En bild kan säga mer än tusen ord

Ibland behövs inga ord, en bild kan räcka!
Men...det är ju roligt med ord också, så....... visst är det vackert?
Jag uppmanar er att ta era kameror, mobiler och gå omkring i Olofsfors. Det finns ofantligt många motiv, vinklar och miljöer att fota i. Man undrar ibland hur många som har vackra bilder från Olofsfors i sina datorer eller fotoalbum. Under säsongen så går det inte en dag utan att man ser någon som försöker hitta den perfekta vinkeln med sin kamera.
Skolan borde förlägga sina teckningstimmar i Olofsfors, rita hus, rita träd eller kolla efter färger. Och historielektioner, och samhällskunskapen, och matlagningskurser, och jämställdhetsdiskussionen, och ...ja ni förstår vad jag menar. Jag uppmanar ett närmare samarbete med skolan, det finns så mycket att lära och se här på bruket. Ett av Sveriges mest välbevarade bruk! Nyttja det.......

Fånga studenterna och placera dom på bruket

I dag har jag haft besök av tidigare kollega, som vill göra ett arbete på slaggstenens färg. Hon går en universitets utbildning inom textil och eftersom hon arbetet ett period på bruket så känner hon till slaggstens fantastiska färg och dess olika kulörer. Ni som följt min blogg vet att jag funderat mycket på slaggstens färg och hur den kommer till. Så jag var genast intresserad.
Det är så roligt när det finns människor som vill använda bruket som grund till olika projekt/ studentjobb osv.
Sedan jag börjat här år 2012, så har vi haft tre studenter som nyttjat bruket till sitt arbete.
Först studenter vid manusutbildningen för film. tv och ny medier, institution för kultur och media vetenskap (Umeå universitet)  som gjorde filmen som ligger på vår hemsida, sedan Daniel Grankvist från Göterborgs universitet som gjorde ett studentjobb om köksträdgården, Albin Fahlén som gjorde ett arbete om vattenkraft och dammarna och nu då Caroline Karlsdotter och slaggstenens färg överfört till textil.
Snacka om vinn vinn situation.
Filmen har legat på hemsidan sedan 2012 och där man får en bild av vad som kan hända på Olofsfors bruk ( den är jätte fin). Daniel Grankvist hade sommaren 2013 en köksträdsgårdsutställning på bruket och trädgårdsguidningar. Han har även engagerat sig tillsammans med Carolina Linné i att återskapa äppellunden som funnits här tidigare, så nu har vi 9 st äppelträd planterade.
Albin Fahléns arbete är ett underlag om vi skulle vilja titta på att producera egen el via vattenkraft och Caroline Karlsdotterns arbete kanske, kanske blir en textil utställning :) Det är inget hon sagt själv, men kan ju alltid hoppas.
Vi kanske kan kombinera våra gamla bilder (se nedan) där vi ser slaggsten med ett nytt tänk och färg i textiler. Den som lever får se......

Slaggsten i svartvitt

Slaggsten i färg

Kottkrossen i kvarnen

Efter att ha brottats med en ny projektbeskrivning, budget osv och efter personalmöte då vi avhandlat både det ena och det andra, så smet jag ut för att fota lite höstfärger igen. Vissa höstfärger tas verkligen igen på de gula fönsterkarmarna på bla hyttan och färgerna "gifter sig" :) Det är vackert, men absolut på sista versen, snart faller löven.
Runt tvättstugan var det som om det brann i gult och organges. Jag smög omkring och försökte hitta bra vinkel och bra löv.
Plötsligt kom svärfar som sköter kvarnen förbi och låste upp portarna till kvarnen. Jag tog tillfället i akt och sprang in och tittade.
Jag har hört talas om att det finns en kottkross på tredjevåningen och en stor kott tork. Först
torkade man kottarna och sen krossade man dom så att fröna kom ut. Sen sådde man. Torken tar upp nästan hela rummet på övervångingen, medan krossen ser ut som en liten mangel.
Jätte intressant. Nu har jag det med egna ögon.

Sen... så klart hade en fågel tagit sig in och flög omkring på övervåningen och jag med min fågelfobi fick kasta mig ner för trappen och ut.
Men när mjölnaren öppnade bägge portarna så hittade fågelstackarn ut i det fria.

 

 

 

 

 

 

 

Kottkross

Kott tork

 

Höstfärger

Idag har "grabbarna" börjat flytta in utemöbler och andra sommarrelaterade saker.
Och nu tänker ni, vad kan det vara - sommarrelaterade saker ?
Jo det kan vara papperskorgar, krattor, ankarna som står som dekorer utanför bruksinformationen, bord som står på verandan osv.

När jag i dag vid lunch gick med ett protokoll till en ur styrelsen som bor på bruket, då tänkte jag så otroligt vackra färger hösten bjuder på, men under väldigt kort period. För snart tappas löven och allt blir kalt. Så det är verkligen nu man ska ut och njuta av höstens fantastiska färgpalett.
Och bruket är verkligen vacker under hösten, förstår om ni behöver bildbevis...så här kommer det!

Bagarstugan

Hipp hipp hurra

I dag har vi firat två saker med tårta kan man säga , Kent Ottosson som fyllde år i går - HIPP HIPP HURRA och att vi fått lite förstärkning i form av en praktikant - Carina Olofsson..JIPPI JIPPI.
Dessa två firanden är både kul och tråkigt på samma gång. Tråkigt för att Kent i och med denna födelsedag är ett år närmare pensionen och kul för att det är alltid roligt att få nya arbetskamrater och en behövlig förstärkning.
Just nu håller Carina på att grotta in sig i julmarknads uppgifter och sortera, få lite koll på vad som kommer att krävas för att klara den uppgiften. Det kommer att bli jätte bra!

Idag röjjer Jonny och Sören runt om på bruksområdet. Jag tyckte att dom i dag fick det bäst, ute i detta fantastiska väder. Men ....jag har försökt prata i mobil inne i kontoret och det går inte (bryter hela tiden), så det var bara att gå ut och stå och prata ute. Efter 37 min blev det kallt  :) skulle tagit med mig jackan.

När jag pratade ute såg jag en fotograf smygande omkring på bruket och fotade överallt. Det är ju fantastiskt att folk vill fota på Olofsfors bruk, men man undrar varför och för vem.
Det visade sig att en grupp forskare som ska ha konferens på bruket hade beställt av en byrå att fota forskarna som visade sig vara från hela världen. Kul! Man undrar vart det kommer att publiceras.

Kent Ottosson - GRATTIS!

Carina börjar lite försiktigt och visar ryggen.

Tid för reflextion

Ja då var det måndag morgon igen.
Det är en väldigt märklig situation att plötsligt jobba halvtid.
Det påverkar jobbet och en som person mer än vad man tror.
Jag tror att alla som arbetat som intendent här på Olofsfors bruksmuseum känner igen sig i beskrivningen att man bär hela bruket på sin axlar. Att stegen från att driva ett eget företag, från att ha arbetat på bruket som intendent är minimalt. Och det är nog mera en känsla än en sanning. Men man blir oersättlig i känslan på något vis. Gör inte jag detta vem gör det då? Om inte jag bryr mig, vem bryr sig då? Om inte jag ser till att bruket utvecklas, vem utvecklar det då? Vem ser till att besökarna vill återkomma, om inte jag gör det? Ja ni förstår känslan.
Men med att vara borta från bruket halvtid, så kryper en ångest på,  men också en känsla av att släppa taget. Bruket står kvar och ser ganska sig likt ut, även om jag varit borta i 2,5 dag.
Nu måste jag fokusera på det som är viktigt, så att min tid blir så effektiv som möjlig. Även om jag knappt vet vilka arbetsuppgifter jag släppt, så har jag släppt. Jag kan inte göra allt jag gjort på 100 % på 50 %.

Sen dyker plötslig ett privatliv upp som fått stå åt sidan under en längre period, man har fått föra in träffar med släkt och vänner i kalendern för att hinna med.
Nu har jag två torsdagar på raken åkt in till Umeå för att hälsa på min son och strosa på stan, med min dotter och mittbarnbarn. Jätte lyxigt och balsam för själen.
Jag har påbörjat en home make over i köket som jag väntat på så länge. Jag kan nyttja helgerna till något kul, inte bara ligga och dö framför tv:n.

Förstå mig rätt nu, det kanske låter som om jag varit fånge i mitt jobb. Å det har jag inte. Men det är ett otroligt intensivt, roligt, intressant, utvecklande jobb som man lätt slukas av. Och det är så lätt att säga att man måste se jobbet som ett jobb, men det är lättare sagt än gjort.
Jag, sa så till Lennart Olofsson som jobbade här tidigare -  det är bara ett jobb Lennart, du måste se det så.
Men..jag vet faktiskt inte vad som händer eller var det börjar att ändras ???
Samtidigt som man har den mest fantastiska arbetsplats, så slukar den en helt och hållet och alla ens tankar och sinne finns i Olofsfors.
Det är jätte konstigt!

Men nu vecka för vecka, så känner man mer och mer att - detta är ett jobb. Man kan inte hur länge som helst ge bort hela Åsa. Och det är denna halvtid som gett den distansen och ett liv utanför bruksområdet. Det är både otroligt skönt och skrämmande. Nästan lika skrämmande som att sjunga med Caroline af Ugglas :)

Flytta in

I dag fick man i all hast leta fram vantar och skrapa bilrutan.
Hösten är här.
Vädret ser helt fantastiskt ut när jag sitter på min kontorsstol och tittar ut. Men kommer man ut så vill man ganska snabbt in. Det biter på i fingrarna och känns betydligt kallare än vad det ser ut som. Men luften är lätt att andas.

I dag klipps gräsmattan på bruket för sista gången i år och jag har plockat in alla uteblommor,men en förhoppning att kunna få dom att överleva till nästa säsong. (jag har inte gröna fingrar)
Så mitt kontor /bruksinformationen börjar likna en blomsteraffär.

I dag förbereder jag lite papper som måste vara med på styrelsemötet i morgon och julmarknadsanmälningen som måste gå ut på webben senast måndag.
Ska på em prata med personer angående lucia också. Det närmar sig och sångövningarna måste påbörjas.
KL 13,30 ska jag träffa arbetsförmedlingen och en som gärna vill göra praktik här på bruket.
Så då får vi se hur det går. Alltid bra med en extra hand och kan man hjälpa till så att personer får en trevligare vardag /rutiner osv inte mig emot.
Vårt lilla tisdags möte är avklarat och arbetsuppgifter fördelade och det vi missat från förra mötet fixat bla (infoskylt på dörren )

Klä upp sig eller klä ut sig, det är frågan.

Dom som flyttar in till Nordmaling blir erbjudna att åka med på en busstur genom delar av kommunen och i år då börjar man med en guidtur på Olofsfors bruk och fortsatte  sedan ut i kommunen med bussen, Järnäsklubb närmare bestämt.
Så till tolv i dag hade kommunen bokat guidning.

Som vanligt så tar jag på mig guidekläderna.
När jag står där på kontoret och byter om kan jag inte låta bli att undra varför jag gör det? Borde det inte gå lika bra med mina privata kläder, eller? Vad händer när man tar på sig liknande kläder som mjölkerskorna hade på bruket under 1800-talet? Vad händer med mig och vad händer med besökarna / åskådarna? Det kan man verkligen undra.
Till saken hör att jag verkligen älskar kläder i alla former och jag njuter av att se kostymfilmer.
När jag själv går på guidetur så uppskattar jag om guiden är tidsenligt klädd.
Men jag vet inte om det är hela sanningen.

Det är inte bara för skoj och på lust som jag fick Norrlandsoperan att fixa baroquekläder till Nordmaling baroque & beyond festival( från operan i Stockholm), som vi hade i augusti/september i kommunen. Jag tycker verkligen att det har betydelse, med helhet och att känna sig bekväm.
Det kan tyckas konstigt för många att det känns bättre att stå med en 1600 - tals klänning i insläppet på baroquen än en t-shirt med baroquetryck på.
Bättre att stå i en 50 - tals klänning i insläppet på - när rocken kom till Sveg, än vanliga kläder. Medeltidsklänning när jag skulle ha medeltida lekar med gamla Pumpex osv.
Ja ni förstår.
Det är säkert otroligt pinsamt för många, men NÄÄ.
Jag vet inte hur det kommer sig, men det känns bara så mycket bättre att försöka förstora känslan man vill förmedla. Jag har en roll i insläppet oavsett jag har tidsenlig klädsel på mig eller inte, jag ansvarar för att första mötet blir bra. Så varför inte löpa linan fullt ut? Bjuda på en upplevelse.
Det är så j..kla kul!

Så är det även med gudingen, folk har betalat för att få höra historien på Olofsfors bruk och om jag smälter in i byggnaderna och miljön och lyckas förstärker upplevelsen, så gör jag det mer än gärna. Kläderna kanske gör att jag lättare går in i en roll, kommer ihåg alla fakta osv.
Sen finns det säkert förklaringar i leklust, bra självförtroende, intresse för kläder, att lätt och lagom aldrig har varit min grej osv
Eller?
Kanske är det så enkelt att jag är bara snäppet barnsligare än gemeneman :)

Det är kvinnan som gör kläderna, inte tvärtom.

I dag har vi haft vårt första APT (arbetsplatsträff) sedan jag gått ner på halvtid. Vi bestämde sist vi träffades i mötesform, att varje tisdag kl 10.00 sitta ner i några minuter så att vi kan stämma av hur veckan ser ut och vad som måste göras.
Vi jobbar så olika tider nu, Jonny 08,00-17, Sören 08,00-12, Kent 10,00-14,00 och jag 08,00-17,00 måndag och tisdag och 08,00-12 på onsdag, ledig torsdag, fredag. Då uppkom verkligen behovet av att sitta ner alla och tillsammans scanna av veckan. Å..nu är det gjort!
Det är mycket som händer när man ändar i arbetstider och tjänstgöringsgrader. Och eftersom Jonny och Sören jobbar ute på området nästan jämt, så är dörren låst ganska ofta, ingen som svarar i telefon osv. Men det är verkligen inte stora bekymmer, men ändå något som vi måste lösa.

I dag fick jag så otroligt rolig kommentar om min kläder av en kommuninnevånare /besökare på bruket. En äldre man som jag samarbetat mycket med när det gäller utvecklingen i kommunen bla. Så vi känner varandra.
 - Har du klätt upp dig för att matcha /smälta in på bruket säger han.
Förvånat tänker jag vadå? Börja titta på min egen klädsel och förstår inte riktigt vad han menar.
- Nä, blir mitt svar.
- Ska du guida frågar han?
- Nä, svara jag. Ser jag gammeldags ut i klädsel frågar jag.
- Nä säger mannen. Du såg bara så matchade och harmonisk ut mot bruket.
- Tror du jag försöker matcha slaggsten eller vadå? Kläderna är nyinköpta och jag har aldrig tänkt eller trott att jag ser gammeldags ut.
- Nä svarar mannen, det är jätte, jätte fint. Men det är alltså din egna privata klädstil ?
- Ja
- Det är så kul med människor som törs klä sig som dom vill, jag tycker verkligen om din stil, man blir glad, avslutar han med.
Jag började tokskrattade tillsammans med honom och jag vet fortfarande inte riktigt om jag förstår vad han såg.
Ett sådan här samtal kan lätt bli kränkande eller konstigt, men det här blev bara så tokigroligt för oss båda tror jag.
Han försökte nog ge en komplimang, men började lite konstigt.
(Samtalet var lite längre, men helt fantastiskt)

Kläder kan nog påverka människor mer än vad man tro, både dom som bär dom och dom som måste se dom.

Ja, så här såg jag ut :)

Vem har ätit korven?

Måndag morgon !
Dagen efter en intensiv natt, som rösträknare i valet.
Känns som om några valsedlar fastnat på mina ögonlockar, typ. Man har både varit  vaken länge och haft en enorm spänning i kroppen över hur det skulle gå i detta val. För mycket har stått och vägt / stått på spel och jag tror att ingen kan känna sig riktigt nöjd med resultatet. Och än vad som händer i dag på jobbet, så kommer jag inte att vara i närheten av Stefan Löven måste förhandla och klura med för att få till det. Phu!
Jag ska försöka att med kaffe riva valsedlarna från mina ögon och försöka kvickna till och fokusera på jobbet.

Direkt jag kom på jobbet så ringde jag UR-nära Vännäs och jag fick två sidor med punkter som måste rättas till på de redovisningar vi skickat in för två projekt. Man tycks vara sååå noga, men icke. Det var inte så alvarliga punkter, men helt klart några stycken att fixa. Vissa frågor mer komiska än andra som - vem har ätit korven ? Både jag och Marianne på Ur-nära var tvungen att skratta högt när hon påpekade/frågade. Jag vet vem som åt korven, så det är lugnt.

Vädret är ju helt otroligt och jag har bara haft lust att fixa med saker ute på området, som att rädda pelargonerna mot frost, tömma brevlådorna med gamla infoblad, plocka bort styltor osv. Men....pappersgörat har varit viktigare i dag.
Ibland kan det ta flera timmar att få ordning på en ansökan eller nått som ska skickas iväg. Man fattar inte hur det går till. Några rader och det blir så komplicerat. Man hittar inte ord, förståelsen i texten försvinner ju mera man skriver, plötsligt blev det för högtidligt, sen för vardagsaktigt. Så tar man bort en mening som blev konstig, då måste man skriva om allt, för ett nyckelord försvann.
Man blir galen.
Nu har jag skickat iväg en skrivelse för granskning hos en i styrelsen. Bra ha människa är vad han är :)

Konferensgruppen som är på bruket i dag får verkligen se bruket i sin finaste klädsel.

Vem åt korven?