Åsas tankesmedja: Ja ni fattar, man blir glad

I början på veckan var jag bara tvungen att ta ett kort när vi hade kaffe pausen. Sju stycken kring fikabordet.( fotografen saknas = jag) Det är så fruktansvärt roligt att vara ett stort arbetslag, om även bara för en stund. Det ger energi och lust och det mesta blir enklare. Tex, jag har börjat tänka en tanke om nya gudiekläder, vips så har Anette fixat, kjol, sjal och broscher, nu fattas bara blus så är jag disponentfrun. ( jag är lite less på att vara mjölkerska så fort jag ska guida) Ola och Anette håller på att försöka få till en engelsk guidefilm, det är bara ofattbart bra. Paula jobbar med utvecklingen på bruket, Rolf trixar med bokföringen, Jonny och Sören jobbar på med allt inom byggnadsvård och markservice ( å lite till )

Ja ni fattar, jag blir glad.

Och inte nog med det. I onsdags så hade jag fått en bokning på en guidning. Två söner med familj skulle överraska sin pappa som fyllde 80 år. Lunch på herrgården och sen guidning. Sju personer dök upp, två barn, två söner + en fru och pappan på 80 år och hans fru. Det blev en sån trevlig eftermiddag som jag sent kommer att glömma. Perfekt gruppsammansättning på gruppen, från barn till farfar. Alla frågor dök upp och vi roade oss kungligt i två timmar. En grupp jag sent kommer att glömma. Barnen skrev i gästboken :) Se bild nedan. När barn blir glada över att vandrat runt på bruket, så blir jag varm i hjärtat.

Ja ni fattar, jag blir glad.

Efter att jag gått en Facebook kurs i Vindeln med bla Anki Berg som kursledare, så har man börjat se annorlunda på delningar och nådda personer, inte bara titta på gillningar osv. Se Facebook som en av de starkaste marknadsförings kanaler och börjat snegla på annonsering på FB. I veckan hjälpte jag Jorma Salmgren att lägga upp en timringskurs som han ska ha i sommar. På Olofsfors bruks hemsida och sen la jag också upp den på Facebook. Till dagsdatum har den delats 39 gånger och nåtts av 8312 personer. Det är inte dålig marknadsföring.

Ja ni fattar, jag blir glad.

Ett gott skratt förlänger livet säger man. Och det fick jag verkligen i torsdags. När vi satt och fikade på förmiddagen började brandvarnaren pipa. Tillslut tog vi ut batteriet och la allt på bordet. Jag sa till mina kollegor, nu kommer Jimmy snart att ringa och säga att han är i närheten och funderar på att titta förbi. För det hände sist vi tog ut batterier på brandvarnaren. Jimmy jobbar åt Anticimex och kontrollerar brandsäkerheten hos oss. Vi skattade lite år tanken och alla återgick till sina jobb. Pip pip i telefonen, vem där? Jo Jimmy som sa att han var på Olofsfors Ab och undrade om någon av oss skulle äta på herrgården. Jag nästan dog av skratt. Nej sa jag , du får inte komma hit .......

Ja ni fattar, jag blir glad.