KUL-tur på bruket

I dag avslutas länskulturdagarna med Workshop textil kl 19,00 i Biblioteket.

I helgen har det varit en hel del aktiviteter både i Olofsfors, men även på andra ställen i kommunen.
Berättar föreställningen FinnPål - med Greger Ottosson drog fulla hus i Rundvik och ingen är väl direkt förvånande, det var väntat.
Under helgen har det varit många aktiviteter här på bruket, Västerbottens museet hade tagit med sig många låder med gamla bilder och föremål från kommunen. Jätte trevligt!
Flera välbesökta föreläsningar under både lördag och söndag.
Två utställningar kunde man se- i galleri Elenora ställe Västerbottens museum ut inköp konst av Mats Caldeborg och Klas Engman. Den utställningen kommer att stå fram till 13 nov, så det är bara att ni traskar hit och tittar.
Sen hade våra konstnärer gjort en utställning i Hyttan, Felix Wink, Sofie Weibull och Stefan Markström. Dom har en röd tråd i utställningen och ni som var förbi och tittade förstår, ni andra får försöka sova med nyfikenheten gnagande i huvudet. Lycka till! ¨
Konstnärerna och hantverkarna har också haft öppet för besökare under helgen.

Under helgen så köpte jag en Sune Jonsson bok fylld med hans fantastiska bilder. Den blev jag av med innan jag kom hem, svärmor köpte av mig den.
Så det vara bara att köpa en ny på söndag. Men då tänkte jag, vi ska väl också sälja Sune Jonsson böcker på Olofsfors, bygdens son. ( Nyåker)
Sagt å gjort så köpte jag några böcker som finns till försäljning i lilla butiken på Olofsfors bruksmuseum ( bruksinformationen)
Nu blir det som i sagan, katten på råttan, råttan på repet osv.
 Vart skulle jag ställa böckerna?? In till Anettes byggnadsvård, antik och inredning - har du en byrå? Jo! Ut med bänken jag hade i bruksinformationen, in med byrån. Piff piff. In med en trästol och vips hade jag fullt upp med att möblera om och göra fint. Vad mörkt det är min lilla butik, in till Anette igen och vips hade hon fixat fram en lampa. Å vad fint blev det, och det tack vare Sune Jonssons bok. Så innan julstädningen så rekommenderar jag att komma förbi och köpa Sunes bok, vips har ni både möblerat om och städat. Tänk vad böcker kan ha för effekt på människan.

Suzanne Steneberg berättar om Klas Engman som konstnär och hans konst

 

LabbiSara lekte med ljuset under guidning

Ja, det är mycket (konstigt ) som händer nu på bruket. På torsdagen den 13 okt så började Länskulturdagrna och det är många aktiviteter som är förlagda på Olofsfors bruk. Jätte roligt! Bruksmuseet kommer att ha öppet hela helgen och Västerbottens museum kommer till bruket för att visa upp bilder och delar av arkivet från kommunen. Det kommer att vara föreläsningar under hela helgen, kaféet är öppet och hantverkarna har öppna ateljéer . 

Det är bara att komma och njuta av kulturdagarna. 

Även på torsdag hade region Västerbotten sin träff - kulturforum i två dagar på Olofsfors bruk, lunch till lunch. Inför denna träff så var en ljudtekniker ( Tomas) förbi och började rigga både ljus och ljud i hyttan, då kulturforum skulle avslutas med en föreställning som man ville förlägga där. 

Jag skulle också på torsdag kväll guida delar av kulturforum och vaknade på morgonen utan röst. HJÄLP! 

Men under dagen så hämtade jag mig, men lite orolig var jag inför guidningen i hyttan då leduån tar så mycket ljud, så man får verkligen prata högt för att höras. Ljudkillen Tomas sa att jag gärna fick låna mikrofonen som han redan hade riggat. Tack! 

Jag hade också en lite överraskning till gruppen. Jag hade bett konstnärerna Stefan Markstöm, Sofie Weibull och Felix Wink göra en lite utställning i hyttan. Den kommer ni att kunna se hela helgen ni också. Och den blev så bra, det moderna som möter industrihitorian i hyttan, lite spännande.  Det finns en röd tråd i utställningen ( hihi) 

När jag och gruppen kom till hyttan hade ljuset fått total tuppjuck. Det blinkade som värsta diskoteket. Fattade ingenting. Ljudkillen hade varit och riggat hela dagen och det var helt lugnt. Jag och min grupp kommer dit och det verkligen blinkar och ljuset riktigt levde sitt egna liv. I dag när ljudteknikern kom och slog igång ljuset igen funkade det hela dagen, utan problem. 

Man kan inte utifrån alla spökhistorier som varit på tapeten den senaste tiden undra, var det var LabbiSara som ville leka lite med oss ? 

Lite okoncentrerad kände jag mig, när jag skulle försöka vara seriös och berätta om vår fantastiska industrihistoria, med discoljus i bakgrunden. För jag var tvungen att ställa mig i mörkret framför lamporna som levde sitt egna liv, för det var som att få starka stålkastare rakt i ögonen. Hmmm.. idag bad jag ljudkillen ta med sig LabbiSara när han for, men han lämnade henne så gärna, men var också lite frågande om vad som hände. Han hade inget bra svar.

Förutom denna lilla händelse så var det en jätte trevlig grupp att lotsa runt. Man känner när det är folk som är intresserade, kunniga och vana med föreställningar, som en guidning faktiskt är. Det finns en förståelse som är svår att förklara. Riktigt, riktigt kul grupp. 

Stefan Markstöm berättar om sin konst och sig själv som konstnär

Kvällsguidning 

Sofie Weibulls kram utställning och i bakgrunden ser ni Stefan Markström tavla och skulptur. 

Felix Winks utställning / installation 

Gör som ICA i Nordmaling- besök bruket

I helgen hade jag en märklig guidning. Eller den var fantastik rolig, ett trevligt gäng och en alldeles underbar guidning, men märklig.
En person i arbetsgruppen fick en delar av arbetsgruppen att se en kvinna gå i hyttan. Hmm, hur kan flera personer se något och jag får aldrig se något övernaturligt som verkligen vill. Det tycker jag var märkligt! Mycket märkligt! Det har aldrig hänt på en guidtur förr. Det har hänt att några kan ha kommit fram efteråt och säga att när vi gick där så kände jag att vi inte var själva eller nått. Men undr guidningen så säger dom inget. Men den här kvinna skrek rakt ut - jag ser en kvinna. Jag måste prata med henne. Det kan bli spännande.
Jag och min kollega gick runt i hyttan när gänget hade farit för att kolla om det var någon ungdom eller något som kommit in när dörren stod öppen och att det var det hon såg, men vi hittade inget.
Men förutom den lilla incidenten det så var ICA Lasse med personal ett helt vanligt och ett väldig trevligt gäng att guida. Dom är större arbetsgupp än vad man tror, 26 st personer ( inkl sommarjobbarna)
Så gör som ICA, gör ett besök på bruket- ett av Sveriges mest välbevarade Järnbruk.

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext

Det spökar på bruket

I dag har vi på förmiddagen har vi läst och funderat kring händelser på bruket. Eller......Låt mig förklara, vi har hittat flera nerskrivna historier från 1700 talet och 1800 talet. Allt från en barnamörderska, till disponent som dör i herrgården av blindtarms inflammation, till barn som drunknat i Leduån. Det kan låta hemskt, men det är så intressant att läsa om bruket och ta del av dessa berättelser. Det finns också berättelser om hur man fick jobba för att få igång kätting tillverkningen och hur mycket man fick i lön och hur långa arbetspass man hade. Egentligen ska man en vecka per år bara forska i allt som är nerskrivet om bruket och människorna som bott här. Det skulle ge både anställda och besökare ett mervärde till bruket.
Kvinnan som anklagades för att ha mördat sin 1 mån gamla son fick dödsstraff och avrättades år 1770 med både halshuggning och bränning. Sonen ligger nog begravd på kyrkogården i Nordmaling. Vi får snart domen skickad till oss tack vare en fantastisk bibliotekarie från Umeå.
Det är som att släktforska men på en plats och flera olika släkten, som alla är släkt med Olofsfors bruk. ( konstig mening)
Fortsättning följer!

Mitt under läsningen och nergrottningen i brukets historia så får jag ett meddelande att jag fått en akuttid för min rygg som värker pga kotor som låst sig. Tack gode gud, tänker jag och beger mig.
Jag ska inte säga vart jag var, men jag fick så bra hjälp med hur jag skulle förhindra att komma i denna situation igen, efter han grundligt undersökt mig. När han skulle förklara hur min rygg blivit av all värk under många år, så sa han - du är som en betongsugga. Va?? Det är verkligen första gången som någon kallar mig det. Men det var så bra beskrivet. För det är exakt så det känns och när min dotter ska vara snäll och massera mig så upplever hon samma sak, men hon säger att du är så spänd och som en oxnacke. När jag sa till min dotter vad han sa, så sa hon - exakt.
Det kan ju låta hemskt att bli kallad - betongsugga, men det var en klockren beskrivning. När jag skulle gå ut ur kliniken var han tydlig med att säga - det är din rygg som är en betongsugga, inte du.
Hahaha!
Jag fick med mig övningar och ett råd att köpa en rulle som man ligger och rullar på. ( tydligen har det vara på fråga doktorn)
Ska snart vara som ny igen. Betongsuggan ska väck.

I gårdagens Västerbottningen så har en serie i tre delar börjat om spöken på bruket. Med en bild på mig och Anette så kan man tro att det är vi som är spökena. Men se så är det inte.
Trotts att jag inte själv upplevt något så är det faktiskt många som upplevt spökliknande händelser på bruket. Och jag bara väntar på att det ska bli min tur. Tänk att få möte masugnsmästaren i hyttan eller någon disponent i herrgården från 1800 talet. Nu när jag i skrivande stund funderat på detta, så kanske kvinnan som flera ser i hytta, tänk om det är kvinnan som mördade sitt barn? Eller mamman till den drunknade pojken på 9 år, som letar. Fy nu blev det hemskt.
Det vore en upplevelse, även om jag inte vet om jag skulle blir rädd eller glad.
Chockad kanske.

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext

Kulturarv i glesbygd - resurs eller belastning?

Torsdagen den 29 september hade jag bokat mig för att åka till Lycksele- alla tiders stormöte.

Jag kan lova att de kändes såååå fruktansvärt jobbig, eftersom jag på kvällen skulle påbörja min resa ner till Stockholm och sonen. Men som alltid så blir oftast dom mötena bäst. Och så blev fallet denna gång också. Jätte bra föreläsare, intresserad publik och som alltid så skötte sig Anki Berg och museet utmärkt. Vi började med kaffe och smörgås och småprat med dom vi fick runt fikabordet. Sen hälsade Anki alla välkommen och något som inte är ovanligt är att ljudet strular och så blev det också. Men med Urbans glada uppsyn så föll ljudet tillslut på plats. ( se bild nedan)

Tummen upp Anki och Västerbottens museet.

Först ut var Qaisar Mahmood från Riksantikvarieämbetet. Han presenterade den nya rapporten - Vision för Kulturmiljöarbetet till 2030. Det kan låta lite torrt, men så intressant. Deras vision låter - Alla oavsett bakgrund, upplever att de kan göra anspråk på det kulturarv som format Sverige. Den meningen tog tre år att få till. Mmmmmm... det kan låta mycket. Men vi började borra ner oss i meningen och betydelsen och så  tror jag att vi alla förstod att det kan ta tid. Så jätte bra vision, vi var flera som förälskade oss i den. Det kulturarv som format Sverige, vad menar man med det? Pizza, kebab och allt som vi tagit/ fått/ ärvt från andra kulturer ? Kulturarv? Vem har rätt till kulturarvet?  Hur ärves ett kulturarv, via släktband, boendeort, ursprung eller vad ? Har alla som bor i Sverige rätt till kulturarvet? Eller har Hanna från Syrien sitt kulturarv i Syrien? Eller Qaisar sitt i Pakistan ?

Mycket intressant och tack Qaisar Mahmood !

Efter lunch så var det Jörgen Stenbergs från Malås tur. Vi fick en liten historia lektion angående samer och deras visten. Jörgen driver ett restaureringsprojekt i Koppsele vistet och  tog oss med på en resa i med och motgångar. Han bjöd även på en jojk och en filmsnutt. När jag satt och lyssnade på honom så tänkte jag, undra om det inte är detta viste som Jorma Sahlmgren som är timmerhuggare på bruket, har varit och jobbat på. Och plötsligt så dök det upp en bild på Jorma Salmgren när han bygger med Jörgen Stenberg.

Världen är alltid liten och tack Jörgen för jojken !

Sen berättade Karin Gulliksson från Bjurholm hur dom lyckats med Alla tiders Bjurholm. Det är så bra när man får vara i sammanhang där man kan dela erfarenheter och hjälpa varandra. Så vi kommer absolut att stjäla/ låna eller kopiera vissa delar av Bjurholm till Nordmaling.

Tack Karin!

Så avslutade Anders Karlsson Region Västerbotten dagen med att berätta lite om hur Sevärt jobbade, nya idéer och hur kulturarvet kan bli en större tillgång i framtiden. Jag är så evigt tacksam för vad Sevärt har gjort på bruket när det gäller  skyltar, broschyrer och annat. Detta material använder jag i dag också., har bara tryckt nytt och det ser som helt nya skyltar.

Tack Anders och Sevärt!

Anki Berg

Glada Urban hjälper till med ljudet

Qaisar Mahmood från Rikantikvarieämbetet

Vision för kulturmiljöarbetet till 2030

Jörgen Stenberg Malå

Anders Karlsson

I dag var känslan tydlig - jag är inte klar

Mitt jobb är verkligen speciellt. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har skrivit det i denna blogg eller sagt det högt, men det är verkligen så. Ta bara i dag då jag skulle gå till bagarstugan för att hämta nyckeln som Erika Tjernström hängt är på en spik efter hon plockat bort sina saker efter tunnbröds  bakning.
Tänk här går jag på samma väg som smedsfruarna, smederna och andra arbetare på Olofsfors bruk har gått för att komma sig till sitt arbetslag, ner till tvättstugan eller till ladugården. Hela byn andas historia och den riktigt hoppar på en där man går. Det känns ...jag hur ska jag beskriva det? Det känns mäktigt, märkligt och jag känner mig privilegierad som får lära känna brukets historia och får arbeta här.
Tro inte nu att det bara är en dans på rosor, nä absolut inte. Jag har aldrig slitit så hårt och gett så mycket av mig själv för att få det att funka, som på det här jobbet. Släppa allt vad arbetstider, arbetsbeskrivning och jobba på rutin heter. Jag får lära mig något nytt nästan jämt.
Men att gå omkring här, när jag som i dag ska hämta nyckel från bargarstugan eller lämna post vid gamla handelsboden i den gula postlådan som är uppsatt där. Då tycker jag att det är fantastiskt att allt står kvar och jag...Åsa Lindström får gå här och andas in historien i mina lungor.
Ja, man blir nästan religös.
Olofsfors bruk är väldigt vackert och jag blir så glad när jag lyckas förmedla till guidegrupper eller andra besökare, lite av det jag ser, lite av det jag känner och att dom lämnar bruket med känslan av att - detta var en tidsresa.
Jag kan ibland tänka, men är det inte dax att byta arbetsplats. Det kanske är nu någon annan ska ta över och driva bruket framåt med ny eller annan energi.
Men i dag var känslan tydlig - jag är inte klar. Jag måste få vara här ett tag till. Och jag kan faktiskt inte säga vad den känslan bygger på, annat än ren kärlek till platsen och till alla som bott och verkat här.

Här gick jag och här bodde många arbetare i dessa vackra arbetarbostäder. 

Feng shui gav energi

Katten på råttan, råttan på repet, repet på ??? Ja ni kanske kan fortsättningen, men det jag vill symbolisera är förra veckans lilla ommöblering på kontoret.

Vi började med att flytta kopiatorn och konferensbordet på kontoret för att komma åt bla vår whiteboard tavla bättre. Kökssoffan och bord bytte plats. Då åkte affischerna ner som vi haft på väggen och vi började leta ramar för att få det mer snyggt och stilrent. Ramar med gamla och nya foton åkte då upp, snyggt!

Sen tänkte vi att det skulle väl vara snyggt att få fram fönster som undra några år varit gömt bakom bokhyllan. Sagt och gjort, vi började tömma bokhyllan för att kunna flytta den. Då blev vi ju tvungen att gå igenom alla pärmar och se vad vi verkligen behövde ha kvar och inte. Storrensning, papper gick både till arkivet och till tuggen. 

Många tomma pärmar blev det.  

Kopiator fick en bättre plats och kopieringspapper och kuvert fick en bättre placering. Upp med fler hyllor på kontoret mitt emot mig och det blev genast en mer harmonisk kontorsavdelning. 

Ja, det kan också kallas Feng shui.
Man andas lite lättare nu på kontoret och det väger betydligt mindre. Men av bara farten då så blev vi ju bara tvungna att börja pynta ute, bort med pelargoner och ner med ljung. Så snyggt!

Under allt städande och sorterande så hittade jag några gamla foton på första intendenten på bruket, Torsten Nilsson. Tre bilder där Torsten står med en gris och ett brev där dom tackar den trevliga kille som skötte djuren på bruket. Så fint! Det åkte inte till tuggen. 

Tro nu inte att vi bara har pyntat och städat, nä, däremellan så har vi haft möte angående projektet - Möjligheternas Arena som nu går in i slutspurten. Ulf Lovén, konsulten som projekt anlitat redovisade det han kommit fram till när det gäller brukets framtid och färdriktning utifrån samtal m.m. och byggnadsantikvarierna från Västerbottens museum redovisade statusen på byggnaderna och en prioriterings ordning på reparation / återställande osv. Mycket intressant.

Haft guidning för miljö och hälsa i Örnsköldsvik, jätte trevligt gäng. Jag är så glad när Öviksborna hittar hit. Och detta gäng var extra trevligt, med Vitoria Söderlind i spetsen som faktiskt har sin anställning i Nordmalings kommun och är tjänstledig just nu för att jobba i Ö-vik.
Dom gjorde sen ett besök hos Anette i byggnadsvårds butik ( Anettes byggnadsvård, antikt & inredning )

Haft bruksgrupps träff. Alltså träffat alla som hyr lokal här på bruket. Härligt gäng konstnärer, hantverkare och företagare, ett spretigt gäng med ett enormt mångfald i intresse och kunskap. Underbart!
Nu har vi bestämt att bygga oss starkare som grupp och som med kärlek så går det via magen. Bruksfika en gång i månaden, kring den 20-25 varje månad. Får bara hålla tummarna att Anette Burström blir kvar på bruket så vi får fika. 20 dec lovade jag sillsallad på tunnbröd :)

Sen har jag avslutat kvällen med en ordfördelar utbildning på biblioteket ledd av Marianne Folkedotter. Hur leder man ett berättar kafé? Vad är en berättelse? Hur får man folk att börja prata? Hur får man folk att sluta prata? Vill man ha ett tema för kaféet? Vill man bara släppa lös alla berättelse? Ska man spela in berättelserna? Hur avslutar man kvällen ? Vad är en berättar val?
Ja ni förstår frågorna var många och så klart var svaren ännu flera. Det var en väldigt trevlig kväll och jag ser veklingen fram emot att ha några berättarkafén på Olofsfors.
Vi kommer ju att ha ett retrokafé den 27 okt, men det är mer en information och visning av retrokläder och antika föremål.
Så att få leda ett riktigt berättarkafé känns jätte spännande och måste genast börja fundera ut en runrik.

Kan det vara så att om man feng shuiar så får man extra energi? Det känns lite så när jag tittar på veckan i efterhand.

Lägg till bildtext

Fyrfaldig guldmedaljör kökschef på besök.

Som många av er vet så pågår ett utvecklings projekt på bruket - möjligheternas Arena. En del av uppdraget har en konsult Ulf Lovén fått på sitt bord, att göra en resurs och omvärldsanalys och ge förslag på produktutveckling. Han har jag träffat några gånger och det kommer att bli spännande att läsa vad han kommit fram till.
I går hade han med sig en kollega till bruket - Dan Wikström. Han jobbar som kock på Engsholms slott som är en högklassig konferensanläggning i Järna utanför Stockholm. Han tittade på Olofsfors med sina proffsögon och kommer att ge rekommendationer om hur man skulle kunna dimensionera om konferensanläggningen här på bruket. Så fruktansvärt spännande.
Mycket trevligt möte även om vissa sanningar om bruket sved :)

Detta kan man läsa om på hemsidan deras.

På Engsholms Slott lagar vi all mat med omtanke till både våra gäster och vår miljö. Från februari 2016 är gotlänningen Dan Wikström, fyrfaldig guldmedaljör kökschef.  Dan var matkreatören bakom charkuteriet Bröderna Wikströms som de senaste åren fått mycket uppmärksamhet för sina högklassiska produkter och sin kompromisslösa inställning till moraliskt hållbar mat. Våra råvaror har till stor del alltid varit här- och närproducerade, med smaker från när och fjärran. Nu tar vi detta till nästa nivå och inleder samarbete med flera mathantverkare i trakten för att kunna utveckla egna chark-, mejeri- och fruktprodukter åt oss själva på slottet, men också för framtida försäljning.

Engsholms slott

Ny kock på Herrgården - Välkommen!

Nya, unga förmågor har hittat till bruket och jag ser verkligen fram emot det samarbetet. Eller rättare sagt att få smaka hans mat. Det är så vi kommer att samarbeta han och jag, han serverar mig mat.
Det är nämligen så att herrgården har anställt en ny kock - Magnus Wiklund från Hörnefors.
Efter att ha pratat med honom i tio minuter, så kan jag sammanfatta....kvick, rolig, alert och lite högljudd ( han satte igång en mixer när jag var där och försökte prata med Marita och Håkan) Det säger inte så mycket om han matkonster, men det får jag väl återkomma om.

Det är alltid spännande när det kommer en ny medarbetare i ett arbetslag. Nästan alla kommer in med nya ögon och nya tankar. Som i detta fall kan innebära, nya recept och upplägg, så förhoppningsvis ska ni som är matgäster på herrgården märka att det har hänt något nytt. Han har redan börjat möblera om i köket, ugnen kommer att få byta plats :) så vi får väl se vart det slutar.
Vi hälsar dig varmt välkommen Magnus och hoppas att du ska trivas att köra söderut istället för norrut.

Gillar museifolk randigt?

I går hade vi Västerbottens museum här på besök. Avdelningen för undersökningar och samlingar, vilket innebär samlingsantikvarie, arkivarie, registreringsassistent, registrator, bibliotekarie, samt etnolog.
Dom ville lära sig lite mera om bruket inför länskulturdagarna 13-17 okt då VBM kommer att ha väldigt mycket aktiviteter här på bruket. Håll öron och ögon öppna för mer information.
Det var en mycket trevlig eftermiddag som började med kaffe och typ sjusorters kakor ( bakade av Anette Burström) då vi lärde känna varandra lite mera än bara till utseende.
Under kaffestunden fick jag lära mig att man kunde vara ansvaring för frysen. Bara den vetskapen satte igång massa bilder i mitt huvud. Vidare fick jag veta att man dödar oinbjuda gäster som följer med på olika material som man får in till museet. ( fryser ihjäl dom)
Å den inforamtionen satte ju så klart igång ännu fler bilder i mitt huvud. Jag ska inte säga högt vad jag föreslog att han kunde använda för titel., istället för ansvarig för frysen.
Fikastunden blev en upplevelse.
Sen efter vi alla fått en sockerchock, så började vi vår vandring runt bruket. Man märker på frågor och sätt att se på saker att detta är inte en vanlig guidegrupp, utan detta är yrkes människor inom museum världen.
Jätte trevlig!

Börjar alltid bredvid min vän John Jenning

Glatt gäng

Kolbryggan

Rostungskransen

Uppradade museimänniskor

Jag ser väldigt rädd ut när vi i bruksmuseet ska avsluta guidningen. Men jag lovar, det var jag inte.