Livspusslet är inte alltid lätt.

Det är faktiskt svårare än vad jag trodde att ha två halvtidsjobb. Jag var säker på att pendlingen skulle vara jobbig, men den är ingenting mot att ställa om för varje jobb.
Nu har jag planerat och planerat olika saker, det går ju bra. Men när man sen ska börja göra verklighet av planerna, då märker man hur lite tid man har att spela på.
Snacka om att veckorna rinner iväg. Träffa nya guider, träffa och planera utställning, träffa bruksgruppen, flytta mitt kontor, göra nya skyltar inför säsong, ordna en shop m.m.  Då gäller det att ta flera möten per dag för att få det att fungera.
Jag är evigt tacksam för vår praktikant - Carina Olofsson, som just nu sitter och skriver text på löpande band.
Att planera och strukturera har aldrig varit viktigare än nu.

Sen har jag ju dessvärre egna fritidsintressen också. Som ordförande i Nordmalings musik och teaterförening, där går vi mot årsmöte, med verksamhetsberättelser och verksamhetsplaner förutom nya som ska in i styrelsen och våra föreställningar.
Sen träffas vi ju några kvinnor varannan vecka, både med invandrar bakgrund och svensk bakgrund.
Integration!
Det är så trevligt och roligt. Gruppen bara växer och växer, så nu har vi fått lov att byta lokal, vi har vuxit ur Studiefrämjandes lokal och kommer nu att vara nere på ungdomsgården hela våren.

Ja det är ett kärt besvär att ha mycket att göra. Skriver det verkligen inte för att beklaga mig eller nått.
Men det känns av mera nu när man måste vara på tå konstant på jobbet och hoppa mellan olika sysslor. För i varje jobb är det också så extremt många olika uppgifter.
Tur jag gilla att ha mycket omkring mig.

Men...sen finns det ju ett stör moment till......barnbarnet.
Hm... man borde få vara mormor ledig på något vis. Inte bara ha möjligheten att ta ut vård av barn.(VAB). Nä, man borde få arbeta halvtid med heltidslön och bara umgås med sina barnbarn  (om man vill)
Å det skulle jag verkligen vilja. Det är inte klokt så fort dom växer och så fantastiskt gulliga, roliga och smarta dom små liven är. Det är verkligen guldkanten i livet.
Tänk om jag kunde vinna flera miljoner, då skulle jag på den mest perfekta tomten bygga tre stora hus. Inte så jätte tätt, man ska känna att man har ett eget hus och egen tomt. (men på samma stora tomt) Ett skulle jag och gubben bo i, dom andra skulle mina två barn bo i och då så klart även barnbarnet och alla andra kommande barnbarn. Det skulle vara så fruktansvärt bra miljö, hus och allt så till och med mina barns respektive inte skulle vilja bo någon annanstans. :)
Eller hur Alex och Chrille?

I dag har Carina bjudit på semlor, kan man ha bättre praktikant?



Pussel!