När jag samlade tillräckligt många ord så gjorde jag berättelser av dom. Det blev tre berättelser.
Tillslut hade jag bara djurord kvar på mitt papper, eftersom jag inte ville ha med dom till en början.
Och då skrev jag en berättelse med dubbelord med djur i. Detta är en av min dotters favorit berättelse, så för hennes skull så visar jag denna än fast jag tycker att den är för lång för att tryckas här.
Ordlek nr 4 (fantasifullt namn va?)
Det var sent en fredagkväll och vårt flockliknande gäng var ute och jagade en bit mat. Vi var inte ett vanligt gäng luspanka plugghästar, utan snarare några typer som var ute efter att få riktigt leva loppan. Det fick gärna bli svindyrt, bara vi fick askul.
Några av oss hade kvällen till ära gjort läckra svinryggar, någon bar hästsvans, vissa fick nöja sig med en liten råttsvans. Men snygga kände vi oss.
I gänget fanns både mink och rävpälsar, krokodil och ormskinnskor, plus en och annan fasanfjäder och boa runt halsen.
Eftersom hälften av oss var riktiga teaterapor och resten härmapor så kanske ni räknat ut att vi var ett gäng transvestiter, utan kvinnligt gäddhäng som var påväg ut.
Turligt nog fick vi soppatorsk precis utanför en till synes lämplig restaurang, där man förutom lammkött även serverade biff a´la Lindström, Janssons frestelse, oxjärpar, pekinganka, grisfötter och kalvdans. Vi klev in.
I dörren stod en enorm vakt med riktig oxnacke, som gav oss alla en bamsekram. Vi kände oss som späda flamingos i hans famn. Förvånade älgade vi vidare.
Inne i lokalen stod en underbar sånglärka och kvittrade. Bakom henne stod ett gäng hopplärkor och flaxade med benen i underbara färger och scenen såg ut som en påfågelstjärt.
Perfekt!
Här fanns tillräckligt med glitter och glamor.
Vi blev visade till till bordet av en tjusig grabb med örnformad snok och kattliknande ögon, men han såg ut att vara from som ett lamm. Han lämnade menyn och ålade iväg längst borden.
På restaurangens matsedel stod det till vår häpnad surströmming plus nubbe. Vilken fyllehund som helst skulle ju ta den rätten för supens skull skämtade vi.
Surströmming fick det bli.
När maten kom in spreds en skunkliknande doft i lokalen och vår närmaste bordsgranne svor en lång ramsa, så att svarta grodor började hoppa ur munnen på honom.Vilken muntergök viskade vi till varandra och fortsatte tysta som musslor vårt ätande.
När vi ätit klart och satt avslappnande, proppmätta och njöt av sångfågeln kom en riktig hönshjärna ångande. Stötte till lipsillen i vårt gäng, så han fick kalvdön och stora krokodiltårar började rinna utanför hans kinder.
Men han är inte bara en pipsill, utan även en ettrig terrier. Han reste sig upp, tog tag i boken som bokmalen bordet bredvid satt och läste. Slungade den genom restaurangen och pang träffade den snorvalpen rakt i huvudet. Med svansen mellan bena och med uggleliknande ögon löpte valpen ut ur restaurangen. Lipsillen stod vid bordet och fnös som en tjur, stampade med glitterskon i mattan och med korpsvara ögon gav han till ett lejonvrål.
Vi andra blev som sprättiga nervösa kaniner med fjärilar i magen och kände oss mer och mer som en skock fårskallar. Det blev knäpptyst. Sen spred sig ett kackel du bara kan hitta i en hönsgård.
Då kom tuppen som ägde stället ut i lokalen.
Ut, skrek han. Han ilade likt en iller mot oss.
Men med en solkatt rakt i ögonen felbedömde han avståndet till vårt bord.
Och plötsligt låg han slingrandes som en orm över tallrikar, glas och servetter i surströmmingsresterna.
För tillfället kunde man inte se att vi vanliga fall var ett gäng latmaskar. Ut flydde vi som skrämda papegojor i klackar och paljetter. Vi skrattade som hysteriska hyenor och i bakhuvudet visste vi, att det vara både första och sista gången vi var på den här restaurangen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar