torsdag 19 maj 2016

Nu börjar pusslbitarna falla på plats.

Vilken dag!  9 maj
Började dagen med att få iväg fakturor och jobba bort lite e-post och annat som hamnat på hög.
Började sen mäta upp hur många tavlor som Susanna Lovén kommer att få plats med i galleri Eleonora i sommar. Det blir så bra med en utställning där rättvisa och samhällshjältar får ta plats och synas, på Susannes egna lilla sätt.  Och för varje såld målning så ger hon bort en del till dem som behöver det mest.  Så Susanne är en hjälte i sig och skulle behöva målas av, tänker jag. I dag när många flyr undan krig och svält så behöver alla plocka fram hjälten i sig och göra det vi kan för att vi kan skapa en bra plats att leva på alla tillsammans.

Sen i ilfart till Mapec för att få nya baksidor till sju tavlor som ska bli en annan utställning i sommar.
Fartygsförlisningar i Nordmalingsområdet. Tavlor som är målade till bruket av Anders Karlsson, som även jobbat många år på Olofsfors bruk. Vi började även sammanställa några informations broschyrer som besökarna kan ta med eller läsa om varje förlisning på plats.

Jag har lyckats beställa pussel, JIPPI, det låter enkelt men det är det inte. Men nu kommer vi att kunna sälja Olofsfsors pussel i lilla shoppen, jätte jätte nöjd är jag och jätte jätte fina är dom. Lovar!

11 maj
I går hade jag förmånen att guida Vindelsfolkhögskolas byggnadsvårdare i Hytta. Det är så fascinerade hur man ser på hyttan beroende på vad man är intresserad av.
Nu blev det mycket konstruktion och vad är nybyggt och vad är super gammalt. Kul!

I dag har jag visat bla byggnadsantikvarierna på Västerbottens museum hyttan och jag tog upp den tråd som vi började diskutera i går. Vad är nybyggt och vad är super gammalt.  Kul säger jag bara.
Jag gillar nördar.

Vid lunch i dag så guidade jag SPF, med Ingemar Sandström i spetsen.  Dom är första gruppen som får se mina nya guidekläder. Jag är ju lite less på att vara mjölkerska, det har jag varit nu sen 2012. Så i dag så var jag disponentfru. Jag har varit lite orolig för hur det ska kännas att vara disponentfru och stå i hyttan? Man undrar hur ofta hon var där nere?
Men det gick bra!
Hur bra som helst, Anette min vapendragare här på bruket sa att jag fick en helt annan uttryck i min röst. Mycket mer - disponentfru. Tydlig, rak och lite mer överklass...




Inga kommentarer: