Åsas tankesmedja: Livet i storstaden är hårt !

Nu var det länge sedan jag var in på bloggen och skrev. Och det beror inte på att det inte händer saker, utan snarare tvärtom. Tiden bara springer iväg och jag springer efter allt vad jag kan för att hinna med.
En liten summering.....träffat bruksgruppen och planerat säsong och vi i bruksgruppen ska träffas hos Stefan Markström en kväll och bara vara kreativa och mysa.
Jag har gått upp till 80 % på bruket från 50 % och kommer att ta över ekonomin efter bla Kent.
Kent Ottosson har fått nya arbetsuppgifter när han kommer tillbaka efter sin sjukskrivning och alla är nöjda. Så nu ska jag sätta mig in i ännu ett nytt bokföringssystem :) ( Har ett annat på jobbet i Umeå) Jag är snart en fullfjädrad siffermänniska med kjol och kostym å klackeskor.
Vi planerar/Spånar på en utveckling på bruket som kräver samarbeten med alla omöjliga och möjliga parter och det är jätte inspirerande.
Jag har haft studenter här från universitetet som håller på med en rapport /examensjobb på bruket. Blir spännande att se vad dom ser för ekonomiska möjligheter för oss.
Suttit med schema inför säsongen, guideschema, semesterschema, bemanning i info, barnsmidessmed ska anställas och alla olika arbetstider som vi har ska funka i säsongschemat.
Annonser inför säsong ska fixas och inte förglömma att en shop ska vi försöka få till. Vi är på god väg, målat ett skåp som ska fyllas med hanteverk som alla besökare vill köpa.
Ja det är ett grymt varierande jobb och tiden springer ifrån mig.

Sen är jag glad att jag gått ner i tid i Umeå, för där är det livsfarligt att vara. I går skulle jag äta lunch med en polare på Rost och stressade dit och rykte upp dörren och samtidigt tittade jag in för att se om hon kommit. Pang så gick jag rakt in i deras järndörr. Aj aj, ställde mig ändå i kassan och beställde mat, när jag stod där kände jag hur det började spänna i ögonbrynet. Gick direkt in på toaletten och såg till min förskräckelse att jag fått en ordentligt bula. Gick in i köket och frågade efter is för att kyla ner svullnaden så skinnet inte skulle spricka.
Ja, i dag ser jag inte rolig ut eller det är nog det jag gör. Punksminkad kan man säga......
Här på bruket finns nästan bara trädörrar som inte gör lika stor skada :)
Stina Haglund min chef i Umeå var tydlig med att det inte var en arbetskada som jag ville ha det till.

Ja, livet kan vara hårt ibland!