Skoltrött - kåseri nr 2

Vi har säkert jätte många barn och ungdomar i vårt avlånga land som verkligen njuter av julledigheten fån skolan.
En ledighet som ger dom ledigt från mobbning, utanförskap och ångest.
Skolan som ska vara en plats för gemenskap, lära, lust och en enorm kunskapsbank, är nog inte det för alla.
Då hamnar det på oss föräldrar att vara lyhörda, reagera och stötta. Hur mår våra barn och ungdomar i skolan?
När dessa tankar snurrade under en period så skrev jag den här lilla berättelsen.

Skoltrött

Jag tittar ner på mina nötta gymnastikskor
Hon pratar, skriker och pratar
Jag sluter ögonen hårt, mörkret lägger sig kring mig
Det räcker att höra mammas arga röst
Att se hennes ledsna ögon blir för mycket
Orden tränger djupare och djupare in i mig
Tillslut orkar jag inte, jag snor runt och flyr från anklagelser och hot
Stänger dörren till mitt rum med en hård smäll
Lägger mig på sängen och gråter

Jag står skrikande kvar och ser en dörr smällas igen framför mina ögon
Tänk om hon kunde säga något
Förklara sig
Jag sluter ögonen och genast dyker min dotters ledsna ögon upp
Synen tränger djupare och djupare in i mig
Jag snor runt och springer in i köket
Jag sätter mig vid köksbordet och gråter

Om bara mamma förstod så hemskt jag har det i skolan
Jag vet att hon har det jobbigt, men vadå, det är min uppgift att få henne till skolan
Det är inte mamma jag är arg på
Jag är inte arg, bara ledsen för hennes skull
Jag förstår att mamma skriker när jag skolkar
Hur kan jag vara arg på en som är så nedstämd jämt

Jag reser mig upp och går mot hallen
Där möts vi och jag slår armarna om henne
Vi har båda tårar som rinner nerför kinderna
Förlåt!