lördag 2 september 2017

Agitatorn som gick sin egen väg


I dag har jag varit på löneförhandling på den tjänst som jag sökt och nu också fått.
Tjoho!
Jag börjar som ombudsman / politiskt sekreterare för socialdemokraterna i Umeå den 18 september.
Som ombudsman arbetar jag med frågor som rör socialdemokraterna i Umeås verksamhet, med särskilt fokus på rörelsen och utåtriktat arbete.
En av de viktigaste uppgifterna är att bistå arbetarkommunens ordförande och styrelsens arbete i partiverksamheten och dess utveckling. Ansvarar för att medlemmar och föreningar får bästa förutsättningar att delta i olika verksamheter som ex politiska kampanjer, första majfiranden och andra utåtriktade aktiviteter som innebär dialog med Umeborna.
Det känns såå bra och så fruktansvärt spännande, roligt, utmanande, klurigt och nervpirrigt att få kasta sig rakt in i valrörelsen.
Hur kan jag hjälpa till att skapa ett framtidsorienterat socialdemokratiskt parti i Umeå?
När jag skriver ner det så här så kan man lätt få hicka och andnöd.
Men det känns också så bra och väldigt tryggt att få Ewa Ögren och Lena Sandelin som mina närmsta kollegor, förutom hela rörelsen så klart. Och om jag tidigare haft lite snålt om arbetskollegor, så får jag nu desto fler att kampa ihop med.
Vi ska ju faktiskt skapa detta tillsammans!
Jag kommer att ha två "kontor" ett på stadshuset och ett på partiexpeditionen, eftersom jag jobbar 50% som ombudsman och 50% som politisk sekreterare. ( två par nya skor på varje kontor, ett måste.
Tack Hans Lindberg och Harriet Hedlund för i dag! ( i går)

Jag kommer ju senast från den historiska världen som intendent på Olofsfors bruk, så det finns ju ett naturligt intresse för historia. Och arbetarrörelsen har en lång och väldigt intressant historia bakom sig, många människoöden och berättesler. Hur får jag med detta i dagens politiska arbete?

Och som av en händelse kom det i slutet på augusti ut en bok om en kvinna som hette Kata Dalström. Hur kom det sig att en överklassflicka från Bergslagen , den konservative ingenjör Dalströms hustru och mamma till sju barn, mot familjen och släktens vilja tog beslutet att bli socialdemokrat?
Inledningen på boken ser ni nederst i inlägget.
Det är så bra bra sammanfattning om vad människor i dag också söker.

Det var ett gång ett land där människor trodde och hoppades att det skulle bli bättre. Materiellt förstås - för många var mycket fattiga - men drömmarna om framtiden handlade också om rättvisa, om jämlikhet mellan män och kvinnor, om människors möjlighet att höja sig andligt och moraliskt, om social gemenskap och människokärlek - med att annat ord: om solidaritet.

Årtionden runt förra sekelskiftet har kallats de moraliska utopiernas tidevarv. De fann sina män och kvinnor, människor som tog till sig de nya idéerna, knådade dem och förde dem vidare, ofta under stort motstånd från samhällets makthavare. En kvinna som tiden fann hette Kata Dalström och om henne kommer den här boken att handla om. 

Nu har jag sjutton dagar på mig att läsa ut boken och ladda upp för en ny epok i mitt liv.
Jag känner mig hoppfull om ett spännande år, nya bekantskaper, nya erfarenheter och nya skor.
Ska man börja vandra på en ny väg, se till att ha bra på fötterna !






Inga kommentarer: