Historisk utveckling



När man börjar titta på alla gamla kort som vi har här på bruket blir man helt fast. Det är faktiskt livsfarligt, men livsviktigt samtidigt.
Livsfarligt för att det kan plötsligt ha gått två timmar.
Livsviktigt för när man ser alla människor och djur i samma miljö som jag befinner mig i dag, så känns det ännu starkare vad viktig uppgift vi har här på museet. Att förmedla och bevara den enorma historia som finns här på Olofsfors bruk och samtidigt varsamt utveckla.
Sen slås man av den utveckling som skett och hur viktig den är. Hur vissa farliga arbetsmoment har tagits bort eller ersatts med robotar, hur familjesituationer, könsroller och maktstrukturer förändrats. Och inte minst att alla byggnader som står kvar, men som används till annat. Att skolan i dag är Kafé, ladugården är konferens, boende och information, att herrgården där disponenten bodde är restaurang. Vissa byggnader har bara fått stå och bevarats och restaurerats så att omvärlden ska få se och uppleva historien.
 Det är en mäktig känsla när man börjar titta på korten och ser hur länge byggnaderna faktiskt stått där.
Tänk om väggar kunde tala och fönster spegla allt som hänt i tex herrgården.   

Ett av mina favorit kort är första kortet, där dom är uppställde framför stångjärnssmedjan. Gubben med den svarat hatten tycker jag är så "läcker". Jag riktigt ser hur han tänker- dessa ny moderligheter, vad ska den här fotograferingen vara bra för, men jag står väl här då. Man kan nästan tro att han är tvingad att stå där. Och jag är så glad att han ställde upp, för han gör hela kortet :)

 

Sen om man tittar på kort två.
August med tjuren Nero. Va? Är August väldigt liten eller är tjuren Nero enorm ? Man undrar.
Och tänk, där dom står parkerar vi bilar i dag. Undra just vad dom gör på denna plats om hundra år? Då kanske dom tänker, men tänk att det var en parkering där.

 

Uppställning vid stångjärnssmedjan

 

 

August Eriksson med tjuren Nero

Disponentfrun Elionora Ernberg

Förr skolsal, nu Kafé Anno