Åsas tankesmedja: Kulturarv i glesbygd - resurs eller belastning?

Torsdagen den 29 september hade jag bokat mig för att åka till Lycksele- alla tiders stormöte.

Jag kan lova att de kändes såååå fruktansvärt jobbig, eftersom jag på kvällen skulle påbörja min resa ner till Stockholm och sonen. Men som alltid så blir oftast dom mötena bäst. Och så blev fallet denna gång också. Jätte bra föreläsare, intresserad publik och som alltid så skötte sig Anki Berg och museet utmärkt. Vi började med kaffe och smörgås och småprat med dom vi fick runt fikabordet. Sen hälsade Anki alla välkommen och något som inte är ovanligt är att ljudet strular och så blev det också. Men med Urbans glada uppsyn så föll ljudet tillslut på plats. ( se bild nedan)

Tummen upp Anki och Västerbottens museet.

Först ut var Qaisar Mahmood från Riksantikvarieämbetet. Han presenterade den nya rapporten - Vision för Kulturmiljöarbetet till 2030. Det kan låta lite torrt, men så intressant. Deras vision låter - Alla oavsett bakgrund, upplever att de kan göra anspråk på det kulturarv som format Sverige. Den meningen tog tre år att få till. Mmmmmm... det kan låta mycket. Men vi började borra ner oss i meningen och betydelsen och så tror jag att vi alla förstod att det kan ta tid. Så jätte bra vision, vi var flera som förälskade oss i den. Det kulturarv som format Sverige, vad menar man med det? Pizza, kebab och allt som vi tagit/ fått/ ärvt från andra kulturer ? Kulturarv? Vem har rätt till kulturarvet? Hur ärves ett kulturarv, via släktband, boendeort, ursprung eller vad ? Har alla som bor i Sverige rätt till kulturarvet? Eller har Hanna från Syrien sitt kulturarv i Syrien? Eller Qaisar sitt i Pakistan ?

Mycket intressant och tack Qaisar Mahmood !

Efter lunch så var det Jörgen Stenbergs från Malås tur. Vi fick en liten historia lektion angående samer och deras visten. Jörgen driver ett restaureringsprojekt i Koppsele vistet och tog oss med på en resa i med och motgångar. Han bjöd även på en jojk och en filmsnutt. När jag satt och lyssnade på honom så tänkte jag, undra om det inte är detta viste som Jorma Sahlmgren som är timmerhuggare på bruket, har varit och jobbat på. Och plötsligt så dök det upp en bild på Jorma Salmgren när han bygger med Jörgen Stenberg.

Världen är alltid liten och tack Jörgen för jojken !

Sen berättade Karin Gulliksson från Bjurholm hur dom lyckats med Alla tiders Bjurholm. Det är så bra när man får vara i sammanhang där man kan dela erfarenheter och hjälpa varandra. Så vi kommer absolut att stjäla/ låna eller kopiera vissa delar av Bjurholm till Nordmaling.

Tack Karin!

Så avslutade Anders Karlsson Region Västerbotten dagen med att berätta lite om hur Sevärt jobbade, nya idéer och hur kulturarvet kan bli en större tillgång i framtiden. Jag är så evigt tacksam för vad Sevärt har gjort på bruket när det gäller skyltar, broschyrer och annat. Detta material använder jag i dag också., har bara tryckt nytt och det ser som helt nya skyltar.

Tack Anders och Sevärt!