John Jennings Kalmar

Det är väldigt svårt att släppa jobbet helt och hållet, när man titt som tätt blir påmind.
När vi kommit från Öland och parkerat husbilen vid hamnen i Kalmar, så skulle vi ut och äta på kvällen.
Vad ligger för ankare vid hamnen om inte en båt som heter - John Jennings. Vid platsen så stod också en liten förklaring till var båten hade varit/ägare osv.
Det satt tre personer ombord och jag blev ju väldigt sugen på att prata med dom och fråga vad dom visste om John Jennings osv. Men dom såg lite bistra och inte så pratsugna ut så jag lät det vara. Ja, lite ångest har jag, men ......så förblev det, ett mysterium.

Back on track

Mina två första veckor på semestern var jag helt bortkopplad från jobbet/telefonen och det var ganska skönt. Kan bero på att vi varit i bla Dannmark och haft - ingen uppkoppling. Eller att det var mitt under högsäsong och allt bara rullade på med semestrar och resande för folk.
Men nu börjar telefonen ringa, förberedelser för styrelsemöten och andra möten i augusti börjar ligga på trots semester, projektskrivningar som måste tas tag i omgående osv.
Å då tänkte jag...nu kan jag kanske skriva lite i bloggen också, som jag faktiskt har saknat under semestern.
Jag känner mig fulladdad efter en otroligt härlig semester och har hittat några saker under resan som jag vill förverkliga på bruket.  En enkel trälek anordning (se bild) och en häng hörna /myshörna på bruket. (utförligare beskrivning kommer)
Känns kul och inspirerade, men jag vet inte inte om killarna på jobbet tycker det lika kul att jag kommer tillbaka med alla möjliga idéer. :)
Vi får se!

Kan väl vara kul?

Sista dagen innan semester

Nu på morgonen har fyra av mina gäster som varit en hel vecka på bruket checkat ut. Dessa gäster har jag inte riktigt känt av, tre jobbade på OFAB och for tidigt på morgonen och kom hem till bruket när jag slutat och den fjärde var också i Järnäsklubb hela dagar och kom bara hit och sov. Men dom har lämnat många saker och tankar efter sig.
En av killarna (Pontus) ringde tidigt i morse och talade om var dom lämnade sina nycklar och berättade sen att han var så väldigt bekymrad över en katt som följt med dom hela veckan. Grå kattunge med vita tassar, han hade nog nästan inte lust att åka ifrån den. När dom gick till OFAB på morgonen så följde katten med och väntade tills dom skulle hem igen och gick med dom tillbaka. Jag lovade Pontus att göra allt för att katten ska hitta sin ägare, så att dom lugnt kunde åka härifrån.
Och min andra gäst lämnade lite småpynt som hon hade köpt för att piffa upp rummet hon hyrde här och det lämnade hon kvar :)
Man får säga vad man vill, men de flesta människorna man möter är väldigt omtänksamma och vänliga.

Ni glömmer väl inte loppishelgen i Olofsfors nu i helgen.

p.s ägaren till katten är hittat. Han hette också Pontus :)

Nu ska ni alla ha en trevlig sommar på bruket! Jag kastar in handduken för ett tag :)

Loppis i morgon i gamla krogen, på övriga bruket både lördag och söndag.

Dan före dan före semester

I natt har vi haft tre damer som övernattade hos oss, som är ute på en liten cykelsemester. Startade i Hörnefors och har nu cyklat runt lite. Besökte i går Järnäsklubb och sov då på Levar Hotell. Nu skulle dom snart skiljas åt, detta hade dom gjort i ca tio ås tid. Blev inspirerad, får se om man gör en cykeltur innan sommaren är över.

Ja nu har nedräkningen verkligen börjat inför semestern. Känns både bra och dåligt, man måste få komma ifrån sitt jobb så är det bara. Men samtidigt så vet man vilka spännande möten man missar och inte minst skrivandet i bloggen. Det har blivit lite som en väldigt kul och stimulerade grej det där med blogg.  Men eftersom jag ofta besöker andra sevärdheter och andra järnbruk på semestern, så kan jag ju faktiskt dela med mig av dom också.
Men det har verkligen varit en jätte bra säsong, säger jag precis som om den var över. Men jätte intressanta utställningar, roliga evenemang, vi fick till barnsmide under juli månad (har varit jätte uppskattat) otroligt många trevliga/intressanta mötet, nya äventyrsstigen har varit uppskattad, ja.... jag är super nöjd med säsongen än så länge. Jag har inte känt - det måste jag/vi rätta till. utan där kan vi vidare utveckla, det kan vi komplettera med nästa säsong. och då känns det som att det varit en bra mötesplats för folk.

I dag dök min vän sjökaptenen upp och jag fick en chans att tacka för blomman. Jag var säker på att jag aldrig skulle få tacka.
Han håller på med ett så spännande projekt hemma i Stockholm som rör konst, (han är super konst intresserad)  husbygge m.m., det kommer jag att följa med spänning. Och kanske kan vi sy ihop en träff i Stockholm någon gång med hans väninna - guiden, som han är så säker på att vi skulle ha mycket att prata om. Kul!

Nu på em kom Stefan Markström in cyklade på bruksinformationen och bjud upp mig till ateljén att titta på hans senaste verk. Se bilderna!








Kapten Ulf har slagit till

Dagen började kl 08,00 med att jag och Sören städade i festlokalen, hallen, toaletter och bardelen i ladugården. Sören dammsugande, jag skurade och så hjälptes vi åt att plocka bort saker som hamnat på fel ställe av en eller annan orsak. Så jätte skönt.
Nu när jag börjat nedräkningen inför semestern, så är det så mycket som jag vill ha gjort innan jag försvinner från bruket ett tag. Inskola Marita (hon som driver herrgården) att sköta boende konferens när jag är borta, träna Norea som står  i informationen och guidar hur man  trycker upp informationsblad, öppnar och stänger alla lokaler, växelkassor, vad som ska städas osv. Men jag ser klart och tydligt att jag kan gå utan att oroa mig.

Efter vi hade städat och satt och ner för att ta en kopp kaffe, så kom Norea och skulle börja sitt skift. Det som var lite ovanlig var att hon bar en stor orkidé, jag hann tänka att hon skulle nog någonstans efter jobbet eller nått.
Men hon räcker över blomman till mig och hälsar att den är från kapten Ulf. Han som jag skrev om i går - säsongens skönaste grabb och han som tackade för en inlevelsefull/engagerad guidning.
Han hade alltså just innan han for tagit Norea åt sidan och frågat om hon jobbade i morgon, ja svarade hon. Då hade han bett henne köpa en blomma till mig.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅåååååååååå, man får nästan ont i hjärtat.
Mötet men Ulf var ett sånt där mötena som man känner är på riktigt, man känner att det klickar, man känner att man förstår varandra eller blir nyfikna på varandra och skulle gärna ha suttit ner med en kopp kaffe och delat tankar. För det var inte bara så att han gick guidningen, vi hann prata om rädslor, mod, barn och massa annat.
Det som känns lite jobbigt är att jag inte vet vad han eller hans familj heter förutom Ulf och bor i Stockholm och har varit sjökapten. Kan ni gissa hur många som heter Ulf i Stockholm? 7379 st och 156  st på företagssidan. Jag kan bara hoppas att han eller någon ur hans familj läser detta och att jag får framföra ett stort TACK ! Jag blev glad, rörd och faktiskt stolt att samtalet och berättelsen (guidningen) berörde så.

Har jag det bästa jobbet eller?

I dag har våra Norska övernattare lämnat oss. Det blev faktiskt lite ledsamt, från bådas håll. Dom har bott här i tre nätter och varit så fantastiskt trevliga. Innan dom åkte så blev vi vänner på facebook, för att dom skulle kunna följa vad som händer på bruket , hålla kontakt med oss och visa sin vänner. Och dom hade redan bestämt att göra detta till ett årligt evenemang - Olofsfors bruk. Visst är det lycka?

Nu när Norea har kommit hit och bemannar informationen så har man blivit lite friare, så nu på förmiddagen har jag och Sören satt upp nya gardinstänger i två rum och hängt upp mörkläggningsgardiner. Så jätte bra uppfinning. Ljusa gradiner som blir väldigt mörka när man drar åt dom och håller värmen på avstånd ( tror jag)
Det blev jätte bra!

Sen har jag haft säsongens häftigast människa med på guidningen i dag. Ulf, sjökapten från Malmö men bodde nu i Stockholm. Jätte intressant människa och jätte intresserad av vår industrihistoria. När jag tackade för mig och skulle släppa guidegruppen, så tog Ulf till orda. Han tackade för den mest engagerade guide han någonsin lyssnat till och han förstod att jag verkligen brann för bruket. Han hoppades att jag hade en rik man så att jag skulle kunna fortsätta guida och inte vara beroende av pengarna. Det var väl väldigt snällt sagt? Han önskade också att jag skulle få träffa hans vänner som också var guide, han trodde vi skulle kunna prata länge om allt möjligt :)
När gruppen stod i hyttan så började regnet vräka ner, det ökade, ökade och ökade tills vi började skratta. För jag hördes knappt när regnet slog mot plåttaket. Men ingen var gjord av socker, så vi överlevde.

Tänk vad jag får träffa många fantastiska människor, jag är så tacksam att jag har det jobb jag har. Vissa dagar känner jag mig så nöjd med dagen och kunde först inte riktigt räkna ut vilken skillnad det var på dag och dag. Det kunde varit mycket folk och bra väder bägge dagarna. Men i dag slog det mig, när jag ha fått guida då går jag hem med ett leende på läpparna. För då har jag fått förmedla till någon det jag själv verkligen brinner för - Olofsfors bruks historia. Låter kanske löjligt och lite fånigt, men det är nästan det bästa jag gör.
Och när någon som Ulf säger att - jag verkligen ser och hör att detta är något du tycker om, så känner jag mig nöjd. Berättelsen har nått fram.

Mycket bra dag, på många sätt.

Regndroppar på rutan

SmedenTure Bergmarks barn barns barn - Norea

I dag har Norea Marklund börjat sin tvåveckors anställning på bruket, som guide och stå i Bruksinformationen.
Norea jobbade som guide hos oss i fjol också. Det är så bra att ha någon i bruksinformationen som vet mycket om bruket.
Det som är speciellt med Norea är att hon är barn barns barn till smeden Ture Bergmark som jobbat på Olofsfors bruk. Hennes mormor Elsa har alltså vuxit upp som smedsbarn på bruket och minns mycket väl livet på bruket. Elsas mamma Beda Bergmark har också vuxit upp på bruket, så det finns flerårig historia som Norea kan ta del av.
Elsa har berättat mycket för Norea om livet och hennes guidningar bygger lite på mormor Elsas berättelser som vi andra inte vet något om :)
Sen det andra som jag tycker är väldigt speciellt med Norea är att hon är väldigt modig, hon är nämligen bara 15 år och guidar. I fjol var hon alltså 14 år och guidade ??? Va?  Helt otroligt. Bara att vara så intresserad av sin bakgrund, historien och sen också vilja förmedla det till andra. Det tycker jag är väldigt modigt. Det är inte många som känner sig bekväma att prata i grupp och ansvara för att gruppen får en bra upplevelse.
Kul att hon har kommit tillbaka!

Här står Norea med sin mormors pappa Ture Bergmark!

Söndag på bruket /Motor Jonsson

I dag har det varit vad man skulle kunna kalla en toppendag. Trevliga människor, många människor, intresserade männiksor och en allmän mysig stämning på bruket.
Innan kl. 13 i dag hade jag både haft besök från Tyskland, Finland, Norge, Dannmark och Sverige. Va? Visst är det fantastiskt.
Frågan är de om det hinner komma något fler land/nationalitet innan dagen är slut?

Dagens guidning bestod av 4 norrmän/kvinnor som faktiskt också bor här på bruket och två svenskar. Jätte trevlig grupp. Man skulle verkligen vilja att guidningen tog tre timmar, istället för en timme. När dom är så intresserade och har tid så skulle man vilja krypa in i alla omöjliga och möjliga hål och visa överallt. Men, men det går ju inte. Men kul guidning. Men....  när jag stod i museet och berättade om en kille i Rundvik som hade hittat en järntacka på sin gård som vi skulle få, så exakt då dyker han upp i dörren. Det blev nästan lite läskigt. Jag fann mig och sa att det var inövat - han kom verkligen som på beställning :)

Ni glömmer väl inte kvällen föreställning i hyttan - Motor Jonsson, men Marianne Folkedotter och Hannes Sigfridsson. Dom riggar för fullt och gör sig hemmastadda framför utställningen som hänger där :)

Ljudteknikern Anders Wikström, trummisen Hannes Sigfridsson och berättaren/ uppläsaren Marianne Folkedotter om ni ser krypa ihop bredvid en högtalare.

Lördag på bruket

I dag håller våra konstnärstjejer på att packa ihop och dom åker en efter en ifrån oss. Siste tjejen åker i morgon. Känns lite tråkigt faktiskt, dom har som blivit en del av oss och bruket, dom har varit med när vi sett film i hyttan och olika fester, så lite tomt blir det.
Men deras utställning i hyttan hänger kvar hela säsongen och den i ladugården hela nästa vecka. Så även om brudarna sprids med vinden så finns deras konstverk kvar ett tag till.

Det har varit en lugn dag, jag kunde till och med gå och äta lunch på herrgården. (vid 14,30) Det hör inte till vanligheterna en lördag när man är själv. Jag tog en hamburgartallrik - jätte god! Det är skillnad på hamburgare och hamburgare kan jag lova.

Jag har försökt fånga deras utställning på bild, den som hänger i hyttan.....men det var jätte svårt. Men jag hoppas att det väcker så pass mycket nyfikenhet att ni kommer förbi och tittar själva.

 

 

 

 

Film i hyttan

I dag har jag faktiskt varit ledig för första gången på gud vet när :) Skönt, man behöver få se något annat än vackra byggnader och trevligt folk. Så jag åkte till Umeå och trängdes med svettiga, irriterade turister och såg på nybyggda byggnader som inte på något sätt kan liknas med Olofsfors bruk. Så i morgon kommer jag att uppskatta våra fantastiska byggnader igen :)

Men jag måste få berätta vad vi gjorde i går kväll.
Jo vi såg skräckfilm i hyttan ! Jo - applåder tack! Det är det nog inte alla som törs :)
Vi brukar vi som jobbar på Olofsfors bruk, aktörer på bruket, boende på Olofsfors och några till, se film i hyttan. Det är väldigt speciellt. Varje gång har vi sagt att vi ska se en skräckfilm, men det har alltid slutat med en tecknad eller svensk snäll film. Nu morskade vi upp oss och slog till med en svensk skräckfilm - frostbiten. Det var en lämpligt läskig film, lite humoristisk, några överrasknings moment och en viss spänning. Så med filtar, chips och dricka så samlades ett tjugotal personer och trotsade rädslan.
Vi brukar se på hösten när det blivit lite mörkare, men i år ville jag att våra konstnärer som bor på bruket och personalen som jobbar på kafé Anno och som också bor här, skulle få vara med.
Jag skulle tro att vi hinner mer några fler filmkvällar innan kylan biter på så att man inte kan sitta still i två timmar.