Nu när jag börjat nedräkningen inför semestern, så är det så mycket som jag vill ha gjort innan jag försvinner från bruket ett tag. Inskola Marita (hon som driver herrgården) att sköta boende konferens när jag är borta, träna Norea som står i informationen och guidar hur man trycker upp informationsblad, öppnar och stänger alla lokaler, växelkassor, vad som ska städas osv. Men jag ser klart och tydligt att jag kan gå utan att oroa mig.
Efter vi hade städat och satt och ner för att ta en kopp kaffe, så kom Norea och skulle börja sitt skift. Det som var lite ovanlig var att hon bar en stor orkidé, jag hann tänka att hon skulle nog någonstans efter jobbet eller nått.
Men hon räcker över blomman till mig och hälsar att den är från kapten Ulf. Han som jag skrev om i går - säsongens skönaste grabb och han som tackade för en inlevelsefull/engagerad guidning.
Han hade alltså just innan han for tagit Norea åt sidan och frågat om hon jobbade i morgon, ja svarade hon. Då hade han bett henne köpa en blomma till mig.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅåååååååååå, man får nästan ont i hjärtat.
Mötet men Ulf var ett sånt där mötena som man känner är på riktigt, man känner att det klickar, man känner att man förstår varandra eller blir nyfikna på varandra och skulle gärna ha suttit ner med en kopp kaffe och delat tankar. För det var inte bara så att han gick guidningen, vi hann prata om rädslor, mod, barn och massa annat.
Det som känns lite jobbigt är att jag inte vet vad han eller hans familj heter förutom Ulf och bor i Stockholm och har varit sjökapten. Kan ni gissa hur många som heter Ulf i Stockholm? 7379 st och 156 st på företagssidan. Jag kan bara hoppas att han eller någon ur hans familj läser detta och att jag får framföra ett stort TACK ! Jag blev glad, rörd och faktiskt stolt att samtalet och berättelsen (guidningen) berörde så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar