I din närvaro känner jag......

Nu har jag gått ombudsmanna utbildningen klart och jag sitter här dagen efter sista internatet och kan inte riktigt släppa vare sig innehållet eller de fantastiska människorna som jag lärt känna och som lärt mig så mycket, om mig själv, livet och jobbet.
Ibland kan det hjälpa till att sorter i huvudet med att skriva av sig, så jag provar.

När man börjar tillhöra en grupp så vet man aldrig hur den utvecklas eller vart den tar vägen. Så var det också i detta fall, det var som vilken grupp som helst ( nästan) Några hade jag träffat tidigare, men de flesta var helt nya bekantskaper. Men en sak hade vi gemensamt- vårt jobb i partiet. Det som började knyta oss samman var det lika upplevelser av partiets ledarskap och ombudsmannen roll. Vi upplevde alla nästan exakt samma sak i hela landet, från Umeå till Malmö. Det gjorde att man kände sig lite tryggare i sin egna känsla och man kunde börja fokusera på innehållet i tjänsten och släppa tanken att man hamnat på totalt fel plats i livet. För första gången upplevde jag att jag verkligen hamnat rätt och bara valet 2018 var över så skulle det här bli bra.

Sen gick gruppens känsla över till att lära av vandra, ta goda råd och hjälpa varandra vidare i tankar, uppgifter och det som är lite förvånande här är att gruppen fortsatte vara grupp ( utan små grupper i gruppen) även när det kom in några nya. Det säger också en del om gruppens storhet.
Dom nya uttryckte det i utvärderingen att dom var lite orolig att komma in i en grupp som jobbat ihop sig, men varken dom eller vi kände av det. Det kändes nästa som om dom fattas gruppen mer än att dom kom in och förstörde gruppsammansättningen.
Efter denna träff så tog jag med mig tips och trix hem och genomföre vissa förändringar på hemmaplan. Tex så genomföre jag en träff för nya medlemmar på ett annat sätt och det kändes såååååå bra.

Nu har jag varit på sista tredagars internatet och nu har jag lämnas med en känsla av rikedom att jag fått det här fantastiska kontaktnätet, ett förtydligande på att jag tycker att mötet med människor är det som tar oss framåt och att jag måste ta avstamp utifrån mina egna värdering i mitt jobb.
Det är inga nya upptäckter, men den här utbildningen och gruppen tydliggjorde det så otroligt mycket.
Jag tycker verkligen om när man får träffa människor och utvecklas tillsammans, att få göra det på ett enkelt och glatt sätt, man måste ha roligt även om ämnena som man behandlar är tunga.

I en övning som vi avslutade utbildningen med  - i din närvaro känner jag ......... Alla fick sitta mittemot varandra och börja övning med texten i din närvaro känner jag .....och så skulle vi fylla i vad vi kände när vi satt mitt emot just den personen.
Och för första gången så fick jag höra du är så klok. Jag har gjort liknande övning tidigare och får alltid höra, glad, inspirerande osv. Har alltid varit avensjuk på dom som fått höra, klok och lugn.
Men nu hände det! Jippi!
Det som också stärkte gruppen så här i slutet var just den övningen, vilket gäng på att snappa upp, formulera sig och vilka människokännare.
Grymt stark avslutning. Jag fick inte bara höra att jag är klok, utan också i denna övning fått  den absolut finaste komplimangen i hela mitt liv någonsin.
Det här är min egna kortversion av utbildningen och det här gänget. Finns säkert fler känslor och tankar, men jag kan inte ge annat än min.

Den här gruppen kan flytta berg med sin kunskap, vilja och insikt.