Var är pojken med guldbyxorna?

Det mesta jag skriver om i bloggen och delar med mig av är roliga möten, aktiviter och trevliga händelser.
Men det är inte alltid det är lättsamt och lustfyllt att arbeta på ett museum.
Som på de flesta företag, arbetsplatser, organisationer m.m, så måste man också ta tag i de svåra frågorna och försöka hitta lösningar och förändringar.

I dag har jag ägnat hela dagen åt att diskutera i olika sammanhang Olofsfors bruks utvecklingsmöjlighet, hur kan man öka inkomsterna på bruket? Vilka områden på bruket måste vi utveckla ? Frågorna är väldigt många.
Det man skulle vilja få svara på är :
Hur tjänar vi mer ifall besöksantalet ökar? Var finns samarbetspartners? Var finns utvecklingsmöjligheterna? Kan man utveckla en modell som är överföringsbar till andra besöksmål?
Som det ser ut i dag så får museet ingen ökat intäkt även om besöksantalet fördubblas till 60 000 st besökare per år, om inte alla går en guidetur.
Det är ingen bra affärsmodell.

Det finns bara ett musen i Sverige som inte har bidrag, så på det sättet är vi inte unika. Med den vetskapen, så ska vi inte skämmas för att vi brottas med ekonomin. Men vi måste anstränga oss för att hitta nya lösningar.

Detta är verkligen en utmaning som jag tror alla intendenter och styrelser sen flera år tillbaka har arbetat med, en budget i balans.
Undra om man skulle samla alla gamla intendenter och ordföringarna tillbaka i tiden och spåna.? Vad har dom gjort som lyckats? Misslyckats? Utbyta erfarenheter genom olika årtal och utvecklingsstadier. Hm..något att fundera lite extra på kanske.

Ju mer jag fundera på dessa frågor, ju mer känner jag att detta är spännande och inte tråkigt. Det är ju detta som kallas utveckling. Om man inte tvingas att stanna upp och fundera så är det lätt att hamna i gamla hjulspår och fastna där. Och efter regn kommer sol, så även över Olofsfors bruk.

Jag hoppas att dagens möten kommer att resultera i en utvärdering som resulterar i en långsiktig affärsmodell för Olofsfors bruk.

Olofsfors bruk är ett fantastiskt järnbruk som bara måste få fortsätta förmedla sin historien och visa alla fantastiska byggnader som står kvar.
Vi har ett av Sveriges mest välbevarade Järnbruk i vår lilla kommun.
Det är stort!