Har jag det bästa jobbet eller?

I dag har våra Norska övernattare lämnat oss. Det blev faktiskt lite ledsamt, från bådas håll. Dom har bott här i tre nätter och varit så fantastiskt trevliga. Innan dom åkte så blev vi vänner på facebook, för att dom skulle kunna följa vad som händer på bruket , hålla kontakt med oss och visa sin vänner. Och dom hade redan bestämt att göra detta till ett årligt evenemang - Olofsfors bruk. Visst är det lycka?

Nu när Norea har kommit hit och bemannar informationen så har man blivit lite friare, så nu på förmiddagen har jag och Sören satt upp nya gardinstänger i två rum och hängt upp mörkläggningsgardiner. Så jätte bra uppfinning. Ljusa gradiner som blir väldigt mörka när man drar åt dom och håller värmen på avstånd ( tror jag)
Det blev jätte bra!

Sen har jag haft säsongens häftigast människa med på guidningen i dag. Ulf, sjökapten från Malmö men bodde nu i Stockholm. Jätte intressant människa och jätte intresserad av vår industrihistoria. När jag tackade för mig och skulle släppa guidegruppen, så tog Ulf till orda. Han tackade för den mest engagerade guide han någonsin lyssnat till och han förstod att jag verkligen brann för bruket. Han hoppades att jag hade en rik man så att jag skulle kunna fortsätta guida och inte vara beroende av pengarna. Det var väl väldigt snällt sagt? Han önskade också att jag skulle få träffa hans vänner som också var guide, han trodde vi skulle kunna prata länge om allt möjligt :)
När gruppen stod i hyttan så började regnet vräka ner, det ökade, ökade och ökade tills vi började skratta. För jag hördes knappt när regnet slog mot plåttaket. Men ingen var gjord av socker, så vi överlevde.

Tänk vad jag får träffa många fantastiska människor, jag är så tacksam att jag har det jobb jag har. Vissa dagar känner jag mig så nöjd med dagen och kunde först inte riktigt räkna ut vilken skillnad det var på dag och dag. Det kunde varit mycket folk och bra väder bägge dagarna. Men i dag slog det mig, när jag ha fått guida då går jag hem med ett leende på läpparna. För då har jag fått förmedla till någon det jag själv verkligen brinner för - Olofsfors bruks historia. Låter kanske löjligt och lite fånigt, men det är nästan det bästa jag gör.
Och när någon som Ulf säger att - jag verkligen ser och hör att detta är något du tycker om, så känner jag mig nöjd. Berättelsen har nått fram.

Mycket bra dag, på många sätt.

Regndroppar på rutan