måndag 27 mars 2017

Youtube Åsa gör en total krasch !


Ja, man kan ju bli knäckt av att vara arbetslös innan man ens blivit det. 
Sedan jag sagt upp mig så har jag sökt tre jobb, under min uppsägningstid alltså. 
Ett har jag varit på anställningsintervju på, gick bra, på ett har tiden inte gått ut än och det tredje har nästan knäckt mig.
Ja, så är det och jag är inte så lättknäckt ska ni veta. Bra självförtroende står det i mitt personliga brev, Jojo.
Efter ansökan var inskickad skulle man få göra en webbintrevju, via telefon eller dator. Laddade hem den app man behövde och tänkte det här är väl inget, innan jag provat. Det fanns faktiskt en provintervju man kunde testa på innan man gav sig på den riktiga, mycket snällt
Måla upp den här bilden........
Ta mobiltelefonen och håll den vid bordsytan och tryck på så att du ser dig själv, bara där började det gå snett. Det ser ut som man väger 150 kg underifrån, jag tryckte genast av, tänkte måste få upp mobilen så jag syns rakt framifrån inte underifrån, det är inte en bra vinkel jag lovar.
Hmm... gick in i ett annat rum där jag hittade en blomma där jag kunde sätta fast mobilen i blomman så att den kom upp en bit. Fortfarande var självförtroendet bra, lite naggat med fortfarande helt ok. 
Jag stänger dörren och upplyser alla i huset att jag vill vara ifred. 
Trycker på provintervju och upp kommer en fråga, berätta om dig själv...en klocka tickade ner i 15 sek, betänketid och sen skulle inspelningen börja. Kör....jag heter Åsa och ......tryckte av. Så skit jobbigt. I högra hörnet tickade en klocka ner tiden du har på dig att svara på frågan , 80-60 sekunder, så stressande. Jag tänkte jag skriver ner stödord som jag vill använda mig av . Sagt och gjort, sprang ut ur rummet och hämtade papper och penna och började skriva. Nu kör jag bara direkt på riktiga intervjun, sluta fjanta dig sa jag till mig själv.
Första frågan - varför skulle du passa för detta jobb? En totalt galen människa stirrar på mig ( som jag väl kände igen) , en klocka som tickar ner 59, 58, 57.....va fan. Helt osammanhängande sa jag nått.
Nästa fråga - varför är du en bra förebild? Fortfarande är svaren helt osammanhängande från en människa som det känns som jag inte känner, för ur hennes mun kommer saker jag aldrig skulle säga känns det som.
Tänkte jag får ta igen dessa dåliga svar på nästa fråga, väntar....nä tack för intervjun??????What? Slut? Hjälp!
Dom kommer aldrig att anställa denna människa tänkte jag.
Gick ut ur rummet med väldigt litet självförtroende och gapskrattande. Ja man kan inte annat än att skratt åt detta elände. Jag har aldrig gruvat inför en anställningsintervju, tycker dom är intressanta,roliga och spännande. 
Men inte det här! 
Så märklig upplevelse. När man ser klockan ticka i högra hörnet inser man att jag hinner inte måla upp en bild, utan kortfattat måste svaret vara och då blev det för kortfattat och ord kommer ur munnen som är ryckta ur sitt sammanhang. Sen ska man försöka rädda något med att säga ett annan ord som inte heller fyller någon funktion.
Hemskt!
Efter en sådan här duvning så vet man knappt vad man tänkte och vad man egentligen har sagt. Helt förvirrat. Jag hoppas verkligen att jag går till en vanlig intervju i detta fall, även om jag inte får tjänsten så skulle jag vilja ha revansch och visa upp den riktiga Åsa.
Ja, jag har så pass gott självförtroende att jag kan skratta åt det och jag sover gott om nätterna. Jag får se det som en lektion i stresshantering och att jag någon gång i framtiden kommer att behöva den här upplevelsen,även om jag just nu gärna skulle varit utan den.
Men mitt tips om ni kommer i samma situation, hoppa INTE över testintervjun. Kör hela det programmet fullt ut, det skulle nog ha förenklat det lite. Men nä, jag tryckte av det pinsamma och gick direkt på skarpt läge och gjorde det ännu mer pinsamt.
Jag bjuder gärna på den här erfarenheten, varsågod!

Så här kände jag mig när jag gick från intervjun 

Men vad kan jag göra åt det nu ?
Galen.......

Inga kommentarer: