Guld som inte är stulet, kommer alltid tillbaka.

Ja, hur ska jag börja detta inlägg.
Det var en gång för ca 1,5 år sedan, när jag tog över boende, konferensen på Olofsfors bruk.
Då gick jag och Anita Sidenbladh ( ägaren av ladugården och gula kontoret) och tittade runt i lokalerna, byggnader och utrymmen.
Då märkte Anita att det saknades en guldspegel i kapprummet, det hade hängt tre stycken där och nu hängde det bara två. Konstigt! Hur kan en så stor spegel försvinna, undrade vi båda? Vi spekulerade i att den kanske ramlat i golvet och gått sönder eller att den blivit ställd någonstans och blivit bortglömd. Vi frågade dom som hyrt av Anita tidigare, men dom visste inget om spegeln.

I går fick jag ett mail från Dan Vähä ( tidigare kommunchef i Nordmaling, nu chef i Umeå) som berättade att en guldspegel som tillhörde Olofsfors bruk fanns för hämtning på 2014 kontoret på rådhuset.
Va?
Hur har den hamnat där,? blev min naturliga fråga.
Det kunde han inte svara på, men jag kunde hämta den när jag hade tid.

Eftersom jag jobbar halvtid i Umeå så i dag sprang jag in på rådhuset då jag fick skjuts av mågen hem från Umeå i bil och det är lättare att ta en stor spegel i bil än på tåg.
Väl inne i rådhuset så blev det en mystisk stämning när jag berättade att jag skulle hämta en guldspegel.
För ingen vet hur den kom dit. Möjligen en Margaretha som inte fanns där nu, men dom andra visste inte, dom tyckte det var lika mystiskt som jag.
Det var den där Margaretha som sagt till när dom skulle slänga eller ställa bort den, att den tillhörde Olofsfors bruk.
Måste ringa den där Margaretha. Hon måste veta hur den kom på rådhuset och hur länge den varit där. Måste vara flera, flera år.

Ja vad är det man säger. Guld som inte är stulet kommer alltid tillbaka.
Och nu är guldspegeln tillbaka :)
Även om mysteriet hur den kom till Umeå kvarstår.