Gömda barn - nr 7

Jag har under hela mitt vuxna liv har jag engagerat mig i barn och ungdomar. Har någon sagt till mig när jag just gått ut gymnasiet att jag aldrig skulle jobba professionellt med barn /ungdomar hade jag aldrig trott dom.
Men livet tar vägar som man inte riktigt kan styra känns det som ibland. Men min fritid har jag ägnat åt barn till stor del, å njutit. Fosterhem, jobbat med barnhem i Ryssland, Skatebord killarna i kommunen, sommarläger för barn och bara barn /ungdomar i allmänhet på badhuset, sport träningar  osv.
Jag har också haft en förkärlek till de barn /ungdomar som inte haft det helt enkelt, lite stökiga lite bökiga barn har lockat mig. Inte konstigt att jag ville sitta i socialnämnden och försöka göra skillnad.
Och nu när jag blivit mormor så växer detta engagemang, nu har jag två generationer barn att bry mig om.
Detta är en av många dikter/kåseri som handlar om barn.

Gömda barn

När det sårade barnen är små
svikna av vuxenvärlden
skadade i kropp och själ
otrygga
Ensamma och övergivna

Då känner vi stort ansvar
Vårt egna behov av att ge trygghet sväller
Vi har lätt att uppleva delaktighet
De vuxnas svek mot dessa små känns avskyvärt

När samma barn övergår till ungdom
Fått större uttrycksredskap
Kan klä sin sorg och besvikelse i dåd
När ohörda rop blir hörda skrik

Då känner vi inte samma ansvar
Behovet av att erbjuda trygghet gäller inte mig längre
Rädslan ökar
Delaktigheten sjunker

Omedvetet börjar vi delta i sveket
Vill att problemets flyttas
Från mitt hem
Mitt kvarter
Min kommun

I dessa ungdomar finns fortfarande
Det svikna lilla barnet
Som sårats i både kropp och själ
Känner sig otrygg
Ensam och övergiven