommunalråd Madelen Jakobsson med på mötet. Jätte trevligt! Styrelsemötet avslutades med lunch på herrgården, som vi betalde själva så klart :)
Vi kämpar verkligen för att få till en hållbar budget år 2015 och att vi har en verksamhet som klarar vårt ekonomiska läge. Det är svårt när man vill öka, men måste hålla tillbaka. Idéerna och lusten finns, men inte pengarna. Finns nog inte värre läge :)
Jag måste bara tygla lusten och se krasst på vad vi har råd att arrangera. Men eftersom jag är en socialvarelse som gillar att samarbeta och inkludera alla omöjliga och möjliga människor och organisationer så ska säsongen lösa sig.
Tillsammans är vi starka!

Hoppas och tror att år 2015 ska blir ett minst lika bra som 2014.
För det har varit ett fantastiskt år på många sätt.
Året började med att vi fick meddelandet av Jan of Gejerstam, att vi får priset som årets industriminne. Kan man få en bättre start på året?
Dagen vi tog emot priset var magisk, glömmer jag inte i första taget. Och skulle minnet börja svikta så sneglar jag bara på dörren vid informationen där plakatet är uppsatt. Olofsfors bruk- årets industriminne 2014 och då kastas jag i hundra knyck tillbaka till prisutdelningsdagen.
I maj får vi nya krögare i herrgården och livet blir lite enklare att leva.
Sen fick jag ett samtal och en förfrågan om att städmästarna ville spela in ett program hos oss, självklart blev mitt svar.
Sen rullade vackra bilar in på bruket och motormässan var ett faktum. Mycket folk och många glänsande bilar.
På det lägger vi en super bra säsong, men fantastiska utställningar. Både lokala förmågor och utställare från hela Sverige.
Föreställningen - Motor Jonsson (Marianne Folkedotter och Hannes Sigfridsson)
Två dansföreställningar och cirkusskola med Ture Holm.
Sen fick vi äran att ha ett av Barouqefestivalens arrangemang hos oss. Norrlandsoperans brasseensambel, fantastiskt vackert och inte att förglömma - tidsenliga kläder hade vi dagen till ära, lånde av Kungliga operan.
Sen vår årliga julmarknad och så slutade vi med flaggan i topp med en magisk luciakväll i hyttan. Det blev verkligen kronan på verket.
Jag känner mig jätte nöjd.
Jag har säkert glömt massor, som dagen då bruksgruppen tillsammans fixade lekstigen och såg film i hyttan. Plantering av äppelträd och början till att återskapa äppellunden och föreläsning om flygets historia - Åke W.
Men allt går inte att få med..... men ett bra år har det varit på många sätt.

Vill hälsa alla en riktig god jul och ett gott nytt år.






måndag 15 december 2014

Lucia 2014 -check!

Om jag får säga det själv - Sveriges kallaste lucia var magiskt.
Så fantastiskt vackert för ögat, örat, ja alla sinnen. Likören sjöng änglalikt, luciatåget både såg fantastiska ut och lät fantastiska, Mumin skötte ljuden exemplariskt, Barbro Jakobsson - vilken berättare. Besökarna förliknade hennes berättande med Astrid Lindgren, det tycker jag var hyfsat betyg. Först kom Astrid Lindgren, sen Barbro Jakobsson var det en familj som sa.

Gå gärna in på youtube och sök Lucia 2014 Olofsfors bruk, så får ni en glimt av kvällen.

Jag försökte ta kort med mobilen, men det är så grymt svårt i hyttan. Men en bild fick jag, å det är kanske bäst att få ha kvällen i minnet :)

måndag 1 december 2014

Sveriges städmästare på Olofsfors bruk

Jag i dag blir det två blogg inlägg igen. Jag måste ju påminna er i dag så ni inte bokar in er på annat i morgon, utan bänkar er framför tv:n istället.

Ni missar väl inte programmet Sveriges städmäster i morgon som spelats in på Olofsfors bruk.
Det var så konstigt.
En fredag fick jag ett mail där någon frågade om dom kunde få spela in ett program om städning som skulle komma till hösten /vintern. Jag tänkte dom har skickat fel, jag kollar på det närmare på måndag. På måndag innan jag hann svara så ringde tjejen och förklarade att dom skulle vilja komma och spela in programmet som skulle representera Västerbotten hos oss. Det skulle bli en serie där de olika avsnitten spelades in runt om i Sverige.
Mitt svar blev - självklart.
På tisdagen kom hon och tittade om det skulle funka och på onsdag kom hela teamet och filmade från 08.00-23.00.
Bättre reklam kan man väl inte få, resonerade jag.

När deltagarna i tävlingen kom så började dom filma. En "killgubbe" körde runt med motorcykel och dom skulle nog försöka få till en inledning. Men tänkte jag, han känner jag igen. Jag fick verkligen huvudvärk, var det Micke som skulle tävla i städning? Nä tänkte jag, det kan inte vara "big papa" som han kallas i sin blogg på VK. Men när han klev av motorcykel och gick till de andra tävlade tänkte jag - ingen kan vara så lik, det måste vara Micke. Så jag smög fram och mycket riktigt - men va f... Du får inget säga sa han direkt han såg mig. Jag har också börjat blogga sa jag skämtsamt. Vet exakt vad jag ska skriva i kväll :)
Näää, du har munkavel blev hans svar.
Och så har det varit fram till nu, men nu ser jag att han är på bild i tidningen å då är nog munkaveln borta.
Detta blir väldigt spännande. Och då kanske inte direkt själva tävlingen, utan hur Olofsfors bruk visas i Tv.







Världen är bra liten ibland

Dagen började med att vi försökte plockade bort allt vi bara kunde av resterna på julmarknaden. Granar ut innan dom började tokbarra, skräp bort, skura golv, eldkorgarna ute plockas in, skura toaletter och ställa tillbaka konferensbord och stolar.
Flytta tillbaka cd spelare (där julmusik spelats på repit hela helgen) informationsblad slängdes, julkläder tillbaka i julgarderoben och kartonger till återvinningen.
Det enda som är kvar nu är att skura stora festlokalen och ställa tillbaka stolar och bord där. Det fixar jag och Carina i morgon.
Phu!
Sen slängde jag mig på tåget och åkte in till mitt andra jobb :) Mitt nya kontor som håller på att ta form ligger på sliperiet.
Där väntade ca 10 st studenter (kulturanalys programmet) på en rundvandring på sliperiet av föreståndaren. Vi fick se husets alla vrår och all teknisk utrustning som står där och väntar på att användas. När vi kom in i ett rum satt en man där som jag kände igen och jag såg att han kände igen mig också. Men jag stod tyst och lyssnade vad han sa och det tog några sekunder innan jag kunde placera honom. När gruppen var påväg ut, stoppade han mig och sa - men vad gör du här? Men vad gör du här sa jag tillbaka.
Det visade sig vara en av utställarna på julmarknaden som varit hos oss i Olofsfsors alla år jag varit där i allafall.
Gruppen gick på en annan våning och jag blev kvar hos utställaren som visade sig vara lärare /utbildare på sliperiet. Han var super nöjd med helgen och hade sålt jätte jätte bra.
Så kul att höra!
Tror att jag går en trappa ner och fika nästa gång jag jobbar (torsdag)
Innan jag hann gå för att leta upp resten av gruppen, så kom en Nordmalings bo in och det blev som en väldig familjär upplevelse där på sliperiet :)
Ja, världen är bra liten ibland.

(Vad studenterna ska göra och vad jag ska göra på sliperiet är en annan historia )