Nils Eric Eriksson

I går fick jag en sån fantastisk fin bild på  Nils Eric Eriksson av hans dotter Karin.
Nils - Eric växte upp hos familjen Ernberg (disponent familj) på herrgården och har i vuxen ålder betytt väldigt mycket för bruket. Utan Nils-Eric så är det inte säkert att Olofsfors bruk har varit det besöksmål det är i dag och att vi fick pengar att bevara alla industrimaskiner och byggnader.
Många som talade på - industriminnes dagen nämnde honom som en viktig person, en eldsjäl och vi var många som skulle vilja att han fick uppleva dagen då vi fick ta emot priset som årets industriminne. Tyvärr så levar han inte. Men en av hans döttrar Lena var med på utdelningen och var ställföreträdare åt pappa :)

Måste få dela med mig av en reflexion jag gjorde på prisutdelningen. (årets industriminne 2014)
Man känner sig lätt ensam när man jobbar här på bruket. Man verkligen sliter för att bevara, berika och förmedla historien och att få folk att förstå det unika med Olofsfors bruk.
När jag går omkring i dessa fantastiska byggnader och nästan varje dag så upptäcker jag nya föremål, industriminnen, delar i byggnaderna osv som vittnar om livet förr, träffar människor som levt på bruket och får höra deras berättelser,  så  önskar jag att jag fick bäst sändningstid i tv 4 varje dag och berätta för världen om Olofsfors bruk. (en känsla jag beskriver nu)
För det är ett bra ställe!
Vi har ett stort och välbevarat bruk med ca 60 historiska byggnader kvar. Det är ett levade bruk, man bor och lever ff på bruket, man driver restaurang, kafé, konstnärer och  byggnadsvårdsbutik året runt och den industri som startade 1762 lever ju faktiskt kvar i dag och tillverkar bla slipstål och traktorband.
Men.... när vi var ca 100 st personer som samlades när prisutdelningen ägde rum ( 17 juni), så kände man verkligen att vi är ganska många som brinner och har brunnit för bruket. Jag kände mig plötsligt inte så ensam längre och det var en jätte härlig känsla. En stund som jag verkligen hade velat delat med Nils Eric.
Jag får lust att återsamla dessa 100 personer och bara sitta och prata om bruket, vad har det betytt och vad betyder det? Hur kan vi hjälpas åt att bevara och utveckla? Lära av varandras misstag och lyckade evenemang. Vi är ändå många som vill bruket väl och det känns bra.

På den nedre bilden är Nils Eric en liten pojke som är med när dottern till Viktor Fredrik Ernberg gifter sig på herrgården.

 

 

 

Motor Jonsson

Dagen börjar med stålande sol och värme. Det är så underbart att sommar äntligen har kommit.
Vad gör man då, jo man städar åtta rum. Vet ni hur varm det blir att städa i denna värme? Oj oj, men det måste göras och nu efteråt känns det JÄTTE bra att ha det gjort.

Man märker på antal besökare att dom har legat någon dag på stranden nu och känner att dom kanske vill göra något annat. För redan vi öppning hade flera husbilar och andra besökare varit på bruket. Hoppas på en bra dag och att smeden Ragnar får flera barn/ungdomar som vill smida sig en krok.

Ni får inte glömma " Motor Jonsson" en föreställning med Marianne Folkedotter och Hannes Sigfridsson i hyttan, på söndag kväll kl 18,30.
En novell ur Sune Jonssons bok brobyggarna framförs med högläsning och slagverk i en dynamisk ljudande och kraftfull tolkning.

 

 

 

 

På löpande band

Morgonen började med att jag åkte runt och öppnade alla byggnader som ska öppnas, närmare bestämt 7 st. Det tar sin lilla tid. Det är fler byggnader som är öppna på området, men dom öppnas av  någon annan.

Efter ett liten snack med trevliga gäster på herrgården och krögarna så gick jag ner till mig. När jag sen skulle iväg för att hämta mörkläggningsgardiner som jag beställt, bal med toarullar, några brickor till gula huset så man kan bära ut frukost i det gröna, en skrapa och lite vinster till skattjakten m.m......då är mina bilnycklar och nyckelknippan med alla nycklar till museet borta. Jag leta, leta och leta, gick upp på herrgården och frågade om dom hade sett knippan, ringde vaktmästaren, fråga Kent Ottosson, men samma svar överallt- nä ingen hade sett nycklarna. Men tänkte jag är jag helt snurrig, 30 -45 min letade jag nycklarna. Kent hjälpte mig och jag började nästan tro på spöken - bägge nycklarna borta. Jag rekonstruerade allt jag gjorde efter jag klev ur bilen.....icke en nyckel så långt ögat kunde nå. Då stoppar Kent Ottosson ner handen i sina byxor och tar fram bägge nycklarna. Vi hade tydligen lik nyckelring på bilnyckeln, så lite skamsen så erkände han att han var spöket. Så nu ligger stressnivån på hög och allt i dag kommer att gå med en rasande fart :)

 

Nu håller utställningen på att ta form i hyttan. Men jag uppmanar fortfarande alla att komma och hjälpa tjejerna att fixa och trixa och göra löpnade band.

 

 

 

Markström på taket

I morse checkade Anita Sidanbladh med familj ut från bruket  efter en hel helg här uppe. Hon är verkligen duktig på att hjälpa till när det händer något på bruket (som bruketsdag). Stort TACK till Anita och Jan Persson (dom sitter i styrelsen) som hjälp till hela helgen, hade aldrig funkat utan er.

Hade inte hunnit städat ut Anita med familj när jag fick förfrågan på ett dubbelrum. Det var bara att hugga tag i skurkäppen och bädda rent för våra nya gäster från Tyskland, så nu har jag faktiskt 4 st tysktalande gäster i gula kontoret.
Borde nog gå en tyskakurs snart, vi har väldigt många besökare från Tyskland och dom är så intresserad av industrihistoria på järnbruket. Jag hänvisar alltid dom att gå ner på kafé Anno där nästan hela personalstyrkan talar tyska eller upp till smedjan när vår smed Sebastian är där. Jag får som för mig att det känns bra att kunna fråga lite extra på sitt eget språk. Tyska känns inte så jätte svårt att lära sig, många ord är ganska lika. Men.....det kommer ju aldrig att hända, men man kan ju alltid önska att man kunde tala tyska. Det skulle underlätta mitt jobb :) Eller så anställer jag en tysktalande ....det är nog enklare.

I dag har solen verkligen gassat över bruket.  Men inne i bruksinformationen så är det ganska svalt och skönt, så när det hettar förmycket på huden så är det bara att gå in och svalka sig en stund.
Men vissa på bruket strävar efter att stå så nära solen som det bara går. I dag hittade jag en av konstnärerna på herrgårdstaket - Stefan Markström. Karlsson på taket har man ju hört talas om, men Markström på taket är något nytt. Han är kul han.
Jag blev bara tvungen att föreviga detta, så jag tror inte ens att jag ens frågade vad han gjorde där. Visst är det konstig?



Markström på taket

Våra fantastiska konstnärstjejer har nu flyttat ner mot hyttan och fortsätter workshopen där, när jag skulle låsa i kväll så hänge det tyg och kroppar på bryggan:) blir väldigt spännande att se var det slutar. Kom förbi och hjälp tjejerna att klippa och pyssla.

Bruketsdag söndag

På söndagen hade vi invigning av äppellunden och Kent Ottosson spelad och sjöng lite.
Ture Holm visade lite av vad man kommer att få lära sig på cirkusskolan som är 16-17 juli.
En otroligt skön söndag med glada besökare. Utställningarna som finns på bruket just nu har varit otroligt uppskattade.
Här kommer lite bilder från bruketsdag söndag.



Invigning av äppellunden







Cirkusskola pågång

Bruketsdag lördag

Bruketdag lördag: Mindre folk än väntat, men en väldigt lugn och harmonisk stämning istället. Vi hoppas att besökarna kommer i dag och passar på att titta på visningen av stångjärnssmedjan.
Här kommer några bilder från gårdagen.




Elin Kristoffersson - en dansperformance om vatten.



Vi och nu som undrar varför.



Barnsmide, fåren och pyssel.

Qvinnor - utställningen
 

Cykla på bruket, krokar på järnet och tyger i hyttan

I dag monteras det cyklar för fullt här på bruket. Herrgården kommer att hyra ut cyklar så att du kan ta dig runt bruket med lätthet. Du får även med dig en picknickkorg med fika eller lunch om du vill.
Varför inte cykla till tjuvantes grotta, gamla flygplatsen, ridhuset, in på Nordmaling (centrum) eller helt enkelt bara på området som är stort nog. Tror att det är 16 st cyklar, så ta med dig arbetslaget/tjejgänget/släkten/vänner och gör en utflykt.

 

Förberedelserna inför morgondagens vernissages är i full gång. "Vi och ni som undrar varför"

Mycket spännande att uppleva och se!

Nu kör vi andra inskolningen av barnsmides smed. Först hade vi en kille som vi lärt upp att smida, då fick han ett längre jobb. Då paniksökte vi en ny smed och fick tag i Ragnar, en toppenkille som faktiskt har smitt lite förut.  Så nu blir han faktiskt upplärd av vår egen Smed Sebastian Reschlin. Så i morgon på bruketsdag kan ni komma och smida er en krok. Gammal som ung!

 

 

Vi och ni som undrar varför

Nu är det till att hinna mycket innan 11,00 när vi öppnar.
I går tog jag bort använda lakan osv från 9 st rum och skickade med Holmsundstvätt som kom med rent och tog med sig smutsiga sängkläder, i dag har jag bäddat rent på några av dom och i morgon kommer jag att försöka hinna städa 8 st rum. Man får verkligen dela upp arbetet i före kl 11.00. När jag sprang omkring i städskrubbar och rum så upptäckte jag att det fattas bla rengöringsmedel för toa och några frotté som man bäddar runt bäddmadrasserna. Ner på Nordmaling och införskaffade det och lite lunch.
Sen använder vi ju så klart byggnadsvårdsbutikens såpa i rummen när vi städar, så förbi där och hämta upp några dunkar. Ja hej å hå vad det går.
Måste även införskaffa mörkläggningsgardiner, nu är det ju ljust dygnet runt. Gertrud på Olofsfors garn och tyg var hjälpsam, så jag beställde två par gardiner så får vi prova att hänga upp i två rum. Tänkte att mörkläggningsgardiner kan vara bättre än rullgardiner som alltid fastnar när man dragit ner dom......

I dag har äntligen teglet från Tyskland kommit, vi (inte jag)  måste mura om ugnen inför visningen av kättingsmedjan i helgen.

Förberedelserna inför bruketdag är pågång förfullt. Dom som ska ha utställningen i ladugåren var i dag in till Umeå och gjorde radio. Har inte lyssnat vad dom sa, men säkert något klokt.  Det blir spännande att se deras utställning - Vi och ni som undrar varför -  En utställningsturné med Elina Nilsson, Nanaka Adachi, Klara Berge, Anni Foglert och Kristina Skantce. Tillsammans besöker de sina olika uppväxtorter för att göra föränderliga textilkonstutställningar.
5-18 juli kommer dom att finnas i ladugården och sedan kommer det att hänga en textilutställning i hyttan säsongen ut. Spännande värre!



Konstnärerna under radioinspelningen

 

 

Lägg till bildtext

 

Spindelmannen, batman och Spjällmannen

Fick för någon vecka sedan information av en man ur en guidegrupp, varför det fanns en bro uppe i taket i hyttan. Han påstod att spjällmannen stod där. Nu har jag fått lite mera information om varför spjällmannen behövdes. Bengt Spade säger följande:

 

Under processen i masugnen så frigörs flera gaser, som blir explosiva när de får kontakt med syre. Smältan i ugnen ger tillräckligt med

värme för att agera "tändstift". Därför manövrerade "spjällmannen" ett spjäll som öppnades och ledde ut och bort gaserna i ett rör
innan locket öppnades.

För det var så att masmästaren som stod överst på masugnen, öppnade locket på masugnen för att lägga i kol, kalk och malm när man tillverkade järnet /järntackorna.

Man kan inte låta bli att undra hur spjällmannen såg ut? Han som räddade hyttan och masugnen från att explodera. En dåtidens hjälte.
Undra om jag ska utlysa en tävling på brukets dag, där man får rita och fantisera hur han/hon såg ut. Och nu menar jag inte på riktigt, för det kan  man gissa sig till, utan hjälten - spjällmannen. Vad hade han för egenskaper? Hur såg han ut? Vilken status hade han på bruket/ i arbetslaget? Det kanske kan bli en sagobok?
Intressant! Eller hur?

 

 

Olofsfors föremål har hittat tillbaka

Vilken lyckodag i dag. Tidigare i veckan fick jag ett samtal om att få ta över en skolbänk som stått på skolan i Olofsfors. Annars skulle den slängas - absolut blev mitt svar. När dom i dag kom med den på ett släp så frågade dom om vi också ville ha en spinnrock från 1800-talet, absolut blev mitt svar igen. den var dock inte från bruket. Sen hämtade dom en margarinask i trä och frågade samma sak och jag svarade samma sak igen - absolut, den var skickad till Lögdeå (står det på  den)  Sen ur bagaget så hämtade han en rock, från tiden då flygplatsen låg här i olofsfors och hör och häpnad, så frågade dom om vi ville ha rocken också. Men - ABSOLUT.

Så himla häftigt hur saker kan hitta tillbaka till sin ursprungsplats.
Nu gäller det bara att placera dessa föremål på ett bra sätt. Skolbänken skurade jag och la ner kritor och papper så barnen kan sitta och rita vid den gamla bänken, margarinasken hamnade i museet, liksom spinnrocken, men rocken tar nog lite mer tid att hitta en plats åt. Måste titta på vinden där vi har olika bilder och gräjjer från en miniutställning som haft tidigare från flygplatstiden. Något blir det, tid nog. Så himla spännande!