Fjolårets byggnadsvård, själavård och skönhetsvård

Jag tycker själv att det var lite roligt med före och efterbilder på det som är gjort när det gäller byggnaderna.
Det blir så otroligt tydligt så fint vi gör.
Tror snart att när personalen ska klippa sig eller byta glasögon så ska vi ta före och efter bilder :)
Eller en bild för varje år, så vi kan se förfallet. Till skillnad från byggnaderna som blir finare och finare.
Så jag kör delar av 2014 år skönhetsvård, alltså en liten favorit i repris för min egen del.
Så även om vissa tycker att det händer väldigt lite av ditt och datt ( ditt = utställningar, datt = upplevelser) så fixar vi och trixar i alla fall och jobbar på så gott det går.

Kilboden vid kättingsmedjan

Kilboden som ny. Möjligen lite gles dörr, men annars

Räcket på kvarnen

Som nytt :)

Ja detta vet jag inte hur det gick till....men jag får inte till bilden. Ni får lägga huvudet på sne ...

Snygg och säker

Storytelling på bruket

För några år sedan gick jag en storytelling utbildning eller en berättar kurs, men Marianne Folkedotter och Jenny Eklund.
Det var fantastiskt roligt. Vi var flera stora och små företag som skulle på tre dagar hitta företagsets historia och berätta den. ( kortfattat)
Jag som kom från Olofsfors bruksmuseum och var van att berätta brukets historia så fort vi har guidning, fick tänka om lite. För många företag tex mejeriet berättade hur mejeriet blev mejeri. Men det kändes lite för uttjatat för min del.
Vad finns det för historier som utspelas på bruket?  Varför ska man komma till bruket? Vad upplever man när man jobbar på bruket ?
Ja frågorna hopade sig och jag fick verkligen tänka till.
Dag tre slutade med att vi utan papper /text skulle berätta vår historia / berättelse inför kamera. Så det är dokumenterat.
Denna berättelse kan man använda sig av när man ska hålla ett föredrag om bruket, som inte är en guidning, presentera bruket i något samanhang osv.
Jag letade i dropbox i dag efter vår logotype och hittade den berättelse som jag skrev på utbildningen.
Den är faktiskt lite bra tycker jag.....
Den beskriver verkligen det jag tycker är så fantastiskt med bruket ( konstigt?? jag har ju skrivit den själv :) )
Lite långt inlägg blir det... men....

Berättaren i egen låg person.

OLOFSFORS BRUK

Klockan närmar sig stängning och jag påbörjar min vandring runt bruket för att låsa. Det har varit en bra dag, jag går mot hyttan med en varm känsla i kroppen.  Tänk att jobbet som intendent här på Olofsfors bruk skulle innebära att jag får vara med om möten som på riktigt betyder något. Det är nästan alltid någon besökare som biter sig fast i en, någon som berättar för mig att de har anknytning till järnbruket, en bruknörd som stått vid blåsmaskinen hela dagen och kommer förbi bruksinformation innan hemfärd för att tala om vilken fantastisk maskin vi har eller någon som just lärt känna bruket och nyfiket frågar ut mig om allt möjligt.
I dag var inget undantag.
Oscar 9 år och hans morfar Gustav kom i god tid innan guideturen skulle starta. Oscar berättade med iver i rösten, medan hans morfar köpte biljetter av mig, att han skulle få se vart morfars farfar hade jobbat.
- Farfar Johan arbetade på bruket för länge länge sedan, fortsätter Oscar, kände du honom? Oscar kan inte stå still, han stuttsar ivrig omkring och jag förstår att morfar verkligen lyckats få sitt barnbarn intresserad av deras gemensamma historia.

Gruset krasa under mina skor när jag går mot grässlänten som leder ner till hyttan. Jag blir nästan alltid stående några sekunder just vid slänten och bara suger in den vackra vyn som slår emot mig. Härifrån ser man ån som vilt ringlar sig vid gräskanten och den välbyggda hyttan som ståtligt liksom reser sig ur vattnet. Det är som en tavla.
 När man går in genom den stora porten känns det nästan som om man kliver in i en annan värld, lite mörkare, lite fuktigare, lite kyligare och lite mer spännande än världen utanför
Jag går med snabba steg mot kolvagnen och trappan där lysknappen sitter för att släcka, när jag plötsligt hör röster. Hjärtslagen ökar en aning, jag borde vara ensam här nu. Var kommer rösten ifrån? Jag tittar mig omkring och försöker vänja ögonen med den något skumma belysningen, tittar bort mot det gamla hisschaktet, men jag ser ingen. Kan det vara labbi Sara som äntligen vill visa sig för mig? Vårt eget bruksspöke som sägs bo i labbit och som några sett vandra omkring med ett barn i famnen.

- Men var bodde han igen sa du? Ett barns nyfikna röst hörs från övervåningen.
- Han bodde med sin fru och deras fem barn i ett av husen som vi såg mitt emot bagarstugan. Det var här i hyttan som han arbetade, flera dagar i streck, svarar en mansröst
- Fick han inte sova hemma på natten? Fortsätter barnet.
Det känns som om jag gör något olagligt när jag står kvar och fortsätter att lyssna, men jag förmår mig inte att bryta denna stund. Är det Oscar och hans morfar, de som tidigare i dag gick en guidad tur tro?
- Min pappa, var ungefär lika gammal som du är nu Oscar, när han fick gå ner hit med fika och mat till sin pappa. Ingen fick lämna byggnaden så länge det brann i masugnen. De arbetade i sex timmar och fick sedan sova i sextimmar så länge kolet räckte.
Det blir tyst en stund. Det är Oscar och hans morfar. Jag kan inte låta bli att småle där jag står som fastspikad i backen och inser att Oscar är lika ivrig nu, som tidigare i dag.
- Kom går vi och tittar i labbit där arbetarna sov, vi kan äta äpplena där som din mormor skickat med oss, säger morfar.
-Jaa, nästan tjuter Oscar uppspelt. Vi ska äta på samma ställe som din farfar.  Det börjar röras på övervåningen och jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen, när Oscar tvärt skriker
 – Stopp morfar, du går först så kommer jag med fika till dig, som förr i tiden.
Jag hör någon som gå mot trappen där jag står.
- Ja, så gör vi. Du Oscar, får vara min pappa och jag är min farfar som väntar i labbit på att någon ska komma med mat.

Jag släpper lysknappen och går snabbt mot porten, jag tror att jag låser här lite senare.
Jag låter historien och upptäcktsfärden fortsätta mellan generationerna

 

 

 

Nostaligitripp i gamla skolbyggnaden



Det är inte förrän man ser bilder från en tidigare tid som man faktiskt ser att det händer saker hela tiden på bruket.

Kontor flyttas, butiker byter plats, museet får ny lokal och kaféet förändras.

Personal byts ut och saker och ting förändras utifrån personalens intressen och kompetens.

Men visst ser det annorlunda ut?

Bilderna är från gamla skolan och en av de första kafé som man hade där. Nu är kafé Anno 1762 i dessa lokaler.

Det vita skåpet har vi pärmar i på kontoret i dag. ( ff felvänt) Alla som besöker oss lägger ett bud på skåpet och vi säljer inte. Får fungera som vår pensionsförsäkring.  

Lamporna är detsamma och kakelugnen  har exakt samma bucklor kvar i dag som på bilden.

Tidigare så spelade man bl.a. innebandy i denna lokal och gick det fel slog man med klubban i ugnen.

Därav alla bucklor. Det är också historia, värd att bevara.

 

 

 

 

 

 



 

 



Byggnadsvård, själavård och skönhetsvård

Det händer mycket på bruket som den som inte vet, inte tänker på. ( konstig mening)
Därför måste jag bara visa vad Jonny, Sören och ferieungdomarna gjort i sommar som kanske ingen tänker på om man inte visar före och efter bilder.
Jag vill verkligen att detta ska synas och inte bara vilka utställningar vi har haft under säsongen eller olika guidningar.
Byggnadsvård är väldigt, väldigt viktigt, men tyvärr lite osynligt.
Vi jobbar väldigt hårt /mycket med att miljön och byggnaderna ska vara så fina som det bara går.
Det tar tid och det blir så fint, se själv.

Har fler bilder på lut om det skulle bli en väldig efterfrågan  :) 

Sädesmagasinet innan nya ramper

Nya ramper på sädesmagasinet :)

Kättingsmedjan innan målning

 

Kättingsmedjan efter målning

 

Gavel kättingsmedjan innan målning

 

Kättingsmedjans gavel efter målning

 

Det Belgiska geväret från fam Wikström

I dag var ingen vanlig dag, nä det var faktiskt en historisk dag. Hurra hurra hurra.
Ja jobbar man på ett museum så kommer det med jämna mellanrum förfrågningar om att ta hand om olika historiska föremål.
Jag har fått tillbaka skolbänk, flygjacka, bilder osv.
Men i torsdags hade jag bokat träff med Per Gustafsson från Sundsvall ( bördig från Rundvik) och Roger Björklund ( vän med Per och förmedlare mellan oss)
Han har nämligen haft ett gevär i sina ägor efter att han ärvt det av sin mor, som ärvde det av sin man Severt Gustafsson, som fick det av Carl Wikström ( sin arbetsgivare)

Detta är skrivet av sonen Per Gustafsson som lämnas över till oss tillsammans med geväret.

En sommar dag under 20 talet seglade C Wikström med besättning i Stockholms skärgård. Man ankrade båten för att bada. Man upptäckte huggorm i vattnet, det var gott om huggorm under den tiden. 
C Wikström tog ett gevär för att skjuta ormen. Ett skott gick av i vattnet innan han hunnit sikta. Geväret upplevdes alldeles för lätt på avtryckaren. C Wikström tänkte kasta geväret i havet. 
Min far Severt Gustafsson som var besättningsman på segelbåten frågade om han kunde få geväret.
Och det fick han. 
Efter min fars död pluggades geväret och blev i min mors ägor. Sedan övertog det av mig Per Gustafsson. Om detta är något av intresse överlåter jag gärna geväret och vykort från familjen Wikström skrivna till min far Severt. 
Detta överlåtes till Olofsfsors bruksmuseum.

Per Gustafsson.

Jag tog inte bara emot ett Belgiskt gevär och denna historia, jag tog även emot flera vykort skrivna av familjen Wikström till Severt Gustafsson och foto på båten Carl Wikström.
Detta känns väldigt hedrande och fantastiskt.
Alla ur familjen Wikström som jag haft något att göra med känns så enkla och trevliga. Och de historier som Per Gustafsson berättar för mig, stärker verkligen den bilden ännu mera.

Nu måste jag till Polisen och se hur vi hanterar denna gåva, hitta en bra placering och gör något bra av detta.

Jag, Per Gustafsson och Roger Björklund avslutade dagen tillsammans med en förställning på Rundviksgården - Adak Ulla.
Det var 60 år sedan Per G varit inne i Rundviksgården.
Mycket intressant och trevlig dag!

Per Gustafsson överlämnar det Belgiska geväret till Olofsfors bruksmuseum

Vykort, berättelse och foto.

PRO grupperna blir yngre å yngre

I går var det en fantastiskt intensiv, rolig och spännande dag.
Tre grupper för guidning på samma dag, två av dom var PRO grupper från Örnsköldsvik och den andra var kulleträff på kullen ( ca 70st personer).

Första gruppen kom vid 10.30 ( 27 st) och ville ha en sittande guidning i hyttan, men dom blev så frälsta och intresserade av bruket ( och hade lite tid att slå ihjäl innan lunch) så jag fick öppna museet och dom blev kvar till strax före 12.

Samlade ihop projektor, duk, dator och sticka och ilade iväg till kullen, på deras första kullenträff  efter semestern. Jätte roligt. Jag hade blivit inbjuden med Kent Ottosson som trubadur, men eftersom han är sjukskriven fick musikskolan rycka in. Janne, Peter och Karin. Ni är bara bäst!
Där berättade jag om bruket och visade gamla bilder från bruket.
Det var väldigt kul och idel kändisar som lyssnade.

Sen var det bara att packa ihop och skynda tillbaka till bruket där en ny grupp på 48 st PRO:are var påväg in.
Dom ville också ha en sittande guidning i hyttan, men samma lika som på förmiddagen så låste jag upp museet och Håkan låste upp herrgården och dom fick köpa glass å dricka efteråt. Lite shopping i min lilla shop blev det också. Kul.
I den här gruppen fanns de flera som hade viss kännedom om bruket och släktskap till Forsbergs, ett smedssläkte på bruket. Så frågorna blev många och vi delade på historier och upplevelser.

Fantastisk dag, men man blir helt slut.
Detta är helt klart det roligaste i mitt jobb, utan tvekan. Men ....man kan bli stressad över andra arbetsuppgifter som inte hinns med.
En liten reflektion över dagen, jag tycker verkligen att Pro människorna blir yngre och yngre och man kan ibland stå och undra - är du arrangör eller är du verkligen pensionär? Dom är beresta, kunniga och alerta.

Tisdagen blev en ledigdag. ( som jag tillbringade på busplaneten med syskonbarn och barnbarn )
Så i morgon onsdag blir det att hugga tag i bokföring och ladda för en ny guidning vid 17.00 i morgon :)

Tack mina ( ja mina) fantastiska ferieungdomar för sommaren, ni är bäst!

Ja nu har mina fantastiska, ambitiösa, roliga, trevliga och helt unika feriearbetare slutat. Det har varit så roligt att jobba med er och hade jag bara haft obehindrat med pengar skulle jag anställa er alla.
Alfred skulle bli smed och hänga utställningar, Ida skulle få tjära broar och klippa gräs med Stina, Stina skulle få hålla i räkenskapen /ekonomin ( och vi andra skulle få ha hörselkåpor på då) och fixa med fönster ( om alla hammare är utom syhåll) ) Oscar skulle få vara vår allt i allo, men med ansvar för blommor, plantering och korvförsäljning, Michelle skulle få måla väggar och bord och fnittra oss alla andra glada, Wilma skulle få  fota galenskaper, hänga utställningar med Alfred och rensa rabatter, Elias och Emilia har jag ju tyvärr inte fått ärna att arbeta med, men....efter att ha kollat med mina arbetskamraterna så skulle dom få lära oss andra att skrapa både broar och annat ( så dom slipper det  :) )
Ni har varit så bra och jag är så säker att ni kommer att lyckas med det ni tar er för.
Ni har lagt ribban ända upp i himmelen för nästa gäng ferieungdomar sommaren 2016. Oj oj, det blir inte kul att vara dom.
Vi måste nu bara hitta ett bra datum för lite skräckfilm i hyttan...........som avslut på sommaren/ säsongen.
Jag har ju fler bilder på de flesta ungdomarna, men på en annan dator :(

I dag har jag haft en super dag och det beror bara på att jag fått guida och den fantastiska guidegrupp jag fick äran att visa runt. Närmare bestämt elva stycken.
Det är sååå roligt! Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det, men jag blir själv lika förvånad varje gång jag har guidat och känner den enorma lycka det ger mig.
Jag säger det igen, jag har det bästa jobb man kan ha. Sant!

På fredag ska jag få guida två gånger på samma dag. Sista gänget är ca 30 st lärare. Hmmm, det blir spännande. Är dom bara hälften så duktiga som de 63 st nior / elever jag guidade i juni, så är jag nöjd.
Spännande värre !
Längtar.... så sjukt. När ska detta bara bli en arbetsuppgift bland alla andra? Känns som aldrig.



Här rengörs båten av Stina och Ida

Michelle och Oscar målar

Som nyförälskad efter semestern

Ja, nu är första dagen på jobbet gjord. Å det känns faktiskt jätte roligt att vara tillbaka. Inte för att jag inte haft trevligt på semestern, utan för att Olofsfors bruk är bara den absolut bästa, roligaste, finaste arbetsplats man kan tänka sig. Man blir som nyförälskad när man kommer tillbaka och man kommer tillbak med nya idéer, tankar och man vill bara fortsätt utveckla saker och ting.

Semestern började med att vi for på vernissages hos Ulf Lundh i Huddinge. Han som byggt en liten herrgård och anlitat fyra konstnärer som haft utställning i var sitt rum på övervåningen och inrett huset med design möbler. Efter vernissages skulle han lägga ut huset till försäljning. Det var sååå roligt att få vara med och Norea Marklund vår guide på Olofsfors var också där med sin familj och tittade. Ni som följt min blogg vet att jag och Norea träffade denna Ulf på bruket förra året och nu ringde han och ville att jag skulle komma på vernissagen och då ringde jag Norea och bad att hon skulle haka på.

Vi har också hittat och tittat på ett slott som när vi släktforskare som mest i julas dök upp i släktträdet. Det slottet har alltså tillhört släkt till Pether för väldigt många år sedan, eller släkt med släkt och låg i Gränna. Vi försökte kräva tillbaka det, men det blev tvärstop och vi fick allt cykla därifrån. Men det var väldigt kul att se och påväg tillbaka till husbilen hittade vi ett alldeles fantastiskt vattenfall och by som var som en sagoby. Så nog fick vi med oss något därifrån alltid.

Sen har jag varit på  Huseby bruk utanför Växsjö i Alvesta kommun. Jag blev först helt klart bländad av deras storlek och vackra trädgård. Och tänkte länge att detta är det första bruk som kan mäta sig med OF. Men efter en guidning och många timmars vandring, så blev jag mera tveksam. Dom hade faktiskt bara byggnader och skal kvar till stor del, inga industriminnen. Så det blev svårt att jämföra. Vi har ju så mycket kvar av det gamla, fungerande räckhammare, blåsmaskin, kättingsmedja stora delar i hyttan kvar osv. Deras smedja var en modern butik och det gjorde att det blev två väldigt olika bruk som inte går att jämföra med varandra.
Men jag snodde några idéer som jag ska överföra på OF.
Helt klart sevärt och guidningen i herrgården /slottet var mycket intressant.

I dag guidade Norea tre personer och en var en tjej från USA, så hon fick mixa /hoppa mellan svenska och engelska. Men är det någon som klarar det så är det Norea. Tänk, hon är typ sexton år och detta är tredje året hon guidar hos oss. Det är faktiskt helt otroligt. Hon är så bra och jag är så glad att hon vill jobba hos oss. Otroligt duktig tjej.

I morgon får jag äntligen träffa våra också så duktiga ferieungdomar. Jag har nämligen träffat dom i början på säsongen och under bruketsdag då dom jobbade.
Så jag längtar redan till i morgon, då jag finns på plats kl 08.00.

p.s
Bilderna kommer lite huller om buller.

Slottet som Pether så ville ärva, men icke sa nicke - UT

Men vi fick gärna gå runt och titta

Nog ser han sugen ut på att stanna? 

Karl Malstens stolar som fyra konstnärer motvilligt målade på ( några i allafall) 

Upphovsmannen till vernissagesen och till herrgårdsbygget, Ulf Lundh

Norea Marklund på vernissages i Huddinge

Den "lilla" Herrgården i Huddinge

Huseby Bruk

Bilder från Huseby Bruk

Fantastiskt fall som vi cyklade på under semestern. Magsikt!

Nalta eljesta människor, jag fått förmånen att träffa

Man kan nästan säga att jobbet förföljer mig på semestern och under ledigheter.
Måste bara få berätta om två händelser som hänt pga av mitt fantastiska jobb på bruket.

Berättelse nr 1 - midsommar.
På midsommar tog jag, min sambo och flera till med oss några invandrarkvinnor som bor i kommunen till Åbergsgården för midsommarfirande. Det var jätte trevligt!
När jag kom hem så gick jag direkt ut med hunden som varit inne flera timmar ensam.
När jag gått förbi levarbäcken påväg tillbaka hem så stannade en bil på andra sidan vägen. Ur bilen klev Ellen Tederbring ( som varit lucia på bruket och jobbar bla på Häggströms modehus)  hon kom i midsommarkrans och kramade om mig och önskade mig en glad midsommar.  Jag sa detsamma och vi småpratade. Jag förstod inte direkt att det var just för mig hon stannade av, utan undrade hela tiden var hon var påväg.
Sen lämnade hon över en påse med något i och sa att hon gjort en chansning. Jag förstod ingenting. Då sa hon - du har ju varit in på Häggström och frågat efter en kornblå transparent skjorta, flera gånger. Jo, erkände jag och ni fick aldrig aldrig in någon som jag ville ha.
Då fortsatte hon - när jag och mamma var på rödakorset i Umeå så såg jag en blå skjorta och sa till mamma att en sådan skjorta vill Olofsfors Åsa ha.
Å jag köpte den åt dig. Så räckte hon över påsen, men exakta en sådan skjorta jag sökt.
Jag blev helt ställd av hennes vänlighet och ovanlighet och lite smått chockad. Hon skrattade och åkte iväg för att fortsätta sitt midsommarfirande på gräddhyllan.
Där stod jag med en påse i handen och hunden i den andra och började gå hem. Lite smått chockad över vad som hänt. Ellen är en sån ovanligt, fantastisk människa. Jag är så glad över att jag lärt känna henne via Olofsfors ( och Häggströms), denna fantastiskt ovanliga lilla människa.

Berättelse nr 2
Förra sommaren guidade jag ett sällskap där Ulf Lundh ingick. Efter guidningen så fick jag sånt beröm av Ulf för min pedagogiska guidning, Och vi pratade efter om hans vännina som också var guide och hur mycket vi skulle ha att prata om. Dagen efter hade han bett att Norea ( sommarjobbare) att fixa en blomma till mig som uppskattning av gudingen.
Han berättade också om en dröm som han höll på försöka uppfylla. Bygga ett stort herrgårdsliknande hus på en tomt bredvid sitt hus och inreda detta med bla konst och möbler och sälja till någon som han verkligen kunde tänka sig att få som granne. ( förkortade version)
Jag har tänkt ibland och undrat om Ulf lyckades med sin dröm.
I dag ringde han.
Ulf bjöd mig på vernissages den 18-19 juli i Huddinge. Huset var klart och inredningen påväg. Han hade varit med i en tidning och just fotat huset som han byggt. Han skickade det till mig.
Helt otroligt!
Å jag blev inbjuden.
Han minns att att berättat att jag och sambon brukade åka runt i Sverige i husbil och tänkte att vi kanske var i närheten då.
Så grymt spännande! Och vilken ovanlig människa. Som han kämpat för att få till detta och vilken ovanlig människa.  Ulf och Ellen borde träffas

Å tänk, jag hade skjortan på mig när Ulf ringde i dag.

Herrgårdsliknande bygget i Huddinge

Tidningsreportaget 

Min blåa skjorta :)

Ett ovanligt sommarjobb eller?

Nu har säsongen satt igång och bruket börjar bli besökt.
I år har vi förmånen att få ha sommarjobbare på bruket och det är så roligt och jag tror att dom känner att dom verkligen gör skillnad.
Här om dagen hade jag fått för mig att vi skulle tvätta /skölja av många meter tyg som hänger där masugnen stått, för att symbolisera eldflammor som tidigare härjat i masugnen.
Vi har ju en strömmande å som säkert kan göra lite nytta, tänkte jag. Sagt och gjort så bar dom ner tyget i ån och påbörjade sköljandet.
Jag var tyvärr upptagen just då, men jag gav Matilda kameran och sa att det måste dokumenteras. Det värsta sceneriet hade varit om Alfred och Jonny hamnat i vattnet eller blev tvungna att släppa tyget och sen simma efter. Å det vill man ju ha på kort. ( nästan ett önsketänkande)
Men inget hände, men man kan konstatera att arbetsuppgifterna är nog en aningens ovanliga periodvis.
En besökare som såg händelsen från håll frågade om vi höll på med färgning av tyg här på bruket?
Jag frågade hur han kunde tro det? Och då pekade han på Jonny och Alfred som bar tyg :) Då fick jag förklara.

I dag när jag gick och stoppade en kuvert på brevlådan, kan man verkligen inte låta bli att slås av miljön man får förmånaen att jobba i . Det är nästan vackert överallt. Tog några foton som bevis om någon skulle tro att jag överdrev.

Sen gick jag en sväng och tittade till ferieungdomarna som just nu målar och rensar rabatter. Dom är sååå duktiga.
Jag är super glada att få ha er här.